Medling i vårdnadstvister med hjälp av ett sakkunnigbiträde togs i bruk i hela landet

Lagarna om ändring av lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt, av 5 och 10 § i lagen om medling i tvistemål och stadfästelse av förlikning i allmänna domstolar samt av 17 § i socialvårdslagen trädde i kraft den 1 maj 2014. Ett försök med medling i vårdnadstvister med hjälp av ett sakkunnigbiträde har pågått i en del av tingsrätterna sedan ingången av år 2011, och med stöd av dessa lagar togs förfarandet i bruk i hela landet.

Enligt den nya unika medlingsmodellen genomförs medling i samarbete mellan representanter för två olika yrkeskårer. Vid medling i vårdnadstvister biträds domaren av en sakkunnig, dvs. oftast en psykolog eller socialarbetare som är insatt i barnfrågor.

Regeringens proposition 186/2013 och lagutskottets betänkande LaUB 1/2014 rd finns på riksdagens webbplats. Närmare uppgifter om principerna för medling i vårdnadstvister, de praktiska erfarenheterna och resultaten från försöket finns i slutrapporten för försöket (Försök med medling i vårdnadstvister med hjälp av ett sakkunnigbiträde vid tingsrätter 1.1.2011-31.12.2013. Justitieministeriets betänkanden och utlåtanden 25/2013). Rapporten är tillgänglig endast på finska.

Skilsmässor och vårdnadstvister

I Finland råkar ca 30 000 barn varje år ut för att deras föräldrar skiljer sig. I cirka 90 procent av fallen kommer föräldrarna överens om arrangemang som gäller vårdnad om barn, umgängesrätt och underhåll genom ett avtal som fastställs av socialnämnden. I en del av fallen når föräldrarna dock inget avtal, och då kan tvisten föras till domstol för avgörande. Årligen behandlas 1800-2000 vårdnadstvister vid tingsrätterna. Mer än hälften av dem är upprepade tvister. En del av dessa tvister som tas upp till ny behandling blir svåra och kroniska konflikter med upprepade rättegångar. Rättegångarna pågår länge och utredningar om barnets förhållanden som domstolarna ber belastar socialväsendet.

Föräldrars gräl blir dyra för samhället. Samma skilsmässofamiljs ärenden behandlas ofta upprepade gången av olika myndigheter. Skilsmässobarn som befinner sig mitt i grälet behöver ofta terapeutiskt stöd. Konflikten avspeglar sig också i hur föräldrarna mår och i deras arbetsförmåga.

Tidigt stöd inom den kommunala servicen förebygger vårdnadstvister

Avsikten är att medling i domstol ska användas som en särskild medlingstjänst då den hjälp som erbjudits föräldrarna inom ramen för andra tjänster i samband med skilsmässor har visat sig vara otillräcklig. Syftet är alltså inte att ersätta socialväsendets uppgifter med domstolsmedling i vårdnadstvister, utan när det gäller stöd för skilsmässofamiljer och medling i vårdnadstvister ska tyngdpunkten fortsättningsvis ligga på den kommunala basservicen. Därför är det särskilt viktigt att säkerställa att kommunerna i tillräcklig utsträckning och tillräckligt snabbt kan erbjuda barnatillsynsmannens avtalstjänster, medling i familjefrågor och annat stöd i samband med skilsmässor.

Medling i familjefrågor enligt 5 kap. i äktenskapslagen är avsedd för barnfamiljer där föräldrarna funderar på skilsmässa samt för skilda föräldrar som försöker anpassa sig till den nya livssituationen. Tillgången till medlingstjänster är viktig i situationer där föräldrarna funderar på frågor som gäller vårdnad om minderåriga barn och umgängesrätt.

Vid den totalreform av socialvårdslagen som är aktuell är avsikten att tyngdpunkten när det gäller service för barnfamiljer förskjuts från specialservice till allmän service. Syftet är att sänka tröskeln för att söka stöd och se till att familjerna får det stöd de behöver i tid så att problemen inte börjar hopa sig.

Resultat från försöket med medlingsförfarandet

Försöket med medling mottogs mycket väl. Under två år blev över 600 medlingsfall anhängiga vid de tingsrätter som deltog i försöket. Av de ärenden som behandlades vid medling uppnåddes förlikning i 77 procent, antingen till alla delar (62 %) eller delvis (15 %). Medling minskade antalet begäran om utredning om barnets förhållanden som domstolarna gjorde till socialväsendet jämfört med tiden före försöket.

Målen med det nya medlingsförfarandet

Målet med medling i vårdnadstvister med hjälp av ett sakkunnigbiträde är att erbjuda ett alternativ till rättegång som är snabbt, effektivt och förverkligar barnets bästa. Genom att förena två olika yrkeskårers sakkunnighet är det möjligt att genom ett och samma förfarande erbjuda föräldrarna stöd att lösa både juridiska och psykiska konflikter i samband med skilsmässa. Sakkunnigbiträdets uppgift är att säkerställa att de saker som är viktigaste med tanke på barnets bästa lyfts fram vid medlingen och att förlikningen som uppnås är förenlig med barnets bästa.

Syftet är dock inte att ersätta socialväsendets uppgifter med domstolsmedling i vårdnadstvister utan när det gäller tjänsterna för skilsmässofamiljer och medling i vårdnadstvister ska tyngdpunkten fortsättningsvis ligga på den kommunala basservicen. Avsikten är att medling i domstol ska användas som en särskild medlingstjänst då den hjälp som erbjudits föräldrarna inom ramen för andra tjänster i samband med skilsmässor har visat sig vara otillräcklig. Därför är det särskilt viktigt att säkerställa att kommunerna i tillräcklig utsträckning och tillräckligt snabbt kan erbjuda barnatillsyns-mannens avtalstjänster, medling i familjefrågor och annan hjälp i samband med skilsmässor.

Målet med den nya medlingsmodellen är att genom ett ökat antal förlikningar spara både domstolarnas och socialväsendets resurser. För att nå detta mål krävs det dock att både domstolarna och kommunerna satsar på det nya förfarandet.

Medlingens konsekvenser för barnets bästa

En förlikning mellan föräldrarna förbättrar barnets välfärd på många sätt och tryggar i allmänhet kontakten med båda föräldrarna bättre än ett domstolsavgörande. Med hjälp av en sakkunnig kan de saker som är viktigaste med tanke på barnets bästa lyftas fram vid behandlingen av en vårdnadstvist. Vid medling kan skilsmässofamiljens situation behandlas som en helhet och många sådana frågor gällande barnets vardag som inte skulle kunna behandlas vid en rättegång avgöras.

Ordnande av sakkunnigtjänster

Den kommun inom vars område tingsrätten har sitt administrativa kansli ansvarar för att ordna sakkunnigtjänsterna (17 b § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt). Kommunen som har ansvaret för att ordna tjänsterna behöver dock inte själv producera tjänsterna, utan den kan också ordna tjänsterna tillsammans med andra kommuner, samkommuner eller ett social- och hälsovårdsområde eller köpa tjänsterna av en privat tjänsteleverantör. Samtidigt ska kommunen dock alltid agera som organisatör för sakkunnigtjänsterna och vara ansvarig för tjänsterna ur tingsrättens perspektiv.

Om sakkunnigbiträdena kommer från olika kommuner, från olika verk-samhetsområden inom kommunen och/eller den privata sektorn, är det bra att komma överens om en koordinator som stöder alla sakkunnigbiträdens verksamhet. Koordinatorn ska också fungera som kontaktperson mellan sakkunnigbiträdena och tingsrätten.

Avgiftsfrihet för parterna i en medling när det gäller anlitande av sakkunnigbiträde

Anlitandet av ett av kommunen utsett sakkunnigbiträde är avgiftsfritt för föräldrarna.

Ersättning till kommunerna för sakkunnigtjänsterna

Staten ersätter kommunerna för kostnaderna för produktionen av sakkunnigtjänsterna. Ersättningen är ett fast belopp som betalas per sammanträdesdag och i undantagsfall per timme. Ersättningen grundar sig på den arbetsinsats som kommunerna går miste om när sakkunnigbiträdena arbetar vid domstolarna. Därtill betalas kostnadsersättningar. Närmare bestämmelser om ersättningarna finns i statsrådets förordning om ersättning till kommunen för sakkunnigbiträden som anlitas vid medling i vårdnadstvister i domstol.

Ersättningen för sakkunnigbiträdets arbete betalas alltid till den kommun som har ansvaret för att ordna tjänsten, oberoende av vilken instans som producerar tjänsten. Kommunen ska då betala ersättningen till den instans som producerat tjänsten i enlighet med avtalet mellan kommunen och tjänsteproducenten.

Justitieministeriet ordnar vederlagsfritt grundläggande och kompletterande medlingsutbildning för sakkunnigbiträden som utsetts för uppdraget. Denna ökade yrkesskicklighet kan utnyttjas också i sakkunnigbiträdets grundläggande arbete. På detta sätt kompenserar utbildningen till en del den belastning som ordnandet och tillhandahållandet av tjänsterna medför för kommunerna. Avsikten är att ordna utbildning med jämna mellanrum.

Sakkunnigbiträdenas kompetens

Med tanke på resultatet av medlingen är det synnerligen viktigt att sakkunnigbiträdena är kompetenta och erfarna experter. Att verka som sakkunnigbiträde kräver mångsidig yrkesskicklighet och kompetens.

I lagen föreskrivs att ett sakkunnigbiträde till sin grundutbildning ska vara psykolog, barnpsykiater eller socialarbetare eller ha någon annan lämplig högre högskoleexamen. Enbart grundutbildningen räcker dock inte till för att garantera att någon besitter tillräcklig kunskap, utan sakkunnigbiträdet ska också ha tillräckligt med tilläggsutbildning och kompletterande utbildning, t.ex. utbildning till familjeterapeut. Därtill ska sakkunnigbiträdet ha erfarenhet av arbete med skilsmässofamiljer.

Eftersom sakkunnigbiträdet arbetar vid tingsrätten som biträde till domaren, ska kommunen beakta tingsrättens önskemål angående biträden när den utser dem.

Kommunen som sakkunnigbiträdets arbetsgivare

Trots att sakkunnigbiträdets arbete huvudsakligen utförs i tingsrätten, är kommunen fortfarande biträdets arbetsgivare.

Vissa av sakkunnigbiträdets uppgifter kan skötas också utanför domstolen. En sådan uppgift kan till exempel vara en personlig diskussion med barnet. Eftersom många domstolar inte har tillämpliga utrymmen för att ordna möten med barn, kan diskussionen också föras i socialväsendets lokaler, förutsatt att man har kommit överens om arrangemanget med kommunen. Diskussioner med barn har hittills varit mycket få till antalet.

Övriga åtgärder som utförs utanför domstolen är mycket sällsynta (t.ex. hembesök). Sakkunnigbiträdet kan ta emot ett uppdrag utanför domstolen enbart med arbetsgivarens tillstånd, för att t.ex. eventuella säkerhetsrisker kan kontrolleras på förhand.

Sakkunnigbiträdet är jävigt att arbeta med sina medlingsklienter i någon annan roll både under och efter medlingsprocessen.

Ny typ av samarbete

Ett effektivt genomförande av det nya medlingsförfarandet förutsätter samarbete mellan tingsrätten och den kommun som ansvarar för att ordna sakkunnigtjänsterna. Regelbundna gemensamma sammanträden mellan domarna och sakkunnigbiträdena hjälper att utveckla det nya förfarandet, men därtill är det bra att ordna möten också på organisationsnivå minst en gång per år.

Att säkerställa snabb medling

Medling ska ordnas utan dröjsmål, senast inom sex veckor från det att medling inleds. En förutsättning för att detta mål kan uppnås är att kommunerna för sin del organiserar sakkunnigbiträdenas arbete på ett fungerande sätt och utvecklar ett joursystem i samarbete med tingsrätten.

Uppföljning av det nya förfarandet

I syfte att följa upp och utveckla det nya medlingsförfarandet kommer ju-stitieministeriet att tillsätta en uppföljningsgrupp, som har till uppgift att följa upp hur den nya modellen fungerar och vilka verkningar den får samt lägga fram förslag i syfte att utveckla förfarandet.

Projektchef Anna-Kaisa Aaltonen, justitieministeriet,
tfn 050 5271 760, fö[email protected]

Konsultativ tjänsteman Marjo Lavikainen, social- och hälsovårdsministeriet,
tfn 0295 163 581, fö[email protected]

Regeringsrådet Lotta Hämeen-Anttila, social- och hälsovårdsministeriet,
tfn 0295 163 406,  fö[email protected]