Organdonationer och transplantationer av organ och vävnader
Målet i organdonations- och transplantationsverksamhet är att alla de patienter som på grund av sin sjukdom eller enligt en medicinsk bedömning skulle ha nytta av en organtransplantation ska få den vid rätt tidpunkt och på lika villkor.
Den nationella handlingsplanen organdonations- och transplantationsverksamhet för 2023–2033 innehåller målen och planerna för organdonations- och transplantationsverksamheten.
Transplantationer är den bästa och ofta också den enda vårdformen vid de allvarligaste njur-, lever-, hjärt- och lungsjukdomarna.
Både i Finland och i andra länder råder det en ständig brist på organ som är lämpliga för organtransplantationer.
Organdonationsverksamheten i Finland är uppdelad i nivåer. Organdonationer utförs vid alla universitetssjukhus och centralsjukhus i Finland. Vid varje organdonationssjukhus finns en organdonationsgrupp och en läkare och en samordnare som ansvarar för organdonationerna. Alla organtransplantationer i Finland är koncentrerade till Helsingfors universitetssjukhus.
Vävnadslagen och övrig lagstiftning om organtransplantationer
Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för beredningen och utvecklingen av lagstiftningen om organdonationer och transplantationer av organ och vävnader.
I fråga om allmänna bestämmelser som gäller specialiserad sjukvård föreskrivs det om organtransplantationer i hälso- och sjukvårdslagen och i lagen om ordnande av social- och hälsovård.
Specialbestämmelserna om transplantationsverksamheten finns i vävnadslagen och i den förordning som kompletterar vävnadslagen.
- Lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål 101/2001
- Social- och hälsovårdsministeriets förordning om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål 1302/2007
- Statsrådets förordning om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål 594/2001
Huvudprinciperna i vävnadslagen är
- säkerhet i transplantationsverksamheten
- skydd av donator och mottagare av transplantat
- förbud mot strävan efter ekonomisk vinst
I vävnadslagen föreskrivs om
- organs och vävnaders ursprung och säkerhet
- användning av organ och vävnader som tagits ut för transplantation
- donatorns samtycke till transplantation
- nödvändiga personregister
Största delen av organen kommer från avlidna donatorer. Enligt vävnadslagen är en människa död när samtliga hjärnfunktioner oåterkalleligt har upphört. Döden ska konstateras i enlighet med social- och hälsovårdsministeriets förordning.
Organ eller vävnader kan tas från en levande donator som gett ett skriftligt tillstånd till det. Ingreppet får inte vålla givaren allvarlig hälsorisk eller allvarlig olägenhet. Ett organ kan endast doneras för behandling av en sjukdom eller kroppsskada hos en nära anhörig eller annan närstående person. Utöver donatorns skriftliga samtycke behövs det också ett tillstånd av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.
Tillstånd och register för organ- och vävnadstransplantationer
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea svarar som tillstånds- och tillsynsmyndighet för genomförandet av bestämmelserna i lagstiftningen om vävnadssäkerheten. Centret beviljar tillstånd till vävnadsinrättningar och övervakar inrättningarnas verksamhet.
Vävnadslagen innehåller också bestämmelser om de personregister som behövs för verksamheten. Finlands Röda Kors Blodtjänst för ett register över frivilliga benmärgsdonatorer.
Internationella bestämmelser om organ- och vävnadstransplantationer
Vävnadslagen motsvarar reglerna i Europarådets konvention angående skydd av de mänskliga rättigheterna och biomedicin.
Sini Norja, regeringssekreterare
social- och hälsovårdsministeriet, Avdelningen för säkerhet och hälsa / TUTO, Enheten för bioteknik och läkemedel / BILA Telefon:0295163529 E-postadress: [email protected]