Paperittomien sosiaali- ja terveydenhuolto
Suomessa oleskelee henkilöitä, joiden oikeus julkisiin sosiaali- ja terveydenhuollon palveluihin on rajattu. Sosiaali- ja terveydenhuollon järjestämisen kannalta heistä käytetään yleisnimitystä paperittomat henkilöt.
Paperittomilla henkilöillä tarkoitetaan useita eri henkilöryhmiä, joilla on erilaisia palvelutarpeita. Osa oleskelee Suomessa laillisesti ja osa maahanmuuttolainsäädännön näkökulmasta sääntöjen vastaisesti.
Kuka on paperiton henkilö?
Tässä yhteydessä paperittomalla henkilöllä tarkoitetaan
- maassa ilman oleskelulupaa oleskelevaa, muualta kuin EU- tai Eta-valtiosta tai Sveitsistä tullutta henkilöä. Henkilön oleskelulupa on umpeutunut tai maahantulo / maassa oleskelu ei ole ulkomaalaislainsäädännön mukaista tai henkilö odottaa oleskeluluvan käsittelyä Suomessa
- maassa tilapäisellä oleskeluluvalla oleskelevaa, muualta kuin EU- tai Eta-valtiosta tai Sveitsistä tullutta henkilöä, jolla ei ole Suomessa kotikuntaa tai oikeutta saada terveydenhuollon palveluita EU-lainsäädännön tai kansainvälisen sopimuksen perusteella
- Suomeen muualta kuin EU- tai Eta-valtiosta tai Sveitsistä tullutta henkilöä, jonka kotipaikkaoikeuden käsittely on kesken tai epäselvä
- EU-kansalaista, jonka maassa oleskelu on laillista, mutta jolla ei ole vakuutusturvaa sairauden tai sairaanhoidon varalle.
Henkilö ei ole automaattisesti paperiton henkilö, jos hänellä ei ole kotikuntaa tai jos hän ei ole sairausvakuutettu Suomessa.
Paperittomilla ei tässä yhteydessä tarkoiteta myöskään Suomessa lyhytkestoisella (3 kk) turisti- tai liikematkalla olevia henkilöitä.
Terveydenhuollon palvelut paperittomille henkilöille
Suomessa kotikuntalaki ratkaisee, onko henkilölle järjestettävä julkisen terveydenhuollon palveluja. Sairausvakuuttaminen ratkaistaan sairausvakuutuslain perusteella.
Henkilöllä voi kuitenkin olla oikeus julkisen terveydenhuollon palveluihin ja/tai sairausvakuutuksen sairaanhoitokorvauksiin, jos EU-lainsäädäntö tai kansainvälinen sosiaaliturvasopimus sitä edellyttävät. Kotikuntaa tai sairausvakuuttamista ei tällöin vaadita.
Kiireellisen hoidon antaminen paperittomille henkilöille
Terveydenhuoltolain mukaan julkisen terveydenhuollon on aina annettava kiireellistä hoitoa kaikille sitä tarvitseville.
Kiireellisellä hoidolla tarkoitetaan
- äkillisen sairastumisen, vamman, pitkäaikaissairauden vaikeutumisen tai toimintakyvyn alenemisen edellyttämää välitöntä arviota ja hoitoa. Näissä tapauksissa hoidon aloittamista ei voida pitkittää ilman, että sairaus pahenee tai vamma vaikeutuu
- kiireellistä suun terveydenhuoltoa, mielenterveyshoitoa, päihdehoitoa ja psykososiaalista tukea.
Henkilö maksaa itse hoidon kustannukset, jos hänellä ei ole Suomessa kotikuntaa tai jos hänellä ei ole oikeutta julkisen terveydenhuollon palvelujen käyttämiseen EU-lainsäädännön tai kansainvälisen sosiaaliturvasopimuksen perusteella.
Maksuista huolehditaan kiireellisen hoidon antamisen jälkeen.
Kiireettömän hoidon antaminen paperittomille henkilöille
Osalla paperittomista henkilöistä on tarve myös kiireettömään hoitoon.
Aikuiset paperittomat henkilöt voivat kiireellisen hoidon lisäksi saada sellaiset kiireettömät palvelut, jotka terveydenhuollon ammattihenkilö katsoo välttämättömiksi henkilön terveydentilan ja oleskelunkestoon nähden.
Näitä ovat ainakin
- raskauteen ja synnytykseen liittävät palvelut
- pitkäaikaissairauksien ja muiden sairauksien välttämättömään hoitoon liittyvät palvelut sekä
- yhteiskunnan suojelemiseksi tarpeelliset tartuntatautilain mukaiset terveystarkastukset ja rokotukset.
Paperittomilla lapsilla on oikeus terveydenhuollon palveluihin samoin perustein kuin niillä alaikäisillä, joilla on kotikunta Suomessa.
Oikeutta välttämättömään kiireettömään terveydenhuoltoon ei ole henkilöllä, jonka nimenomaisena tarkoituksena on tulla Suomeen saamaan hoitoa.
Potilaat vastaavat itse hoidon kustannuksista
Jos paperittomalle henkilölle annetaan hoitoa julkisessa terveydenhuollossa, maksaa hän itse hoidon täydet kustannukset.
Hyvinvointialue perii kaikki hoidosta aiheutuneet kustannukset henkilöltä itseltään. Jos henkilöllä on vakuutus, kustannukset voidaan periä ehtojen mukaan myös vakuutusyhtiöltä.
Hyvinvointialue voi hakea valtiolta korvausta asiakasmaksun ylimenevältä osuudelta tilanteessa, jossa kustannuksia ei saada perittyä henkilöltä itseltään. Jos hyvinvointialue arvioi henkilön olevan ilmeisen varaton, hyvinvointialue voi hakea suoraan valtion korvausta ilman kustannusten perintäyritystä. Henkilö on aina itse velvollinen maksamaan asiakasmaksun.
Sosiaalihuollon palvelut paperittomille henkilöille
Paperiton henkilö ei ole oikeutettu asumisperustaiseen sosiaaliturvaan, koska hänellä ei ole kotikuntaa Suomessa.
Sosiaalihuoltolain mukaan jokaisella on oikeus saada kiireellisessä tapauksessa hänen yksilölliseen tarpeeseensa perustuvat sosiaalipalvelut siten, ettei hänen oikeutensa välttämättömään huolenpitoon ja toimeentuloon vaarannu. Palveluiden tulee perustua aina sosiaalihuollon ammattihenkilön tekemään yksilökohtaiseen arvioon.
Hyvinvointialueen on ennen palveluiden tarpeen arviointia ja antamista selvitettävä, kuuluuko paperittoman henkilön sote-palveluiden järjestäminen toiselle viranomaiselle (maahanmuuttoviranomainen). Oleskelulupatiedot ja oikeus vastaanottojärjestelmän palveluihin tarkistetaan esim. Maahanmuuttoviraston UMA-järjestelmästä, johon hyvinvointialue voi hakea työntekijöilleen käyttöoikeuksia. Jos asiakas kuuluu vastaanottopalveluiden piiriin, tulee hänet ensisijaisesti ohjata vastaanottokeskukseen, jossa arvioidaan tuen tarve.
Mikäli asiakas on otettu Maahanmuuttoviraston alaisen ihmiskaupan uhrien auttamisjärjestelmän piiriin, vastaa sosiaali- ja terveyspalveluiden järjestämisestä auttamisjärjestelmä.
Tilapäisen asumisen ja muun kiireellisen sosiaalihuollon järjestäminen
Tilapäistä asumista järjestetään henkilöille, jotka tarvitsevat lyhytaikaista, kiireellistä apua. Tilapäisen asumisen järjestäminen liittyy erilaisiin kriisitilanteisiin, ja tavoitteena on löytää henkilön tilanteeseen tarkoituksenmukainen ratkaisu.
Tilanteessa tulee arvioida myös muu sosiaalihuollon kiireellisen avun tarve. Arvion henkilön tarvitsemista kiireellisistä palveluista tekee aina sosiaalihuollon ammattihenkilö.
Kiireellistenkin sosiaalipalvelujen antamisesta on annettava asiakkaalle valituskelpoinen päätös ja oikaisuvaatimusohjeet.
Paperittomilla lapsilla on oikeus tarvittaessa lastensuojelulain mukaisiin palveluihin.
Valtion korvaus kiireellisen sosiaalipalvelun kustannuksista
Hyvinvointialue voi saada valtiolta korvausta kiireellisen sosiaalipalvelujen kustannuksista. Edellytys on, että kiireellinen sosiaalipalvelu on annettu kielteisen turvapaikkapäätöksen saaneelle henkilölle, joka ei ole enää vastaanottopalveluiden piirissä.
Korvausta maksetaan välttämättömänä huolenpitona annetun ruoan, lääkkeiden ja tilapäisen asumispalvelun kustannuksista.
Palveluiden ja kustannusten seuranta
Hyvinvointialueiden tulee kehittää paperittomille henkilöille annettujen sekä antamatta jätettyjen sosiaali- ja terveydenhuollon palvelujen tilastointia, seurantaa ja kustannusvaikutusten arviointia.
Usein kysyttyä paperittomien terveydenhuollosta
Sosiaali- ja terveydenhuollon järjestämisestä annettu laki uudistui 1.1.2023 lukien. Tästä alkaen pidempään Suomessa oleskelevilla paperittomilla on aikaisemman kiireellisen hoidon lisäksi myös oikeus välttämättömiin kiireettömiin terveydenhuollon palveluihin.
Lisäksi lakimuutos kiinnittää huomiota sosiaalihuoltolain yhdenmukaiseen toteuttamiseen ja alueellisen tasa-arvon toteutumiseen. Välttämättömyyden arviointi edellyttää terveydenhuollon ammattihenkilöltä tapauskohtaista ja kokonaisvaltaista harkintaa henkilön tilanteesta.
Tälle osioon on koottu vastauksia usein kysyttyihin kysymyksiin hallinnonalan toimijoiden tueksi palveluiden järjestämiseen.
-
Från och med ingången av 2023 har de papperslösa som vistas en längre tid i Finland rätt att få också nödvändiga icke-brådskande hälso- och sjukvårdstjänster utöver de brådskande tjänsterna. Papperslösa barn har rätt till hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som de minderåriga som har hemkommun i Finland.
-
För att bedöma nödvändigheten krävs det prövning från fall till fall av personens situation som helhet, som ska göras av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. För bedömningen av vårdbehovet måste man vid behov reservera en mottagningstid. Nödvändigheten bedöms från fall till fall och förutsätter att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården gör en helhetsbedömning av personens situation med beaktande av personens aktuella hälsotillstånd som helhet, sjukdomens karaktär och det eventuella sjukdomsförloppet. Om den som behöver vård har huvudansvaret för skötseln, omsorgen och fostran av ett barn, ska behovet av vård bedömas också med tanke på tillgodoseendet av barnets bästa.
Rättigheten kan omfatta somatisk vård som personen behöver av någon medicinsk orsak, mun- och tandvård, mentalvård och missbrukar- och beroendevård. När nödvändigheten bedöms avser nödvändig bedömning och vård sådan bedömning och vård vid sjukdomar, skador, komplikationer under långvariga sjukdomar eller nedsatt funktionsförmåga som är nödvändig för att inledandet av behandlingen inte ska skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras avsevärt på kort eller medellång sikt.
Följande tjänster ska dock alltid anses vara nödvändiga:
- tjänster i samband med graviditet och förlossning, inklusive rådgivningstjänster för uppföljning av graviditet, preventivtjänster och abort,
- sådan behandling av långvariga sjukdomar och andra sjukdomar som är nödvändig och de hjälpmedel som är medicinskt nödvändiga
- sådana hälsokontroller och vaccinationer enligt lagen om smittsamma sjukdomar som en yrkesutbildad person inom hälso- och att med tanke på skyddet av folkhälsan behövs på grund av en smittsam sjukdom eller misstankar om en sådan, och vården av personer som insjuknat i en smittsam sjukdom.
-
Papperslösa personer ska i regel betala kostnaderna för hälso- och sjukvårdstjänsterna och klientavgifterna inom socialvården själva.
-
Välfärdsområdet kan söka statlig ersättning för kostnaderna för vården hos Folkpensionsanstalten (FPA), förutsatt att kostnaderna inte kan tas ut hos den papperslösa personen.
Innan ansökan om ersättning lämnas kan man avstå från försöket att ta ut avgifterna hos den papperslösa personen förutsatt att man bedömer att ett försök att ta ut avgiften inte skulle lyckas på grund av personens insolvens.
-
I praktiken kan det vara svårt att verifiera medellöshet eller insolvens. Bedömningen ska alltid basera sig på situationen som helhet och basera sig på de observationer om personens situation som gjorts av den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården som varit i kontakt med kunden. Man kan försöka få en helhetsbild av personens betalningsförmåga till exempel genom att ställa olika frågor till den som behöver vård (t.ex. vistas du i landet lagligt, har du löneinkomster eller andra inkomster, tryggas din försörjning på något annat sätt, har du en sjukförsäkring?). Principen är att man ska lita på det personen säger, om det inte finns någon grundad anledning att misstänka att uppgifterna är oriktiga.
Tröskeln för att bevisa detta får inte vara för hög, så att personer inte hamnar i en orimligt svår situation som leder till att de inte söker sig till de hälso- och sjukvårdstjänster som de behöver. Det ska vara möjligt att vara flexibel och lösa oklara fall i enlighet med personens intresse.
Bedömningen av medellösheten ska alltid göras av välfärdsområdet, inte av FPA. Bedömningarna ska i regel göras inom hälso- och sjukvården. Utan ett motiverat skäl finns det ingen orsak att ge över ansvaret till socialvården.
-
Papperslösa personer har rätt att få brådskande socialvårdstjänster. Enligt 12 § i socialvårdslagen har alla rätt att i brådskande fall få socialservice enligt sina individuella behov, så att rätten till oundgänglig omsorg och försörjning inte äventyras.
Man har rätt att få alla de tjänster för tryggande av nödvändig omsorg och försörjning som anges i 14 § i socialvårdslagen. Välfärdsområdet kan också erbjuda sådan socialservice som inte omfattas av lagen, om den bedömts vara nödvändig (t.ex. nödinkvartering).
Vilka tjänster som ges ska basera sig på en bedömning av det individuella servicebehovet, och även papperslösa personer har rätt till denna bedömning. Det ska alltid ges ett överklagbart beslut med besvärsanvisningar om de tjänster som personen har rätt att få eller inte har rätt att få.
-
Papperslösa personer har inte rätt till bosättningsbaserad social trygghet, eftersom de inte bor permanent i Finland. Det betyder att papperslösa i regel inte heller har rätt att få de förmåner som beviljas av FPA, med undantag för grundläggande utkomststöd.
Enligt lagen om utkomststöd beviljas utkomststöd till en sökande eller en sökandes familj som vistas stadigvarande i Finland. Huruvida personen faktiskt vistas stadigvarande ska bedömas individuellt i varje enskilt fall. Alla personer som vistas i Finland har dock rätt att i brådskande situationer få stöd för att trygga nödvändig hjälp så att rätten till nödvändig försörjning och omsorg inte äventyras. Den nödvändiga utrustningen anses oftast innefatta till exempel föda, nödvändig medicinering, kläder och inkvartering. I lagstiftningen om utkomststöd anges inte entydigt ett minimibelopp för stödet, eftersom det ska göras en prövning från fall till fall av de godtagbara utgifterna och beloppen.
-
I vissa situationer kan välfärdsområdet få ersättning av staten med stöd av socialvårdslagen för kostnader för sådana tjänster som getts för nödvändig omsorg. En förutsättning för att få statlig ersättning är att den brådskande socialservicen har getts till personer som fått negativt beslut om ansökan om asyl och inte längre omfattas av mottagningstjänsterna. Ersättningen betalas för kostnader för mat, mediciner eller tillfällig boendeservice, som getts som nödvändig omsorg. Välfärdsområdet kan söka den statliga ersättningen hos FPA.
Välfärdsområdet ansvarar för alla övriga kostnader för tjänster för nödvändig omsorg som ges till papperslösa.