Lagstiftningen om funktionshinderservice
Syftet med lagen om funktionshinderservice är att
- uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning samt att förebygga och undanröja hinder för uppnåendet av dessa syften,
- stödja förmågan att leva självständigt för personer med funktionsnedsättning och att stödja deras självbestämmanderätt, och
- tillförsäkra personer med funktionsnedsättning tillräcklig service av god kvalitet enligt deras individuella behov och intressen.
I 2 § i lagen om funktionshinderservice föreskrivs det om lagens tillämpningsområde och förhållandet till annan lagstiftning.
Funktionshinderservice ordnas i första hand enligt följande lagar:
- Socialvårdslag 1301/2014
- Hälso- och sjukvårdslagen 1326/2010
- Lagen om om social- och hälsovårdstjänster för äldre 980/2023
- Lagen om småbarnspedagogik 540/2018
- Lagen om grundläggande utbildning 628/1998
Bestämmelser om tolkningstjänsterna finns i lagen om tolkningstjänst för handikappade personer.
De social- och hälsovårdstjänster som personer med utvecklingsstörning behöver ordnas enligt samma lagstiftning som de tjänster som övriga personer med funktionsnedsättning behöver. De specialomsorger som avses i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda omfattar endast de tjänster som hänför sig till ordnandet av specialomsorger oberoende av en persons vilja och användningen av de begränsningsåtgärder som avses i specialomsorgslagen.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vars syfte är att garantera det fulla och lika åtnjutandet av alla rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Mer information finns i Institutet för hälsa och välfärds (THL) Handbok om funktionshinderservice.