Social kreditgivning
Social- och hälsovårdsministeriet svarar för utvecklandet och beredningen av lagstiftningen om den sociala kreditgivningen. Det är frivilligt för kommunen att ta i bruk kreditgivningen.
Syftet med social kreditgivning är att förebygga ekonomisk utslagning och överskuldsättning samt att främja människors förmåga att klara sig på egen hand.
Över trettio kommuner erbjuder sina invånare sociala krediter. Verksamheten täcker kring 44 procent av Finlands befolkning. Social kreditgivning utvecklas som metod för att sköta överraskande ekonomiska problem.
Sociala krediter kan beviljas av motiverade skäl till exempel för
- sanering av den personliga ekonominvbrytande av skuldspiral
- anskaffningar till hemmet
- främjande av sysselsättning eller rehabilitering
- för att säkerställa boendet
- vid en social kris.
För social kredit kan en skälig årlig ränta uppbäras, som dock kan vara högst den referensränta som avses i 12 § räntelagen (633/1982).
Bestämmelser om social kreditgivning finns i lag
Bestämmelser om social kreditgivning anges i lag. Lagarna hittas i Finlex.
Dessutom finns det bestämmelser om social kreditgivning i lagen om utkomststöd samt i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.
- Lag om utkomststöd 1412/1997 (Finlex)
- Socialvårdslag 30.12.2014/1301 (Finlex)
- Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 812/2000 (Finlex)
Vem får social kredit?
Kommunen kan bevilja social kredit till en person som på grund av låga inkomster och tillgångar inte har möjlighet att på annat sätt skaffa kredit på rimliga villkor, men som ändå klarar av att återbetala ett lån.
Sociala krediter beviljas av kommunen
En social kredit beviljas av kommunen. Mer information om kreditgivningen ges av kommunens socialbyrå.