Cancerscreening
Med cancerscreening avses systematiskt sökande efter förstadier eller tidiga skeden av cancer hos befolkningen. Syftet är att minska dödsfall som den cancertypen som screenas förorsakar. Det är avgiftsfritt och frivilligt att delta i screeningen.
I Finland finns det ett nationellt screeningprogram för bröstcancer, livmoderhalscancer och tarmcancer (från och med ingången av år 2022).
Den nationella styrgruppen för cancerscreeningar ger anvisningar och följer upp inledandet, genomförandet och utvecklandet av cancerscreeningar samt lägger fram förslag och bistår med sin sakkunskap social- och hälsovårdsministeriet vid beredningen av lagar och förordningar som gäller cancerscreening.
Kallelse till screening sker på följande sätt:
- Bröstcancerscreening: kvinnor i åldern 50–69 år med 20–26 månaders mellanrum
- Screening för cancer i livmoderhalsen: kvinnor i åldern 30–60 år med fem års mellanrum. I en del kommuner kallas också 25- och 65-åringar till screening.
- Screening av tarmcancer: under åren 2022 alla kvinnor och män i åldern 60, 62, 64, 66 och 68 år. När programmet har nått sin fulla skala 2031, ska 56–74 -åringar kallas till screening med två års mellanrum.
Kontakta hälsovårdstjänsterna i din hemkommun, om du har frågor om tidtabellen eller kallelsen till din egen screening.
Screening av bröstcancer
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Med hjälp av screening försöker man upptäcka bröstcancer i ett så tidigt skede som möjligt. Den viktigaste fördelen med bröstcancerscreening är att dödligheten i bröstcancer minskar.
Med hjälp av screening hittas bröstcancer vanligen tidigt, då prognosen för bröstcancer är god. Om cancern konstateras i ett tidigt skede ökar också möjligheterna till behandling som skonar bröstkörtelvävnaden.
Kallelsen till screening skickas som ett personligt brev. Screeningen kan genomföras vid en läkarstation, en hälsovårdscentral, kommunens screeningstation eller en mobil screeningenhet, dvs. en så kallad screeningvagn. Screeningtestet är i första hand mammografi, dvs. en röntgenundersökning av brösten. Mammografibilderna bedöms av två specialister i radiologi. Vid behov utförs också fortsatta undersökningar vid screeningenheten (kompletterande mammografi, ultraljudsundersökning och nålbiopsi).
Resultatet från screeningundersökningen skickas per brev. Om det på basis av screeningen finns skäl till fortsatta undersökningar, blir den som deltagit i screeningen kallad till dem och eventuellt till åtgärder och behandlingar som följer på de fortsatta undersökningarna. Kallelse till screening skickas utgående från uppgifterna i befolkningsregistret och därför skickas kallelse också till kvinnor hos vilka tidigare konstaterats bröstcancer.
Screening av livmoderhalscancer
Tack vare effektiv screening har livmoderhalscancer blivit mer sällsynt i Finland, men förekomsten av sjukdomen har börjat öka på nytt särskilt bland kvinnor i åldern 30–44 år. Genom screening försöker man utöver tidig livmoderhalscancer också upptäcka förstadier till cancer. Den viktigaste nyttan med screening är att incidensen av livmoderhalscancer och de dödsfall som den orsakar minskar.
Majoriteten av dem som insjuknat i livmoderhalscancer tillfrisknar, då sjukdomen konstateras i ett tidigt skede. Med hjälp av screeningen strävar man efter att utöver tidig cancer konstatera förstadier till livmoderhalscancer. Behandlingen av förstadier är rätt så effektiv och oskadlig jämfört med behandling av egentliga cancerformer, och genom behandling av förstadier kan cancerutvecklingen helt förhindras.
Kallelsen till screening skickas som ett personligt brev. Screeningtestet är antingen ett HPV-test eller ett papa-prov. Screeningtestet tas på basis av kallelsen vid en hälsovårdscentral eller ett screeninglaboratorium och analyseras vid ett patologiskt laboratorium. Det patologiska laboratoriet skickar också testresultatet till de kvinnor som screenats och vid behov en remiss till fortsatta undersökningar.
Resultatet från screeningundersökningen skickas per brev. Om det på basis av screeningen finns skäl till fortsatta undersökningar, blir den som deltagit i screeningen kallad till dem och eventuellt till åtgärder och behandlingar som följer på de fortsatta undersökningarna.
Screening av tarmcancer
Tarmcancer är ett gemensamt namn för tjocktarms- och ändtarmscancer. Tarmcancer är den näst vanligaste cancern bland både kvinnor och män. Genom screening försöker man upptäcka tarmcancer i ett symtomfritt, tidigt skede. Syftet med screeningen är att minska antalet dödsfall till följd av tarmcancer.
Det är lättare att behandla tarmcancer som konstaterats i ett tidigt skede och det är mer sannolikt att den kan botas. Att cancer upptäcks tidigt medför också mindre mänskligt lidande. Av dessa skäl rekommenderar EU screening av tarmcancer för sina medlemsländer.
Genom screening av tarmcancer kan man dessutom upptäcka polyper, som inte är cancer, men som kan utvecklas till cancer. Polyperna kan tas bort och då utvecklas inte cancer, det vill säga screening är också cancerförebyggande.
Den som kallas till screening får en personlig kallelse till screeningen. Själva testet och instruktioner för provtagningen skickas per post till personen som ska screenas. För screeningen behövs ett avföringsprov som man själv tar hemma. Provet ska skickas till laboratorium för analys, ett svarskuvert med färdigt betalat porto kommer med kallelsen.
Screeningtestet är ett immunokemiskt fekalt blodprov (FIT), som söker dolt blod i avföringen.
Resultatet från screeningundersökningen skickas per brev. Om det på basis av screeningen finns skäl till fortsatta undersökningar, blir den som deltagit i screeningen kallad till dem och eventuellt till åtgärder och behandlingar som följer på de fortsatta undersökningarna.