Ändringar i lagen om klientavgifter angående tjänster som tillhandahålls under närståendevårdares lagstadgade ledighet fr.o.m. 1 oktober 2004
Till kommunala organ som ansvarar för närståendevården
Lagen om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (lagen om klientavgifter, 734/1992, ändringen 457/2004) träder i kraft den 1 oktober 2004. En ny bestämmelse (6 b §), som fogas till lagen om klientavgifter, begränsar kommunens möjlighet att ta ut avgifter för tjänster som erbjuds till en vårdbehövande under närståendevårdares lagstadgade ledighet. Begränsningen gäller endast klientavgifter för sådana tjänster som ersätter närståendevårdares vård och omsorg.
Avsikten med reformen är att förbättra närståendevårdarnas möjligheter att ta ut sin lagstadgade ledighet och därmed främja närståendevårdarnas förmåga att orka i vårdarbetet.
AvgiftsgrunderLagen och förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (förordningen om klientavgifter, 912/1992) har inte tidigare inkluderat specialbestämmelser om avgifter som kan tas ut för vårdararvode som betalas ut som stöd för närståendevård enligt 17 § socialvårdslagen, för tjänster eller för vård som anordnas för att möjliggöra närståendevårdares ledighet.
Lagändringen medför att en avgift föreskrivs separat för tjänster som tillhandahålls en vårdbehövande under närståendevårdares lagstadgade ledighet och som ersätter närståendevårdares vård och omsorg. Klientavgiften är en jämstor avgift per dygn som är oberoende av inkomster och har ett fast maximibelopp. Avgiften kan vara högst 9 euro per dygn. Avgiftens storlek är i regel den samma oberoende av vilka slags tjänster som används för att tillhandahålla vård under närståendevårdares ledighet och mängden av tjänster som den vårdbehövande tillhandahålls per dygn.
6 § b 1 mom. lagen om klientavgifter medför att den nya bestämmelsen om avgifter som tas ut för tjänster som tillhandahålls under närståendevårdares lagstadgade ledighet och som ersätter närståendevårdares vård och omsorg som regel ersätter bestämmelserna om klientavgifter i lagen och förordningen om klientavgifter. Bestämmelserna enligt vilka tjänsterna är delvis eller helt avgiftsfria utgör undantag, förutom bestämmelsen om avgiftstak i 6 a §.
Rätten till lagstadgad ledighet för personer som får stöd för närståendevård är oförändrad. En person som har avtalat med kommunen om stöd för närståendevård har rätt till ledighet på minst två dagar per en sådan kalendermånad då personen enhetligt eller med korta avbrott är bunden till vårdarbetet. En närståendevårdare anses vara bunden till arbetet dygnet runt även om den vårdbehövande regelbundet och för en liten del av dygnet utnyttjar sådana tjänster inom social- och hälsovården som tillhandahålls utanför hemmet eller är under rehabilitering eller utbildning. Lagändringen gäller därmed högst 24 vårddagar per år för var och en vårdbehövande.
Tjänster som ersätter närståendevårdares vårdMed tjänster som ersätter närståendevårdares vård och omsorg avses endast den del av tjänster som tillhandahålls en vårdbehövande som ersätter närståendevårdares arbetsinsats under vårdarens ledighet.
Tjänster som ersätter närståendevårdares vård och omsorg omfattar till exempel tillfällig hemservice, kortvarig vård i en institution, dag- eller nattvård i en anstalt eller annan verksamhetsenhet inom social- och hälsovården eller familjevård. Om den vårdbehövande är utvecklingsstörd kan vård också omfatta till specialomsorgerna hörande individuell vård och annan omvårdnad som avses i 2 § 6 punkten lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.
Tjänster för närståendevård kan omfatta till exempel kontinuerliga och regelbundna hemtjänster eller hemsjukvårdstjänster som kompletterar närståendevårdares arbete och för vilka även i fortsättningen kan tas ut avgift enligt det avgiftsförfarande som är i bruk i kommunen. Den nya bestämmelsen avgränsar inte kommunens möjlighet att ta ut avgifter för dylika tjänster som ges i hemmet och som tillhandahålls oberoende av närståendevårdares ledighet.
Bestämmelsen gäller inte heller till exempel sådan öppenvård eller institutionsvård inom hälso- och sjukvården som en vårdbehövande möjligen blir tvungen att anlita oberoende av närståendevårdares ledighet. Sådana tjänster är till exempel polikliniktjänster vid hälsocentraler och sjukhus samt vård på sjukhusets bäddavdelning på grund av akut och oberäknat behov samt till exempel vård av läkare eller tandläkare enligt planerad överenskommelse när vården sammanfaller med närståendevårdares ledighet.
Klientgrupper och tjänster i särställningI lagen och förordningen om klientavgifter ställs vissa klientgrupper och tjänster i särställning genom att föreskriva att tjänsterna delvis eller helt är avgiftsfria. För att avgiftssystemet skall vara så konsekvent som möjligt, skall enligt 6 b § 2 mom. de bestämmelser i lagen och förordningen som föreskriver att en tjänst helt eller delvis är avgiftsfri tillämpas också för de tjänster som kommunen tillhandahåller under närståendevårdares lagstadgade ledighet och som ersätter närståendevårdares vård och omsorg. Denna bestämmelse har i praktiken betydelse endast i de fall då närståendevårdares ledighet kan förverkligas endast med hjälp av tjänster som föreskrivs som avgiftsfria.
Specialomsorger som avses i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) samt samhörande transport är enligt 4 § 2 punkten lagen om klientavgifter avgiftsfria, men en avgift kan tas ut för fullt uppehälle av utvecklingsstörda. Den nya bestämmelsen begränsar storleken på avgiften för uppehälle av utvecklingsstörda så att avgiften högst kan vara 9 euro per dygn.
Möjligheten att ta ut klientavgifter kan begränsas med stöd av bestämmelser i 5 § 5 punkten lagen om klientavgifter som föreskriver att en avgift för vård eller uppehälle inte kan tas ut hos personer som inte är 18 år för vård vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården till den del vårddagarna är flera än sju under ett kalenderår. Likalydande bestämmelser finns också i 12, 13 och 14 § förordningen om klientavgifter angående kortvarig institutionsvård, dag- och nattvård samt rehabilitering. Ibland måste ett barns vård tillhandahållas vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården även för att anordna närståendevårdares ledighet. Tidsgränsen på sju dagar som avgör om tjänsten är avgiftsbelagd eller inte tillämpas oberoende av den huvudsakliga orsaken för att barnet placeras i vård.
I 13 § 2 mom. förordningen om klientavgifter föreskrivs det i vilka omständigheter man inte kan ta ut någon avgift för dag- eller nattvård. För anordnandet av närståendevårdares ledighet kan det ha betydelse att en avgift inte kan tas ut för vård som givits vid en verksamhetsenhet inom den psykiatriska öppenvården eller för specialomsorger enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977).
Lagändringen och avgiftstaketAvgiftstaket som avses i 6 a § lagen om klientavgifter gäller inte avgifter för tjänster som tillhandahålls under närståendevårdares lagstadgade ledighet. Avsikten med detta är att minska tolkningsproblem och administrativt arbete angående tillämpningen av avgiftstaket.
Användning av servicesedel i anordnandet av tjänster som ersätter närståendevårdTjänster som tillhandahålls under närståendevårdares lagstadgade ledighet kan också anordnas genom att ge klienten en servicesedel enligt 4 § 1 mom. 5 punkten lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården. Den nya bestämmelse som begränsar kommunens möjlighet att ta ut klientavgifter under närståendevårdares lagstadgade ledighet gäller inte för hemservice som anordnas med hjälp av servicesedel.
Enligt 12 § 2 mom. lagen om klientavgifter får klientavgifter inte indrivas av den som använder tjänster som ordnas med hjälp av servicesedel. Den självriskandel som serviceanvändaren skall betala får dock inte överstiga den klientavgift som kommunen kan ta ut för sina egna tjänster, om inte annat bestäms särskilt om fastställandet av värdet på servicesedel.
I socialvårdslagen föreskrivs särskilt om värdet på servicesedel för anskaffning av hemservice som avses i socialvårdslagen. Värdet på en servicesedel som kommunen ger för anskaffning av tillfällig hemservice eller stödtjänster för hemservice måste vara skäligt enligt 29 b § 1 och 4 mom. socialvårdslagen. Med stöd av 29 a § socialvårdslagen kan en klient vägra att ta emot en servicesedel, i vilket fall kommunen måste hänvisa klienten till tjänster som ordnas på annat sätt.
IkraftträdandeLagen träder i kraft den 1 oktober 2004. Lagen tillämpas dock inte på tjänster som tillhandahålls under den lagstadgade ledighet för närståendevårdare som tjänats in under kalendermånader före lagens ikraftträdande.
Närmare upplysningar:Konsultativ tjänsteman Viveca Arrhenius, tfn (09) 160 74135
Regeringsråd Riitta Kuusisto, tfn (09) 160 74360
Kommunernas socialväsende
Länsstyrelserna
Specialomsorgsdistrikten
Finlands Kommunförbund
Närståendevårdare och Vänner -förbundet rf
Vanhus- ja lähimmäispalvelun liitto ry
Centralförbundet för de gamlas väl rf
Stakes