Principerna för tjänsteutbudet inom social- och hälsovården ses över

Med tjänsteutbudet avses den helhet som består av de offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänsterna och de metoder och arbetsformer som används i tjänsterna. 

Tjänsteutbud kan också till exempel betyda sådana social- och hälsovårdstjänster som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar men som ordnas som köptjänst genom att skaffa tjänsten från en privat serviceproducent. Tjänsteutbudet innefattar också sådan privat sjukvård som ersätts med sjukförsäkringsersättning av Fpa. 

De föreslagna principerna både för socialvården och för hälso- och sjukvården är enligt regeringspropositionen behovet, säkerheten, verkningsfullheten och kostnadseffektiviteten, och de övergripande principerna är jämlikhet och människovärdets okränkbarhet.

Alla de beslut som fattas om huruvida en tjänst ska höra till tjänsteutbudet eller inte ska alltid basera sig på en helhetsbedömning.

Man kan slopa en tjänst, metod eller arbetsform om det vid bedömningen konstateras att den har endast ringa nytta för välfärden eller hälsan för antingen användaren eller befolkningen.  Beslutet ska alltid basera sig på en helhetsbedömning där man beaktat samtliga principer för tjänsteutbudet.  Man kan inte sluta tillhandahålla de lagstadgade tjänsterna. 
 

Det offentligt finansierade tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården behöver preciseras utifrån den offentliga ekonomins hållbarhet. Det försvagade försörjningsförhållandet för befolkningen och de ständigt ökande förväntningarna och önskningarna om nya tjänster och metoder inom social- och hälsovården ökar finansieringstrycket inom social- och hälsovården.  

Social- och hälsovårdslagstiftningen innehåller redan nu många principer, men det är oklart vilka principer som är de mest väsentliga med tanke på styrningen av tjänsteutbudets innehåll och avgränsningen av utbudet. 

När principerna sammanställs ger de en tydlig värdebaserad ram som stöder beslutsfattandet och innehållsstyrningen både på nationell och på regional nivå
 

Att införa principerna i lagen är det första steget när det gäller att definiera tjänsteutbudet och fatta beslut om de kriterier som ska uppfyllas för att tjänster, metoder och arbetsformer ska höra till det offentliga tjänsteutbudet. 

Tillämpningen av principerna vid beslutsfattande och innehållsstyrning främjar klienternas och patienternas likabehandling. Beslutsfattandet blir mera transparent när besluten motiveras utifrån den helhetsbedömning som görs enligt principerna.

Lagstiftningen gör det möjligt att utöver individens behov beakta också befolkningens behov vid innehållsstyrningen och beslutsfattandet. Det här möjliggör prioritering när man ska göra val och fatta beslut.  Lagstiftningen leder också till att verkningsfullheten och kostnadseffektiviteten får större betydelse när val ska göras och beslut ska fattas. 
 

Bestämmelserna om principerna är likadana för hälso- och sjukvården och socialvården för att sektorernas samverkan och utvärderingen och utvecklingen av de gemensamma servicekedjorna och tjänstehelheterna inte ska försvåras. Gemensamma principer bidrar till samordningen av socialvården och hälso- och sjukvården.  

När principerna tas in i lagen väntas socialvårdens strukturer för insamling av information om tjänsternas effekt fungera bättre, och även kostnadseffektiviteten kan beaktas bättre i tjänster och övrig verksamhet inom socialvården.  
 

Principerna ska på nationell nivå utnyttjas vid styrningen av tjänsternas innehåll och till exempel vid beslutsfattandet i Tjänsteutbudsrådet för hälso- och sjukvården (Palko). 

Vid välfärdsområdenas beslutsfattande är de ledande läkarna och de ledande tjänstemännen inom socialvården i en central roll. Principerna ska tillämpas när välfärdsområdena fattar beslut eller ger riktlinjer om tjänster, metoder och arbetsformer eller beslutar om de ska höra eller inte höra till tjänsteutbudet. 

Det är dock inte ändamålsenligt att tillämpa principerna på bedömningen av varenda tjänst, metod och arbetsform. Det finns redan tillräcklig både forskningsbaserad och empirisk kunskap om många tjänster och metoder och deras hälsofördelar. Principerna ska i första hand tillämpas på situationer där det ska fattas nya beslut och ges nya riktlinjer.
 

Principerna gäller i första hand innehållsstyrningen och beslutsfattandet i fråga om tjänsterna i välfärdsområdena.  

I arbetet med klienter och patienter tillämpar enskilda anställda principerna främst indirekt via välfärdsområdenas och organisationernas riktlinjer och beslut. Principerna fungerar dock som en referensram och ett stöd också i de beslut som anställda måste fatta i arbetet med patienterna och klienterna.    

Syftet med lagstiftningen är att säkerställa att de resurser som finns till förfogande utnyttjas så effektivt och rättvist som möjligt och att man inom social- och hälsovården kan få bästa möjliga hälsonytta och välfärd med tanke på hela befolkningen. 

De lagstadgade principerna förbättrar medborgarnas förtroende för systemet eftersom beslut och mål blir transparenta och baserar sig på gemensamma principer.

De etiska principerna för social- och hälsovården (publicerade av ETENE Riksomfattande etiska delegationen inom social- och hälsovården 13.3.2026) är i linje med principerna för tjänsteutbudet och de etiska anvisningarna för yrkesutbildade personer, men de har inte en lika förpliktande karaktär och tillsynen över dem är inte lika strikt.
 

Hälso- och sjukvårdslagen och socialvårdslagen utgör grunden för det innehållsmässiga utvecklandet av tjänsteutbudet, och utvecklandet ska följa de ramar som lagstiftningen ställer.  

Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar tillsammans med koncernförvaltningen för den nationella innehållsstyrningen. De nationella rekommendationerna och anvisningarna gäller samtliga välfärdsområden och i propositionen konstateras att de borde beaktas också i samarbetsområdenas avtal enligt den ändring som görs i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Social- och hälsovårdsministeriet och tillsynsmyndigheterna följer upp verkställandet och efterlevnaden av lagen. 

Social- och hälsovårdsministeriet för en aktiv dialog med de beslutsfattare som ska tillämpa principerna om hur de ska tillämpas i praktiken och hur tillämpningen ska stödjas och bereder anvisningar som stöd för tillämpningen.  

Principerna gäller till exempel inte sysselsättningsläget inom social- och hälsovården eller personalens placering, reformen av sjukhus- och journätet eller social- och hälsocentralernas och vårdcentralernas placering i välfärdsområdena.

Principerna för tjänsteutbudet inverkar inte heller på välfärdsområdenas skyldighet att ordna de lagstadgade socialvårdstjänsterna.