Social- och hälsovård för papperslösa

I Finland vistas personer vars rätt till offentliga social- och hälsovårdstjänster är begränsad. När det gäller ordnandet av social- och hälsovård används den allmänna benämningen papperslösa om dem.

Med papperslösa personer avses flera olika persongrupper som har olika behov av tjänster. En del av dem vistas i Finland lagligt, och en del olagligt enligt migrationslagstiftningen.

Vem är papperslös?

Med en papperslös person avses i detta sammanhang

en person som vistas i landet utan uppehållstillstånd och som inte kommit från en EU- eller EES-stat eller Schweiz. Personens uppehållstillstånd har gått ut eller personens ankomst till/vistelse i landet är inte förenlig med utlänningslagstiftningen eller personen väntar i Finland på att uppehållstillståndet ska behandlas
en person som vistas i landet med tillfälligt uppehållstillstånd och som kommit från ett annat land än en EU- eller EES-stat eller Schweiz och inte har hemkommun i Finland eller rätt till hälso- och sjukvårdstjänster med stöd av EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse
en person som kommit till Finland från ett annat land än en EU- eller EES-stat eller Schweiz och vars behandling av hemortsrätten pågår eller är oklar
en EU-medborgare som vistas i landet lagligt men som inte har försäkringsskydd för eventuell sjukdom eller sjukvård.

En person är inte automatiskt papperslös om personen inte har en hemkommun eller en sjukförsäkring i Finland. Med papperslösa avses inte i det här sammanhanget personer som vistas i Finland på kortvariga turist- eller affärsresor (3 mån).

Hälso- och sjukvårdstjänster för papperslösa personer

I Finland avgör lagen om hemkommun om offentliga hälso- och sjukvårdstjänster ska ordnas för en person. Sjukförsäkringsärenden avgörs med stöd av sjukförsäkringslagen.

En person kan emellertid ha rätt till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster och/eller sjukvårdsersättningar från sjukförsäkringen om EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse om social trygghet kräver det. I sådana fall krävs det ingen hemkommun eller sjukförsäkring.

Brådskande vård för papperslösa

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska den offentliga hälso- och sjukvården alltid ge brådskande vård till alla som behöver det. Hemkommun enligt lagen om hemkommun är inte en förutsättning för brådskande vård.

Med brådskande vård avses

omedelbar bedömning och behandling som behövs på grund av en akut sjukdom, kroppsskada eller långvarig sjukdom eller försämring av funktionsförmågan. I dessa fall kan inledandet av behandlingen inte skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras
brådskande mun- och tandvård, mentalvård, missbrukarvård och psykosocialt stöd.

Personer som har en hemkommun i Finland eller inte rätt att använda offentliga hälso- och sjukvårdstjänster med stöd av EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse om social trygghet ska betala kostnaderna för vården själv.

Betalningen sköts efter att personen fått brådskande vård.

Tillhandahållande av nödvändig icke-brådskande vård för papperslösa personer

Papperslösa vuxna har inte rätt till icke-brådskande vård som ges personer med hemkommun.

Vuxna papperslösa personer kan dock utöver brådskande vård få sådana icke-brådskande nödvändiga tjänster som en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården anser vara nödvändiga med tanke på personens hälsotillstånd och vistelsens längd.

Till dessa hör åtminstone

tjänster i samband med graviditet och förlossning
tjänster för nödvändig behandling av långtidssjukdomar och andra sjukdomar
de hälsoundersökningar och vaccinationer enligt lagen om smittsamma sjukdomar som behövs för att skydda samhället.

Bedömningen av nödvändig icke-brådskande vård baserar sig på en bedömning från fall till fall av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Papperslösa barn har rätt till hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som de minderåriga som har hemkommun i Finland.

Personer som har för avsikt att komma till Finland uttryckligen för att få vård har inte rätt att få nödvändig icke-brådskande vård.

Patienterna ansvarar själva för vårdkostnaderna

Om en papperslös person får vård inom den offentliga hälso- och sjukvården ska personen själv betala alla vårdkostnaderna.

Alla vårdavgifter ska betalas till välfärdsområdet av personen själv. Om personen har en försäkring, kan avgifterna tas ut hos försäkringsbolaget enligt försäkringsvillkoren.

Välfärdsområdet kan söka ersättning av staten för den del som överstiger kundavgiften i de situationer där avgifterna inte kan tas ut hos personen själv. Om välfärdsområdet bedömer att personen är uppenbart medellös, kan välfärdsområdet ansöka om statlig ersättning direkt utan att försöka ta ut kostnaderna. Personen är alltid själv skyldig att betala kundavgiften.

Socialservice för papperslösa personer

Papperslösa personer har inte rätt till bosättningsbaserad social trygghet, eftersom de inte har en hemkommun i Finland.

Enligt socialvårdslagen har dock alla rätt att i brådskande fall få socialservice enligt sina individuella behov, så att rätten till oundgänglig omsorg och försörjning inte äventyras. Tjänsterna ska alltid basera sig på en bedömning av det individuella servicebehovet som en yrkesutbildad person inom socialvården gör.

Innan servicebehovet bedöms och servicen ges ska välfärdsområdet utreda om någon annan myndighet (migrationsmyndighet) ansvarar för att ordna social- och hälsovård för den papperslösa personen. Uppgifterna om uppehållstillstånd och rätten till mottagningstjänsterna kontrolleras till exempel i Migrationsverkets UMA-system, för vilket välfärdsområdet kan ansöka om användarrättigheter åt sina anställda. Om klienten omfattas av mottagningstjänsterna ska klienten i första hand hänvisas till flyktingförläggningen för bedömning av stödbehovet.

Om klienten omfattas av Migrationsverkets hjälpsystem för offer för människohandel är det hjälpsystemet som ansvarar för att ordna social- och hälsovårdstjänsterna.

Mottagningstjänster (Migri)

Ordnande av tillfälligt boende och övrig brådskande socialservice

Tillfälligt boende ordnas för personer som behöver kortvarig, brådskande hjälp. Ordnandet av tillfälligt boende är ofta kopplat till olika krissituationer, och målet är att hitta en lösning som är ändamålsenlig med hänsyn till personens situation.

I sådana situationer måste man också bedöma andra behov av brådskande hjälp inom socialvården. Bedömningen av de brådskande tjänster som personen behöver ska alltid göras av en yrkesutbildad person inom socialvården.

Även inom brådskande socialservice ska klienten få ett överklagbart beslut med besvärsanvisningar.

Barn som är papperslösa har rätt att få tjänster enligt barnskyddslagen vid behov.

Statlig ersättning för kostnader för brådskande socialservice

Välfärdsområdet kan få ersättning av staten för kostnaderna för brådskande socialservice. En förutsättning är att den brådskande socialservicen har getts till personer som fått negativt beslut om ansökan om asyl och inte längre omfattas av mottagningstjänsterna. Ersättningen betalas för kostnader för mat, mediciner eller tillfällig boendeservice som getts som nödvändig omsorg.

Statlig ersättning (Fpa)

Uppföljningen av tjänster och kostnader

Välfärdsområdena ska utveckla statistikföringen, uppföljningen och bedömningen av kostnadseffekterna när det gäller papperslösa personers användning av social- och hälsovårdstjänster.

Vanliga frågor och svar om social- och hälsovård för papperslösa

Ändringarna i lagen om ordnande av social- och hälsovård trädde i kraft den 1 januari 2023. De papperslösa personer som vistas en längre tid i Finland har nu också rätt till nödvändiga icke-brådskande hälso- och sjukvårdstjänster utöver brådskande tjänster. Lagändringen uppmärksammar vikten av enhetlig tillämpning av socialvårdslagen och av regional jämlikhet. För att bedöma nödvändigheten krävs det prövning från fall till fall av personens situation som helhet, som ska göras av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Nedan ges svar på vanliga frågor som stöd för aktörerna inom förvaltningsområdet vid ordnandet av tjänsterna.

Uppdaterad: 11.11.2024 14.50

Från och med ingången av 2023 har de papperslösa som vistas en längre tid i Finland rätt att få också nödvändiga icke-brådskande hälso- och sjukvårdstjänster utöver de brådskande tjänsterna. Papperslösa barn har rätt till hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som de minderåriga som har hemkommun i Finland.
För att bedöma nödvändigheten krävs det prövning från fall till fall av personens situation som helhet, som ska göras av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. För bedömningen av vårdbehovet måste man vid behov reservera en mottagningstid. Nödvändigheten bedöms från fall till fall och förutsätter att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården gör en helhetsbedömning av personens situation med beaktande av personens aktuella hälsotillstånd som helhet, sjukdomens karaktär och det eventuella sjukdomsförloppet. Om den som behöver vård har huvudansvaret för skötseln, omsorgen och fostran av ett barn, ska behovet av vård bedömas också med tanke på tillgodoseendet av barnets bästa.

Rättigheten kan omfatta somatisk vård som personen behöver av någon medicinsk orsak, mun- och tandvård, mentalvård och missbrukar- och beroendevård. När nödvändigheten bedöms avser nödvändig bedömning och vård sådan bedömning och vård vid sjukdomar, skador, komplikationer under långvariga sjukdomar eller nedsatt funktionsförmåga som är nödvändig för att inledandet av behandlingen inte ska skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras avsevärt på kort eller medellång sikt.

Följande tjänster ska dock alltid anses vara nödvändiga:
- tjänster i samband med graviditet och förlossning, inklusive rådgivningstjänster för uppföljning av graviditet, preventivtjänster och abort,
- sådan behandling av långvariga sjukdomar och andra sjukdomar som är nödvändig och de hjälpmedel som är medicinskt nödvändiga
- sådana hälsokontroller och vaccinationer enligt lagen om smittsamma sjukdomar som en yrkesutbildad person inom hälso- och att med tanke på skyddet av folkhälsan behövs på grund av en smittsam sjukdom eller misstankar om en sådan, och vården av personer som insjuknat i en smittsam sjukdom.
Välfärdsområdet kan söka statlig ersättning för kostnaderna för vården hos Folkpensionsanstalten (FPA), förutsatt att kostnaderna inte kan tas ut hos den papperslösa personen.

Innan ansökan om ersättning lämnas kan man avstå från försöket att ta ut avgifterna hos den papperslösa personen förutsatt att man bedömer att ett försök att ta ut avgiften inte skulle lyckas på grund av personens insolvens.
I praktiken kan det vara svårt att verifiera medellöshet eller insolvens. Bedömningen ska alltid basera sig på situationen som helhet och basera sig på de observationer om personens situation som gjorts av den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården som varit i kontakt med kunden. Man kan försöka få en helhetsbild av personens betalningsförmåga till exempel genom att ställa olika frågor till den som behöver vård (t.ex. vistas du i landet lagligt, har du löneinkomster eller andra inkomster, tryggas din försörjning på något annat sätt, har du en sjukförsäkring?). Principen är att man ska lita på det personen säger, om det inte finns någon grundad anledning att misstänka att uppgifterna är oriktiga.

Tröskeln för att bevisa detta får inte vara för hög, så att personer inte hamnar i en orimligt svår situation som leder till att de inte söker sig till de hälso- och sjukvårdstjänster som de behöver. Det ska vara möjligt att vara flexibel och lösa oklara fall i enlighet med personens intresse.

Bedömningen av medellösheten ska alltid göras av välfärdsområdet, inte av FPA. Bedömningarna ska i regel göras inom hälso- och sjukvården. Utan ett motiverat skäl finns det ingen orsak att ge över ansvaret till socialvården.
Papperslösa personer har rätt att få brådskande socialvårdstjänster. Enligt 12 § i socialvårdslagen har alla rätt att i brådskande fall få socialservice enligt sina individuella behov, så att rätten till oundgänglig omsorg och försörjning inte äventyras.

Man har rätt att få alla de tjänster för tryggande av nödvändig omsorg och försörjning som anges i 14 § i socialvårdslagen. Välfärdsområdet kan också erbjuda sådan socialservice som inte omfattas av lagen, om den bedömts vara nödvändig (t.ex. nödinkvartering).

Vilka tjänster som ges ska basera sig på en bedömning av det individuella servicebehovet, och även papperslösa personer har rätt till denna bedömning. Det ska alltid ges ett överklagbart beslut med besvärsanvisningar om de tjänster som personen har rätt att få eller inte har rätt att få.
Papperslösa personer har inte rätt till bosättningsbaserad social trygghet, eftersom de inte bor permanent i Finland. Det betyder att papperslösa i regel inte heller har rätt att få de förmåner som beviljas av FPA, med undantag för grundläggande utkomststöd.

Enligt lagen om utkomststöd beviljas utkomststöd till en sökande eller en sökandes familj som vistas stadigvarande i Finland. Huruvida personen faktiskt vistas stadigvarande ska bedömas individuellt i varje enskilt fall. Alla personer som vistas i Finland har dock rätt att i brådskande situationer få stöd för att trygga nödvändig hjälp så att rätten till nödvändig försörjning och omsorg inte äventyras. Den nödvändiga utrustningen anses oftast innefatta till exempel föda, nödvändig medicinering, kläder och inkvartering. I lagstiftningen om utkomststöd anges inte entydigt ett minimibelopp för stödet, eftersom det ska göras en prövning från fall till fall av de godtagbara utgifterna och beloppen.
I vissa situationer kan välfärdsområdet få ersättning av staten med stöd av socialvårdslagen för kostnader för sådana tjänster som getts för nödvändig omsorg. En förutsättning för att få statlig ersättning är att den brådskande socialservicen har getts till personer som fått negativt beslut om ansökan om asyl och inte längre omfattas av mottagningstjänsterna. Ersättningen betalas för kostnader för mat, mediciner eller tillfällig boendeservice, som getts som nödvändig omsorg. Välfärdsområdet kan söka den statliga ersättningen hos FPA.

Välfärdsområdet ansvarar för alla övriga kostnader för tjänster för nödvändig omsorg som ges till papperslösa.