Alkoholpolitik
Med alkoholpolitik avses samhällets åtgärder för att förebygga de sociala, hälsomässiga och samhälleliga negativa effekter som orsakas av alkohol.
Centrala aktörer inom alkoholpolitiken är staten och kommunerna. Staten svarar för exempelvis alkohollagstiftningen och alkoholbeskattningen. Kommunerna ansvarar bland annat för åtgärderna inom det förebyggande rusmedelsarbetet och för social- och hälsovårdstjänsterna.
Den nya alkohollagen trädde i kraft i sin helhet den 1 mars 2018.
Ansvarsinstanser inom alkoholpolitiken
Tillsynen över alkohollagen och styrningen av tillsynen hör till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira. Verket övervakar tillverkning och partihandel med alkohol samt riksomfattande alkoholreklam.
Regionförvaltningsverken övervakar inom sina områden detaljhandeln med och serveringen av alkoholdrycker.
Institutet för hälsa och välfärd producerar information om alkoholens negativa effekter och samordnar de praktiska åtgärderna i anslutning till alkoholprogrammet för att förebygga alkoholens negativa effekter i synnerhet i kommunerna.
Arbetshälsoinstitutet styr och utvecklar åtgärder som förebygger alkoholens negativa effekter i arbetslivet.
- Alkohol (Valvira)
- Alkohol (regionförvaltningsverket)
- Handlingsplanen för alkohol-, tobak-, drog- och spelprevention (Institutet för hälsa och välfärd)
- Rusmedelsprogramn, guide (Arbetshälsoinstitutet, på finska)
Alko Ab är ett statsägt bolag som hör till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Alko bedriver med ensamrätt detaljhandel med alkoholdrycker enligt vad som föreskrivs i lag.
Alkoholpolitiska medel
Forskning visar att alkoholens negativa effekter kan minskas effektivast genom
- höjning av alkoholbeskattningen
- begränsning av alkoholreklamen
- monopolisering av detaljhandeln med alkoholdrycker
- begränsning av försäljningstiderna för alkoholdrycker
- intensifiering av arbetet för att förebygga rattfylleri
- effektivisering av arbetsformerna inom social- och hälsovården.