Privata social- och hälsovårdstjänster
De privata social- och hälsovårdstjänsterna kompletterar de offentliga tjänsterna. De privata serviceproducenterna, dvs. företag, organisationer och stiftelser, får sälja sina tjänster antingen till kommunerna, samkommunerna eller direkt till kunderna.
Företagens och organisationernas andel av produktionen av social- och hälsovårdstjänster har under 2000-talet fortlöpande ökat. De privata tjänsteproducenterna producerar drygt en fjärdedel av alla social- och hälsovårdstjänster.
Social- och hälsovårdsministeriet bereder lagstiftningen om tjänsterna och svarar för den allmänna styrningen av den privata tjänsteproduktionen.
Bestämmelser om de privata social- och hälsovårdstjänsterna:
- Lagen om privat socialservice 922/2011 (Finlex)
- Social- och hälsovårdsministeriets förordning om privat socialservice 1053/2011 (Finlex)
- Lagen om privat hälso- och sjukvård 152/1990 (Finlex)
- Förordningen om privat hälso- och sjukvård 744/1990 (Finlex)
Behovet av social- och hälsovårdstjänster ökar
Befolkningen åldras, och därför ökar behovet av social- och hälsovårdstjänster ytterligare. För att kunna svara på detta behov, behövs det också privata tjänster.
De vanligaste privata socialtjänsterna omfattar
- serviceboende för äldre
- hemtjänster för äldre och handikappade
- anstalts- och familjevård för barn och ungdomar
- barndagvård
De vanligaste privata hälsovårdstjänsterna omfattar
- fysioterapi
- läkar- och tandläkarmottagningar
- företagshälsovård
En stor del av dem som producerar privata hälsovårdstjänster är verksamma i Södra Finland och de största städerna.
Avgifter och ersättningar
Kunden kan köpa privata social- och hälsovårdstjänster för utsedda klienter. I dessa fall betalar kunden en serviceavgift i enlighet med lagen om klientavgifter.
Också servicesedlar kan användas för att betala de privata tjänster som kommunen köper. Kommunerna och samkommunerna beslutar själva om de inför servicesedlar och för vilka tjänster sedlarna beviljas.
Från sjukförsäkringen får patienten ersättning för en del av de privata läkarnas och tandläkarnas arvoden. Ersättningarna söks från Fpa.
Tillståndspliktig verksamhet
Tillhandahållandet av socialvårdstjänster utgör i fråga om dygnet runt-tjänsterna tillståndspliktig verksamhet. För andra än de privata dygnet runt-socialtjänsterna ska en skriftlig anmälan lämnas in till den kommun där tjänsterna tillhandahålls.
Tillhandahållandet av hälsovårdstjänster utgör tillståndspliktig verksamhet. Tillstånd behövs ändå inte i de fall då tjänsterna tillhandahålls av en självständig yrkesutövare eller när en arbetsgivare själv ordnar de lagstadgade tjänsterna inom företagshälsovården.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) har det rikstäckande samordningsansvaret för övervakningen av social- och hälsovården. Regionförvaltningsverken har det huvudsakliga ansvaret för övervakningen av tjänsterna inom sina områden. I kommunen svarar social- och hälsovårdsväsendet eller något annat motsvarande organ för övervakningen av de privata tjänsterna.
Institutet för hälsa och välfärd (THL) samlar in information om de privata social- och hälsovårdstjänsterna.
Mer information om ordnandet av tjänsterna i kommunerna finns på Kommunförbundets webbplats.