WHO:s pandemiavtal och internationella hälsoreglemente

Med grund i det mandat som medlemsstaterna gett Världshälsoorganisationen WHO har WHO en central roll som samordnare vid bekämpningen av pandemier och andra stora hälsokriser. WHO kan bistå ett medlemsland som begär hjälp i en hälsokris. Medlemsländerna kan också ingå internationella avtal med stöd av WHO:s ramar. Ett sådant avtal är till exempel WHO:s internationella hälsoreglemente (International Health Regulations, IHR, 2005), vars syfte var att bekämpa gränsöverskridande hälsohot. I Finland genomfördes det internationella hälsoreglementet år 2007. 

Syftet med pandemiavtalet och IHR-ändringarna är inte att i förhållande till nationalstaterna ändra de befogenheter som WHO har enligt stadgan, utan att effektivisera medlemsländernas samarbete med varandra och med WHO och att stärka nationalstaternas beredskap. För närvarande kan WHO till exempel utlysa internationellt hälsonödläge på basis av experters bedömning för att varna medlemsländerna. Någon annan motsvarande mekanism för utlysning av pandemier finns inte för närvarande. WHO ger råd och anvisningar åt medlemsländerna och stöder dem i synnerhet i inledningsskedet av olika nödsituationer.  

Den globala kapaciteten inom beredskapen och hälso- och sjukvården är inte tillräcklig. Syftet med pandemiavtalet är att länderna ska förbinda sig att öka kapaciteten och förbättra samarbetsstrukturerna. Ansvaret för att ordna hälso- och sjukvården och beredskapen ska även i fortsättningen höra till den nationella behörigheten. 

Enligt Finland är det viktigt att alla länder bidrar till att stärka den globala beredskapen för pandemier. Pandemierna uppkommer på många olika sätt och i alla delar av världen, och det är viktigt att identifiera och hantera dem för att kunna stoppa eller begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar. Genom avtalet förbättras också det internationella samarbetet mellan de olika aktörerna och sektorerna. Under kriser är det viktigt att samarbetet är smidigt och effektivt.  

Finland anser att pandemiavtalet ska stärka den globala rättvisan och det internationella samarbetet. Under förhandlingarna betonade Finland att pandemiavtalet borde innefatta bara sådana frågor som inte hanteras med övriga existerande mekanismer. De frågor som gäller hälsosäkerheten förutsätter ett starkt nationellt engagemang och ansvar. Att respektera de nationella befogenheterna är fortfarande lika viktigt trots att det internationella samarbetet och den internationella normgrunden för hälsosäkerheten stärks. Avtalen får inte innehålla sådana förpliktelser eller befogenheter som begränsar de nationella befogenheterna i samband med hälsohot. Man måste beakta medlemsländernas roll i det hälsopolitiska beslutsfattandet och organiseringen av hälso- och sjukvårdstjänsterna. 

Målet om en mer hållbar grund för WHO:s finansiering kommer att behandlas separat i samband med andra processer. WHO:s finansiering har till stor del byggt på de största finansiärerna och riktats noggrant till bestämda verksamheter. Bristen på flexibilitet och förutsägbarhet i finansieringen försvårar WHO:s verksamhet. Medlemsavgifternas andel av WHO:s totala budget har varit under 20 procent en längre tid. Därför fattade WHO:s generalförsamling våren 2022 beslutet om att höja medlemsländernas medlemsavgifter stegvis fram till år 2031. På det sättet försöker man bidra till en mer hållbar finansieringsbas. Målet är också att effektivisera organisationens verksamhet.  

Finland deltog i förhandlingarna som en del av Europeiska unionen, som bereder de gemensamma ståndpunkterna för förhandlingarna. Finland deltog aktivt i arbetet med EU:s ståndpunkter. Enligt en inledande bedömning ska pandemiavtalet och de eventuella IHR-ändringarna innehålla bestämmelser som hör både till EU:s och till medlemsländernas befogenheter.  

Riksdagen gavs information i de olika faserna om hur förhandlingarna om avtalen framskrider, och riksdagen deltog i utformandet av Finlands ståndpunkter.

Pandemiavtalet godkändes i WHO:s generalförsamling i 25.5.2025. Nästa ska varje WHO-medlemsstat behandlar pandemiavtalet på nationell nivå och förbinder sig till det i enlighet med sin egen konstitution. I Finland innebär detta att avtalet först behandlas i regeringen, som sedan bereder ett förslag för riksdagen om godkännandet av avtalet. Riksdagen behandlar förslaget och röstar om det, och sedan ska pandemiavtalet ännu stadfästas av republikens president. 

Det internationella pandemiavtalet kan träda i kraft först när det antal länder som anges i avtalet har ratificerat avtalet.