- Främjande av välfärd
- Social- och hälsotjänster
- Lagstiftning
- Organisation och ansvar inom social- och hälsovårdssystemet
- Socialtjänster
- Hälsotjänster
- Hälsovårdscentraler
- Hälsorådgivning och hälsoundersökningar
- Rådgivningsbyråer
- Screeningar
- Vaccinationer
- Mun- och tandhälsa
- Skolhälsovården
- Studerandehälsovården
- Företagshälsovården
- Hälsotjänster för arbetslösa
- Mentalvårdstjänster
- Jour
- Prehospital akutsjukvård
- Sjukhus och specialsjukvård
- Hemsjukvård och hemsjukhusvård
- Organ- och vävnadstransplantationer
- Patientsäkerhet
- Patientdirektiv (gränsöverskridande hälso- och sjukvård)
- Hälsovård för papperslösa
- Rekommendationer och anvisningar
- Terminalvård
- Rehabilitering
- Läkemedelsbehandling och läkemedelsdistribution
- Klientavgifter
- Klientens och patientens rättigheter
- Personal inom social- och hälsovården
- Barn, unga och familjer
- Äldre
- Social trygghet och tjänster för asylsökande i Finland
- Informationshantering
- Utkomstskyddet
- Försäkringsverksamhet
- Arbetslivet
- Jämställdhet
- EU och internationella ärenden
- Finansiering och understöd
Screeningar
Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för lagstiftningen om screening.
Screening är en undersökning som riktar sig till en viss befolkningsgrupp och vars syfte är att lokalisera symtomfria personer som lider av den sjukdom som är föremål för undersökningen. Screeningen har som mål att förbättra prognosen och att inleda behandling i ett så tidigt skede som möjligt. På så sätt kan dödligheten minskas.
Kommunerna bär ansvaret för att anordna screening för sina invånare.
Enligt det riksomfattande screeningprogrammet bör kommunen anordna
- bröstcancerscreening för kvinnor
- screening för konstaterande av cancer i livmoderhalsen och
- screening under graviditeten: allmän ultraljudsundersökning i början av graviditeten, undersökning av kromosom- och strukturavvikelser hos fostret.
Kommunen kan själv utföra screeningen eller köpa tjänsterna av en privat leverantör eller en leverantör av allmännyttiga tjänster. Kommunen kan utöver det riksomfattande screeningprogrammet även anordna screening som kompletterar programmet i syfte att konstatera en sjukdom eller dess förstadium eller för att upptäcka den faktor som orsakar sjukdomen.
Kommunen ska regelbundet följa och utvärdera screeningprocessens kvalitet och screeningstestens tillförlitlighet. Dessutom ska det i varje kommun finnas en ansvarsperson för varje screening.
Kommuninvånaren har rätt till screeningtjänster
Kommunens invånare har rätt till screeningtjänster. Att delta i screening är frivilligt och gratis.
Kallelse till screening sker på följande sätt:
Bröstcancerscreening
- med 20 - 26 månaders mellanrum
- kvinnor i åldern 50 - 69 år
Screening för cancer i livmoderhalsen
- med fem års mellanrum
- kvinnor i åldern 30 - 60 år
Screening för gravida
- i olika stadier av graviditeten
- allmän ultraljudsundersökning i början av graviditeten, kombinationsscreening i början av graviditeten, serumscreening och ultraljudsundersökning i mitten av graviditeten
Ministeriets centrala bestämmelser, rekommendationer och anvisningar angående screeningar
Screeningprogrammens utvärderingskriterier samt alternativa former för genomförande av screeningprogram under graviditeten
Rekommendationer för screening av avvikelser hos foster
För verkställande av screening som utsätter patienten för strålning ska alltid uppgöras ett screeningprogram som ska företes STUK för godkännande innan screeningen påbörjas.
- Social- och hälsovårdsministeriets förordning om medicinsk användning av strålning 423/2000 (Finlex)
Täckande screening i Finland
I Finland är screeningarnas täckning god i jämförelse med andra OECD-länder. Detta framgår av OECD:s rapport Health at a glance 2011.
År 2009 deltog 84 procent av kvinnorna i åldern 50 - 69 år i bröstcancerscreening, medan genomsnittet i OECD-länderna uppgick till 62 procent. I screeningen för cancer i livmoderhalsen deltog 70 procent av kvinnorna i åldern 20 - 69 år. Motsvarande siffra i OECD-länderna var 61 procent i genomsnitt.