Tillgänglighetsdirektivet

Avsikten är att genomföra kraven i tillgänglighetsdirektivet på nationell nivå. 

Propositionen har beretts i en arbetsgrupp och social- och hälsovårdsministeriet har stått för samordningen. I arbetet deltar finansministeriet, arbets- och näringsministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, kommunikationsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, justitieministeriet och miljöministeriet. Representanter för Handikappforum och Finlands näringsliv har bjudits in som sakkunniga.
 

Syftet med tillgänglighetsdirektivet är att främja möjligheterna för alla, och i synnerhet personer med funktionsnedsättning, att sköta ärenden självständigt.

Tillgänglighetsdirektivet ska införlivas med de nationella lagarna, förordningarna och föreskrifterna senast den 28 juni 2022.

Utkastet till regeringsproposition är nu på remiss fram till den 1 februari 2022. Regeringspropositionen överlämnades till riksdagen den 7 april 2022. Regeringens proposition 41/2022 rd behandlas nu i riksdagen.

Tillämpningen av de nya kraven inleds dock först den 28 juni 2025.
 

Tillämpningsområdet omfattar olika produkter och tjänster och därför görs det ändringar i flera olika lagar. Det föreslås också en ny lag om tillgänglighetskrav för vissa produkter.

Arbetsgruppen föreslår att det stiftas en ny lag om tillgänglighetskrav för produkter. Tillsyn över produkter är marknadskontroll, vilket innebär att en ny lag om tillgänglighetskrav för produkter bör fogas till tillämpningsområdet för marknadskontrollagen. 

I fråga om tjänsterna föreslås det ändringar i lagen om digitala tjänster, som innehåller bestämmelser om digitala tjänsters tillgänglighet, och i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.
 
Till lagen om transportservice fogas krav i fråga om persontrafiken när det gäller att tillhandahålla tillgänglighetsinformation. 

I lagen om nödcentralsverksamhet föreslås ändringar i fråga om svar på nödmeddelanden.
 

Tillgänglighet avser i enlighet med lagen om digitala tjänster tillgänglighet avseende webbplatser och mobila applikationer. Tillgänglighet kan också avse tillgänglighet i fråga om den fysiska miljön och produkter.

Denna skillnad ingår också i den föreslagna regeringspropositionen. När det är fråga om digitala tjänster tillämpas således tillgänglighetskraven för digitala tjänster och på produkter tillämpas tillgänglighetskraven för produkter.
 

De bestämmelser som utfärdas med stöd av tillgänglighetsdirektivet tillämpas på både privata och offentliga aktörer som släpper ut en produkt på marknaden som omfattas av tillämpningsområdet eller erbjuder en tjänst till konsumenter.

Tillgänglighetsdirektivets ekonomiska konsekvenser beräknas uppgå till ca 146 miljoner euro. Största delen av detta (ca 70 miljoner €) hänför sig sannolikt till e-butiker och den andra betydande delen (ca 40 miljoner €) till kontinuerligt underhåll och fortbildning enligt uppskattning som gäller alla aktörer.

Kostnaderna i fråga är de facto uppdelade på längre sikt. Om det är möjligt att uppfylla kraven genom utveckling och reparation, förblir investeringskostnaderna på kort sikt låga. När tillgängligheten kan beaktas som en del av det normala utvecklingsarbetet, fördelas kostnaderna över en längre tidsperiod. 

De fortlöpande kostnadernas andel kan sammanlagt tänkas vara cirka 5–10 miljoner euro på årsnivå inom de branscher som omfattas av utredningen.
 

Utöver kostnaderna antas tillgänglighetskompetensen öka och det kommer att finnas en större marknad för den. Tillgänglighetsdirektivet kan i bästa fall anses förbättra tjänsterna för alla, öka aktörernas konkurrenskraft och möjliggöra nya innovationer.

Genomförandet av tillgänglighetsdirektivet gagnar i synnerhet personer med funktionsnedsättning och till exempel äldre personer. Det är svårt att direkt uppskatta nyttan i pengar. Det uppstår dock fördelar och samhälleliga besparingar om det t.ex. inte finns behov av att ordna särskild service för personer med funktionsnedsättning, då produkterna och tjänsterna redan från första början planerats på ett tillgängligt sätt för att så många som möjligt ska kunna delta självständigt i samhället. 
 

Tillsynsmyndigheten i fråga om lagen om tillhandahållande av digitala tjänster är också i fortsättningen enheten för tillgänglighetstillsyn vid regionförvaltningsverket i Södra Finland.  

När det gäller de elektroniska kommunikations- och transporttjänsterna (tillgänglighetsinformationen) är tillsynsmyndigheten Transport- och kommunikationsverket Traficom. Även marknadstillsynen ska skötas Transport- och kommunikationsverket Traficom.  

Vid tillsynen kan man ingripa i situationer där det finns brister i överensstämmelsen med tillgänglighetskraven och i sista hand förena föreläggandet med vite.
 

Den som använder en produkt eller tjänst kan meddela tillsynsmyndigheten om brister i tillgängligheten hos en produkt eller tjänst som omfattas av tillämpningsområdet. Tillsynsmyndigheten ska från fall till fall vidta tillräckliga åtgärder.

De nya tillgänglighetskraven tillämpas från och med den 28 juni 2025. Tillgänglighetsdirektivet tillåter också andra övergångsperioder, som föreslås införas nationellt.

När det gäller den byggda miljön finns det nationellt handlingsutrymme.

I Finland finns lagstiftning om tillgänglighet som gäller byggande. Tillgängligheten granskas uttryckligen i samband med ansökan om bygglov, men i fråga om tjänster som omfattas av tillgänglighetsdirektivets tillämpningsområde kan tjänster placeras i bygg miljö också i andra situationer, varvid den nationella tillgänglighetsförordningen inte beaktas. 

Kraven som gäller byggd miljö i tillgänglighetsdirektivet anges på mycket allmän nivå, och de kommer att preciserad genom standarder

I regeringspropositionen föreslås att bilaga III, som gäller den byggda miljön, inte tas i bruk i det här skedet. Miljöministeriet fortsätter konsekvensbedömningen av bilaga III och överväger utifrån bedömningen om det är ändamålsenligt att utveckla tjänsterna i byggd miljö, som avses i direktivet, utifrån genomförandet av bilagan eller genom nationell lagstiftning. Syftet är att hitta ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt att säkerställa tillgängligheten i den byggda miljön när tjänster tillhandahålls.

Enligt den nya lagen ska vissa produkter uppfylla tillgänglighetskraven. Ansvaret vilar särskilt på tillverkaren och importören av en produkt. Produktens överensstämmelse med kraven påvisas med CE-märkning.

Tillsyn utövas i enlighet med principerna i marknadskontrollagen.

Till lagen om digitala tjänster fogas de tjänster som är digitala. Dessa är e-handel, e-böcker, digitala banktjänster och digitala persontrafiktjänster, tjänster för elektronisk kommunikation och tillgång till audiovisuella innehållstjänster. I fortsättningen ska dessa tjänster uppfylla tillgänglighetskraven och vissa tilläggskrav som tillgänglighetsdirektivet ställer på tjänsterna.

Nödcentralsverket ska svara på nödmeddelanden som inkommer till det allmänna nödnumret 112 och som består av realtidstal eller realtidstext. Nödmeddelandena ska besvaras med användning av samma kommunikationssätt som nödnumret kontaktats med. Om videobild tillhandahålls som kontaktsätt, ska meddelandet besvaras genom tal, text och video som synkroniseras. Regleringen om nödtextmeddelanden och användarregister för nödtextmeddelanden upphävs.

I fråga om transporttjänster föreslås vissa ändringar i lagen om digitala tjänster, lagen om transportservice och i den nya lagen om tillgänglighetskrav för produkter.

Tillgänglighetskraven för digitala tjänster som för närvarande endast gäller inom den offentliga sektorn utvidgas till att gälla vissa privata aktörers webbplatser för persontrafiktjänster, mobilapplikationer, elektroniska biljetter, digitala reseuppgifter samt interaktiva infoskärmar och självbetjäningsterminaler.

Till exempel trafikidkare och stationsförvaltare åläggs en skyldighet att i tillgänglig form samla in och tillhandahålla information om hur väl trafikmedlen, den infrastruktur som omger tjänsterna och den byggda miljön lämpar sig till exempel för rullstolsanvändare.

I elektroniska interpersonella kommunikationstjänster ska det utöver talkommunikation alltid tillhandahållas en textningstjänst i realtid. Tillhandahållande av fullständiga interaktivitetsegenskaper, dvs. text, ljud och video samtidigt i realtid, krävs i sin tur när tjänsteleverantören erbjuder videobild utöver talkommunikation.

Åtkomst till audiovisuella innehållstjänster definieras på ett nytt sätt. Till exempel beställvideotjänster ska vara tillgängliga och det ska finnas mekanismer som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att använda assisterande teknik.

En tjänst som tillhandahåller en audiovisuell innehållstjänst, oberoende av om det är fråga om en webbplats, en mobilapplikation eller en elektronisk programguide, ska bl.a. stödja tekniska lösningar och tillhandahålla information om tillgänglighetsegenskaperna på ett begripligt och lättillgängligt sätt. Tillämpningsområdet omfattar inte det själva audiovisuella innehållet som tillhandahålls.

En tjänst som tillhandahåller åtkomst till audiovisuellt innehåll ska dessutom förmedla tillgänglighetstjänster, såsom textning och tolkning till teckenspråk av hög kvalitet och synkroniserad med videon så att användaren också kan ha kontroll över användningen av dessa tjänster.