Barnskydd

Barnskyddslagstiftningen reformeras för att bättre kunna tillgodose barnets rätt till en balanserad utveckling och särskilt skydd. Syftet med reformen är också att förtydliga och förbättra helheten av tjänsterna inom barnskyddet.
Den gällande barnskyddslagen trädde i kraft 2008. Efter det har lagen ändrats flera gånger och blivit splittras och svår att få grepp om.

Totalreformen görs i två faser. Reformen baserar sig på målen i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering. 

Den första fasen går ut på att stärka barnets rätt till särskilt skydd och förtydliga praxis inom barnskyddet.
Åtgärder inom reformen  

• Precisera när det är fråga om uppfostran och när det är fråga om begränsningar enligt barnskyddslagen 
   
• Förbättra situationen för barn som utan tillstånd är frånvarande från sin plats för vård, som kan befinna sig i en särskilt utsatt ställning och löpa risk för att bli utnyttjade. De kan också göra sig skyldiga till brott. Målet är att barnet ska hittas och kunna återföras till vårdplatsen fortare än i nuläget.
   
• Införa en ny rehabiliterande anstalttjänst inom den slutna vården med syftet att bryta brottsspiralen också för barn under straffmyndighetsåldern.
   
• Samarbetet mellan barnskyddet och psykiatrin intensifieras vid de enheter som samordnar tjänsterna.

Genom reformen blir det tydligare när det går att sätta gränser för barnets fostran på platsen för vård utom hemmet och när det är fråga om begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen.

Det är tillåtet att sätta gränser inom vården, uppfostran, övervakningen och omsorgen. Det är tillåtet att fysiskt beröra barnet i normalt skyddande och fostrande syfte om det är nödvändigt för att trygga barnets bästa. Åtgärderna får aldrig undertrycka barnet eller på annat sätt kränka barnets människovärde.

Man ska i första hand diskutera med barnet och försöka hitta lösningar i samförstånd. Barnet har rätt att uttrycka sin åsikt och att bli hörd.

Det är tillåtet att ta i från barnet sådana ämnen och föremål som minderåriga med stöd av annan lagstiftning inte ens får inneha eller som vid felaktig användning äventyrar barnets egen eller någon annans säkerhet.
Det är också tillåtet att ta i från barnet till exempel smarttelefonen om användningen äventyrar barnets bästa.

Tjänsten för rehabilitering på sluten institution är en ny barnskyddstjänst. Tjänsten införs därför att de nuvarande lösningarna för placering av barn utanför hemmet inte är tillräckliga för att tillgodose alla barns behov.

Tjänsten ska användas i sista hand. Innehållet i tjänsten ska vara sådant att barnet respekteras.

Bestämmelserna om den slutna institutionen träder i kraft den 1 januari 2027.

På sluten institution kan i regel placeras barn som har fyllt 12 år och som orsakar allvarlig fara för sin egen eller någon annans säkerhet genom att bruka våld eller begå andra brottsliga gärningar. Placeringen ska vara nödvändig för att skydda barnet eller andra mot ett beteende som äventyrar barnets eller andras säkerhet.
Ett barn under 12 år får placeras för rehabilitering på en sluten institution endast av synnerligen exceptionella och vägande skäl.

Tjänsten ska tillhandahållas som vård utom hemmet dygnet runt vid en barnskyddsanstalt inom barnskyddet. Under vården kan barnets rörelsefrihet och kontakter begränsas. Det görs också kroppsbesiktningar av barnet planmässigt för att säkerställa att barnet inte har berusningsmedel.

Placeringen varar så länge det finns grunder för det. De begränsningsbeslut som fattas under placeringen kan gälla högst 1 år. Grunderna för barnets rehabilitering och placering ska följas upp kontinuerligt och minst med fyra månaders mellanrum. Om grunderna för placeringen inte längre föreligger ska placeringen och begränsningarna i anknytning till den upphöra.

Målet är att barnet som utan tillstånd är frånvarande från platsen för vård ska hittas och kunna återföras till vårdplatsen fortare än i nuläget.

Samarbetet mellan barnskyddet, polisen och nödcentralen stärks. Myndigheter och andra aktörer bör ha tillräckliga medel för att vidta åtgärder vid olovlig frånvaro.

I fortsättningen kan det välfärdsområde i vilket barnet placerats begära att Nödcentralsverket lokaliserar barnets abonnemang eller terminalutrustning. Detta är möjligt om välfärdsområdet har en grundad uppfattning om att barnets hälsa eller utveckling allvarligt äventyras. Det kan till exempel finnas en risk för att barnet använder berusningsmedel eller begår ett brott eller något motsvarande, eller en risk för att barnet blir föremål för ett brott.

Personer som hör till barnskyddsanstaltens vård- och fostringspersonal ska få hålla fast barnet på anstaltsområdet om det behövs för att förhindra att barnet avlägsnar sig olovligt.

Utanför anstaltsområdet har anstaltens vård- och fostringspersonal och behöriga tjänsteinnehavare inom socialvården rätt att hålla fast barnet för att kunna flytta barnet till ett transportmedel som används för transport. För att trygga säkerheten i samband med ett gripande kan en kroppsvisitation genomföras och barnet fråntas farliga ämnen och föremål.

Samma befogenheter gäller också transport av barn. Nödvändig användning av maktmedel är tillåten, men användningen ska alltid vara försvarlig med beaktande av barnets ålder och beteende och helheten. Maktmedelsredskap får inte användas.

När det gäller familjehem och barn som utan tillstånd är frånvarande är det endast den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården som har dessa befogenheter.

Om den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården av grundad anledning bedömer att ett barns hälsa, utveckling eller säkerhet är i allvarlig fara i en bostad eller på någon annan vistelseplats, har tjänsteinnehavaren rätt att få tillträde till bostaden eller vistelseplatsen. Ett villkor är dock att tillträdet är nödvändigt för att skydda barnets hälsa eller utveckling eller förhindra att barnets säkerhet äventyras.

Begränsningar får tillämpas endast när det finns vägande skäl för det. Det kan till exempel handla om att barnet allvarligt äventyrar sin egen hälsa eller säkerhet.

Barnets kontakter med personer utanför vården utom hemmet kan begränsas under vissa förutsättningar även om personerna i fråga inte kan identifieras. Syftet är att bryta ett beteende som allvarligt skadar barnet självt eller bryta barnets missbruks- eller brottsspiral.

Under rehabiliteringen på sluten institution begränsas barnets rörelsefrihet och kontakter, och barnets fråntas anordningar som kan användas för kommunikation. Man bör dock se till att barnet kan hålla kontakt med de personer som man separat kommit överens om. 

Under rehabiliteringstiden kan barnet regelbundet genomgå kroppsbesiktning, till exempel narkotikascreening. Syftet med dem är att se till att barnet inte använder berusningsmedel.

Beslut om särskilda begränsningar fattas samtidigt som det fattas beslut om att barnet ska få rehabilitering på en sluten institution. Besluten kan gälla högst 1 år.

Även under en period av särskild omsorg begränsas barnets rörelsefrihet under den tid perioden varar. Dessutom görs kroppsbesiktningar av barnet planmässigt för att säkerställa barnets drogfrihet. Begränsningar ingår i beslutet om perioden av särskild omsorg.

Genom reformen stärks samarbetet mellan barnskyddet och psykiatrin särskilt i situationer där barnet behöver krävande stöd.

Målet är att tjänsterna ska utgöra en mer enhetlig helhet. I praktiken betyder detta att det på olika håll i Finland inrättas barnskyddsenheter med samordnad kompetens inom både barnskydd och psykiatri.

Samarbetsområdena anvisas med ett separat styrbrev om avtalen om de samordnade enheterna inom barnskydd och psykiatri. Varje samarbetsområde ska ha minst en barnskyddsenhet som ska få öppenvårdstjänster och stöd inom psykiatri från universitetssjukhusets specialiserade sjukvård.

Reformen berör alla barn som placerade utanför hemmet. År 2025 var de sammanlagt 17 000 till antalet. 

Reformen kan ha olika effekter beroende på barnet. De beror på beslutet om placeringen och den plats där barnet är placerat. 

Det centrala syftet med reformen är att säkerställa att barnet är i trygghet och får det stöd som det behöver. 
I praktiken betyder detta att de vuxna har tillgång till bättre metoder för svåra situationer. Samtidigt strävar man också efter att verksamheten är förutsägbar och konsekvent ur barnets perspektiv.

Precis om förut är det är också viktigt att beakta barnets åsikter. Barnet ska höras och ärenden ska skötas tillsammans med barnet alltid när det är möjligt.

I reformen betonas barnets rätt att bli hörd och bemött med respekt.

Alla åtgärder ska basera sig på lag och vara nödvändiga och proportionerliga i förhållande till situationen. Begränsningar får användas bara när det är nödvändigt och de får inte kränka barnets människovärde.

Föräldrarna ska fortfarande vara en viktig del av barnets liv också under placeringen. Man strävar efter att stödja och upprätthålla kontakten med föräldrarna.

I vissa situationer kan man begränsa kontakten om det är nödvändigt med tanke på barnets bästa. Men också då ska man agera så öppet som möjligt och motivera begränsningen.

Regeringspropositionen om ändringarna i den andra fasen var på remiss i slutet av våren 2026. Samtidigt var också regeringens utkast till nya socialvårdslagen på remiss.

Avsikten är att en del av de nuvarande stödåtgärderna inom barnskyddets öppenvård ska genomföras som en tjänst som baserar sig på socialvårdslagen. Socialvårdslagen ska till exempel innehålla bestämmelserna om den nya tjänsten för att stödja barnets och familjens interaktion och välbefinnande och om anmälningsförfarandena, bl.a. barnskyddsanmälan.

Bestämmelserna om barnskyddet förtydligas som helhet och lagen utfärdas på nytt i sin helhet. 

Avsikten är att regeringens proposition ska lämnas till riksdagen hösten 2026.