FI SV EN

Förebyggande av människohandel

Social- och hälsovårdsministeriet vidtar åtgärder för att förebygga de sociala problem som orsakas av människohandeln och för att hjälpa offren. SHM sörjer bland annat för att människohandelsoffer får tillgång till hälso- och socialvårdstjänster i sin hemkommun.

Med människohandel avses brottslig verksamhet där människor värvas, transporteras och tas emot för utnyttjande. Utnyttjandet kan omfatta bland annat prostitution eller annat sexuellt utnyttjande och tvångsarbete. Även handeln med mänskliga organ kan utgöra människohandel.

Finland är ett transit- och destinationsland för människohandelsoffer från utlandet, men det finns också finländska människohandelsoffer i vårt land.

Följande lagar innehåller bestämmelser om hjälp för offer för människohandel.

Andra ministeriers ansvar för att förebygga människohandel

Inrikesministeriet svarar för dessa personers inresa och uppehållstillstånd i landet samt för mottagningscentralernas verksamhet. Mottagningscentralerna svarar för att hjälpa offren för människohandel.

Arbets- och näringsministeriet svarar för integrationen av invandrare och åtgärderna i anslutning till denna.

Diskrimineringsombudsmannen (f.d. Minoritetsombudsmannen) följer upp människohandelssituationen i Finland och rapporterar om denna.

Förebyggande av människohandel i den social- och hälsovårdspolitiska strategin

I den social- och hälsovårdspolitiska strategin och regeringsprogrammet betonas att

  • lagstiftningen utvecklas i syfte att bekämpa människohandel, hjälpa offren och förbättra rättssäkerheten
  • frivilligorganisationernas, minoritetsombudsmannens och arbetarskyddsmyndighetens roll stärks när det gäller att identifiera och bekämpa människohandel

Stöd för offer för människohandel

Offer för människohandel har rätt att få hjälp och skydd. Offren erbjuds bland annat social- och hälsovårdstjänster, boendestöd och juridisk hjälp. Förläggningen i Joutseno hjälper personer som fallit offer för människohandel.

Åtgärder mot människohandeln

Social- och hälsovårdsministeriet sörjer bland annat för att identifierade offer för människohandel får tillgång till hälso- och socialvårdstjänster i sin hemkommun. Då ska offren ha någon av kommunerna i Finland som hemort. Personer som erbjuds hjälp kan också vara finländare.

Hjälpen kan bestå av till exempel hälso- och sjukvårdsrelaterade tjänster eller psykoterapi. Socialväsendet beviljar identifierade offer för människohandel utkomststöd.

Handlingsplaner, förslag och rekommendationer för att förebygga människohandel

Inrikesministeriet har berett en regeringsproposition till riksdagen med förslag till lagar i avsikt att ändra lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och utlänningslagen.

Människohandelsrapportören har lämnat en rapport till riksdagen. I samband med rapporten finns rekommendationer för att förbättra situationen som gäller människohandel.

Statsrådet godkände 2008 ett principbeslut om en nationell preciserad handlingsplan mot människohandel. Inrikesministeriet samordnar verkställigheten av handlingsplanen.

Statsrådet godkände den första handlingsplanen mot människohandel 2005.

Internationell reglering

Internationella konventioner och verkställigheten av dessa utgör grunden för förebyggandet av människohandel. Finland godkände 2006 tilläggsprotokollet om människohandel till FN:s konvention mot internationell organiserad brottslighet (FördrS 70-71/2006). 

Finland har också undertecknat Europeiska rådets konvention om verksamhet mot människohandel 2006, och en arbetsgrupp har tillsatts för att reda ut vilka åtgärder som krävs för att ratificera denna.