Vanliga frågor om reformen av lagstiftningen om mentalvård  

I fortsättningen krävs det förvaltningsbeslut för läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom hos patienter som oberoende av sin vilja får psykiatrisk vård, är under observation eller blir undersökta, om behandlingen inte kan genomföras i samförstånd med patienten. Det krävs ett förvaltningsbeslut om patienten motsätter sig läkemedelsbehandlingen av sin psykiska sjukdom eller om patientens vilja inte kan klargöras. Förvaltningsbeslut krävs också om patienten begär ett sådant, även när läkemedelsbehandlingen av den psykiska sjukdomen utförs i samförstånd med patienten. Ett förvaltningsbeslut ska lämna oberoende av om läkemedelsbehandlingen ges regelbundet eller endast en gång.  Patienten kan söka ändring i beslutet genom besvär hos förvaltningsdomstolen.

Ändringarna gäller skyldigheten att lämna ett överklagbart förvaltningsbeslut. I övrigt ska man förfara på samma sätt som hittills vid läkemedelsbehandling. Huruvida läkemedelsbehandlingen oberoende av patientens vilja är nödvändig ska också i fortsättningen bedömas också i varje enskilt fall. Och det är den behandlande läkaren som bestämmer om läkemedelsbehandlingen oberoende av patientens vilja. Läkemedelsbehandlingen oberoende av patientens vilja ska avslutas genast när villkoren för den inte längre uppfylls. Anteckningarna i journalhandlingarna ska göras som förut.

Nej de förändras inte. Lagändringarna gäller skyldigheten att i vissa lagstadgade situationer lämna ett förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom oberoende av patientens vilja och patientens rätt att söka ändring genom besvär hos förvaltningsdomstolen.

Nej det gör de inte. Ändringarna gäller skyldigheten att lämna patienten ett överklagbart förvaltningsbeslut i vissa lagstadgade situationer där patientens psykiska sjukdom ska behandlas med läkemedel oberoende av patientens vilja. Lagstiftningen om övriga undersökningar och behandlingar ändras inte, utan då ska man fortsätta som hittills. Ändringarna gäller således inte heller till exempel blodprovstagning eller elbehandling. Ändringarna gäller inte heller behandling av somatiska sjukdomar oberoende av patientens vilja, som det föreskrivs om i 22 c § i mentalvårdslagen

Lagändringarna är nödvändiga och brådskande på grund av att verkställigheten av Europeiska människorättsdomstolens dom X mot Finland ska slutföras. Ändringarnas kostnadseffekter har beaktats vid statens budgetberedning.

I och med ändringarna får läkarna en ny arbetsfas och mera administrativt arbete eftersom det krävs att läkaren i vissa situationer ska lämna ett förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandling av patientens psykiska sjukdom oberoende av patientens vilja. Anteckningarna i journalhandlingarna ska göras som förut. 

Läget är svårt just nu, men man har planerat olika åtgärder som förväntas avhjälpa bristen på psykiatriker och förbättra läget på medellång sikt. Hur de planerade åtgärderna inverkar på bristen på psykiatriker ska följas upp. 

Förutsättningarna för läkemedelsbehandling av psykiska sjukdomar oberoende av patientens vilja förändras inte, utan man ska förfara på samma sätt som hittills. Lagändringarna gäller skyldigheten att lämna ett förvaltningsbeslut i vilket patienten kan söka ändring.

I den mån det är möjligt ska vården alltid ges i samförstånd med patienten. Om den patient som vårdas oberoende av patientens vilja förmår besluta om sin vård i situationen i fråga och nekar en viss behandling eller behandlingsåtgärd ska man i mån av möjlighet behandla patienten på något annat medicinskt godkänt sätt som patienten samtycker till.

Patienten kan uttrycka sin motvilja på olika sätt, till exempel genom att verbalt neka läkemedelsbehandling eller genom fysiskt motstånd. Motviljan måste bedömas från fall till fall. Det är också möjligt att man trots försöken inte kan klargöra patientens vilja. Det kan vara omöjligt att besluta om läkemedelsbehandlingen i samförstånd med patienten om patienten är uttryckslös eller inte har möjlighet att uttrycka sig.  Tröskeln för förvaltningsbeslutet ska vara låg så att patienten kan söka ändring i beslutet om hen vill.

Ja. Förvaltningsbeslut krävs alltid om patienten begär ett sådant, även när läkemedelsbehandlingen av den psykiska sjukdomen utförs i samförstånd med patienten.

Nej det kommer den inte. Enligt förvaltningslagen kan förvaltningsbeslutet ges muntligen i det akuta skedet, om det är nödvändigt på grund av att det är brådskande. Ett beslut jämte besvärsanvisning ska också ges skriftligt utan dröjsmål. Tidsfristen för ändringssökandet börjar löpa från delfåendet av det skriftliga beslutet.

Ett förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom kan verkställas genast oberoende av ändringssökandet. Myndigheten har prövningsrätt i varje enskilt fall i fråga om huruvida beslutet behöver verkställas omedelbart. Den här möjligheten är nödvändig för att patientens eller andra människors hälsa eller säkerhet inte ska allvarligt äventyras och för att garantera patientens rätt till bra vård och undvika att en nödvändig och brådskande läkemedelsbehandling av patientens psykiska sjukdom inte ska fördröjas på grund av ett eventuellt ändringssökande. I alla situationer måste läkemedelsbehandlingen inte nödvändigtvis påbörjas innan ändringssökandet är avgjort.

Närmare bestämmelserna om de blanketter som avses i mentalvårdslagen finns i social- och hälsovårdsministeriets förordning. I förordningen tas det in en beslutsblankett om läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom. Den blankett som ska fyllas i kommer att finnas i pdf-format på social- och hälsovårdsministeriets webbplats: https://stm.fi/sv/blanketter. För att blanketten ska komma in i patientdatasystemen laddas den också ned i den kodtjänst som upprätthålls av Institutet för hälsa och välfärd.

Förvaltningsbeslutet ska innehålla en motivering till varför de villkor som anges i mentalvårdslagen i fråga om läkemedelsbehandling av psykiska sjukdomar oberoende av patientens vilja uppfylls i situationen i fråga. I förvaltningsbeslutet beskrivs de grunder på vilka läkemedelsbehandlingen av den psykiska sjukdomen måste genomföras oberoende av patientens vilja. I praktiken ska man i beslutet bedöma om hälsan eller säkerheten för den patient som intagits för observation eller behandling eller för andra människor skulle äventyras allvarligt om läkemedelsbehandlingen inte skulle genomföras. Gällande en patient som tagits in för undersökning bedömer man om läkemedelsbehandlingen av den psykiska sjukdomen är nödvändig för att avvärja en fara som hotar patientens liv eller hälsa.

Förvaltningsbeslutet ska dock inte handla om själva behandlingen, dvs. till exempel administration av enskilda läkemedel, särskilda läkemedelspreparat, dosering eller administrationssätt. Läkemedelspreparat, dosering och administrationssätt kan ändras under den tid förvaltningsbeslutet gäller ifall det krävs på grund av patientens tillstånd och för att patienten ska få rätt medicinsk vård, förutsatt att grunderna till beslutet inte förändras. Inom mentalvården är det vanligt att doseringen och läkemedelspreparatet måste ändras för att få önskat resultat eller för att undvika eller minska skadeverkningarna.

Ja. Ett förvaltningsbeslut ska lämnas oberoende av om läkemedelsbehandlingen ges regelbundet eller endast en gång.

Ett förvaltningsbeslut är alltid tidsbegränsat. Besluten kan vara i kraft högst så länge som läkemedelsbehandlingen oberoende av patientens vilja är nödvändig, men inte längre än giltighetstiden i beslutet om observationen, undersökningen eller vården i fråga. Huruvida läkemedelsbehandlingen oberoende av patientens vilja är nödvändig ska dock också i fortsättningen bedömas i varje enskilt fall. Och det är den behandlande läkaren som bestämmer om läkemedelsbehandlingen oberoende av patientens vilja. Läkemedelsbehandlingen oberoende av patientens vilja ska avslutas genast när villkoren för den inte längre uppfylls.

Ett förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom oberoende av patientens vilja ska lämnas i situationer där patienten motsätter sig läkemedelsbehandling av sin psykiska sjukdom, om det inte är möjligt att klargöra patientens vilja eller om patienten begär beslutet.

Med beaktande av dessa förutsättningar kan det krävas ett nytt förvaltningsbeslut om observationen, undersökningen eller vården av patienten behöver förlängas genom ett nytt beslut. Ett nytt förvaltningsbeslut kan också krävas om läkemedelsbehandlingen har påbörjats i samförstånd med patienten men patienten senare inte vill att läkemedelsbehandlingen ska fortsätta eller om man inte längre kan klargöra patientens vilja. Behovet av ett förvaltningsbeslut måste också bedömas i situationer där grunderna för läkemedelsbehandling oberoende av patientens vilja förändras och det krävs en ny bedömning av om de lagstadgade förutsättningarna för läkemedelsbehandling oberoende av patientens vilja uppfylls.

Läkemedelspreparat, dosering och administrationssätt kan ändras under den tid beslutet gäller ifall det krävs på grund av patientens tillstånd och för att patienten ska få rätt medicinsk vård, förutsatt att grunderna till beslutet inte förändras. När det gäller administrationen av enskilda läkemedel krävs det inte att man fattar beslut med ett skriftligt förvaltningsbeslut. 

Ett förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom ska lämnas i situationer där patienten motsätter sig läkemedelsbehandling av sin psykiska sjukdom, om det inte är möjligt att klargöra patientens vilja eller om patienten begär beslutet. Om patienten har ett gällande förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandlingen och grunderna för beslutet inte har förändrats måste man inte lämna ett nytt förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandlingen. Man kan dock lämna det gällande beslutet till patienten pånytt om patienten begär att få det. 

Förvaltningsbeslutet ska fattas av den läkare som även i övrigt är den behandlande läkare som beslutar om den vård som ges oberoende av patientens vilja och som ansvarar för behandlingen av patientens psykiska sjukdom.

Den 14 dagar långa tiden för ändringssökande bidrar till att rättsskydd kan ges i rätt tid. I domstolen ska ärenden som gäller sökande av ändring behandlas som brådskande. Förvaltningsdomstolen kan under den tid ett besvärsärende är anhängigt förbjuda att beslutet verkställs, förordna att verkställigheten ska avbrytas eller förordna om något annat som gäller verkställigheten av beslutet. Detta kan vid behov göras genast när ärendet har blivit anhängigt i domstolen och utan att parterna hörs. I alla situationer måste läkemedelsbehandlingen inte nödvändigtvis påbörjas innan ändringssökandet är avgjort. Om man måste påbörja läkemedelsbehandlingen innan ändringssökandet är avgjort är det med tanke på patientens rättsskydd viktigt att patienten kan föra ärendet om lagenligheten i beslutet inför domstol för prövning.

Att den medicinska expertisen är tillräcklig garanteras genom att en sakkunnigledamot deltar i behandlingen och avgörandet av ett ärende vid förvaltningsdomstolen när det är fråga om läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom oberoende av patientens vilja.

Ändring i ett förvaltningsbeslut om läkemedelsbehandling av en psykisk sjukdom kan sökas av den minderåriga själv, förutsatt att barnet fyllt 12 år, eller av barnets vårdnadshavare, intressebevakare eller någon annan laglig företrädare för barnet.   

Lagändringarna hänför sig till det omfattande projekt angående klienters och patienters självbestämmanderätt inom social- och hälsovården som genomförs vid social- och hälsovårdsministeriet.

Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en uppföljningsgrupp för stärkandet av klientens och patientens självbestämmanderätt som har till uppgift att följa upp hur projektet framskrider, delta i bedömningar av olika alternativ och göra expertomdömen som stöd för beredningen. Social- och hälsovårdsministeriet har utarbetat en färdplan för självbestämmanderätten för att ge riktlinjer för arbetet på lång sikt över flera regeringsperioder. Social- och hälsovårdsministeriet har också publicerat utredningar angående självbestämmanderätten.

I enlighet med målet i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska arbetet med lagstiftningen om klienters och patienters självbestämmanderätt fortsätta. Målet är att stödja och stärka självbestämmanderätten och säkerställa att de grundläggande rättigheterna tillgodoses så, att kundernas säkerhet och individuella behov kan beaktas i alla situationer. Lagstiftningen utvecklas i juridisk viktighets- och angelägenhetsordning.