Hjälpmedelspraxis för medicinsk rehabilitering i boendeserviceenheter

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ska kommunen ordna hjälpmedelstjänster för medicinsk rehabilitering i anslutning till sjukvård av patienter. I social- och hälsovårdsministeriets förordning om utlämning av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering (nedan hjälpmedelsförordning, 1363/2011) ingår närmare bestämmelser om grunderna för utlämnande av hjälpmedel. Förordningen trädde i kraft 1.1.2012.

Med hjälpmedelsförordningen vill man förbättra ställningen för användare av hjälpmedel, hjälpa dem att klara sig på egen hand samt förstärka deras delaktighet. Användare av hjälpmedel som bor i en boendeserviceenhet får inte bli utan de hjälpmedel som de behöver och de ska inte vara tvungna att betala för dem.

Det framgick av en enkät till sjukvårdsdistrikten och de större hälsovårdscentralerna som social- och hälsovårdsministeriet genomförde hösten 2012 att det har förekommit varierande praxis vid tolkningen av förordningen i fråga om hur hjälpmedel för medicinsk rehabilitering utlämnas till invånare i boendeserviceenheter. Ett antal sjukvårdsdistrikt och hälsovårdscentraler tillämpade anvisningar som begränsade utlämnandet av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering till personer i boendeserviceenheter på sätt som kan anses vara i strid mot hjälpmedelsförordningen.

Avsikten med detta kommuninfo är att precisera praxis vid tillämpningen av hjälpmedelsförordningen i situationer där kommuner och samkommuner ordnar boendeservice för sina klienter.

Hjälpmedelsexperter för hälso- och sjukvård eller rehabilitering i en kommun eller samkommun ska bedöma behovet av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering utifrån en användarorienterad, rättidig och individuell utvärdering. Hjälpmedlet ska lämnas ut till den hjälpmedelsbehövandes personliga bruk. Vid bedömningen av behovet av hjälpmedel ska personens funktionsförmåga, livssituation och de krav som livsmiljön ställer på hjälpmedlets funktionalitet beaktas. Valet av hjälpmedel ska genomföras i samförstånd med den som behöver hjälpmedel och vid behov med dennes lagliga företrädare, närstående eller anhöriga.

Förutsättningen för att lämna ut hjälpmedel för medicinsk rehabilitering till en person är att denne har nedsatt funktionsförmåga och svårigheter att klara sig på egen hand på grund av medicinskt konstaterad sjukdom, skada eller försenad utveckling.

Syftet med anordningar, produkter, utrustning, datorprogram och andra lösningar som utlämnas som hjälpmedel för medicinsk rehabilitering är att främja hjälpmedelsanvändarens rehabilitering, stödja, upprätthålla eller förbättra dennes funktionsförmåga i det dagliga livet eller förhindra att funktionsförmågan försämras.

Hjälpmedelsexperterna i kommunen eller samkommunen ska bedöma behovet av hjälpmedel för en person med nedsatt funktionsförmåga och svårigheter att klara sig på egen hand på grund av medicinskt konstaterad sjukdom, skada eller försenad utveckling som behöver hjälpmedel för att stödja, upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan. Om det konstateras att personen är i behov av hjälpmedel lämnas de behövliga hjälpmedlen ut till personen av kommunen eller samkommunen i form av medicinsk rehabilitering. Detta gäller också personer som bor i en serviceboendeenhet.

Hjälpmedel för medicinsk rehabilitering är avgiftsfria för användarna (lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992, 5§).

Enheten för hjälpmedel för medicinsk rehabilitering sköter all service och reparation i fråga om de hjälpmedel som den lämnat ut. Efter det att behovet att använda hjälpmedlet upphört ska hjälpmedlet returneras till hälso- och sjukvården, och det kan inte lämnas ut till en annan klient utan en bedömning som gjorts av hjälpmedelsexperten i kommunen eller samkommunen.

Enligt 4 § i lagen om privat socialservice (922/2011) ska varje verksamhetsenhet (såsom boendeserviceenheter) ha tillräcklig och ändamålsenlig utrustning.

Kommunen kan vid konkurrensutsättningen av boendeserviceenheter och vid ingåendet av nya avtal som kvalitativa faktorer ta i beaktande boendeserviceenheternas utrustningsnivå.

Om kommunen till exempel kräver att boendeserviceenheten ska ha reglerbara sängar till sitt förfogande, ska detta nämnas i avtalet mellan serviceproducenten (boendeserviceenhet) och kommunen.

Samtliga invånare i en boendeserviceenhet som uppfyller kraven enligt 1 § i hjälpmedelsförordningen ska, oavsett enheternas utrustningsnivå, ha rätt till sådana hjälpmedel för medicinsk rehabilitering som lämnas ut på grundval av en individuell utvärdering enligt förordningen.

Överinspektör Hanna Nyfors,   Tfn 0295 163 399, [email protected]