Reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice

Detta är en reform som man väntat länge på. Det centrala målet är att öka delaktigheten och jämlik-heten för personer med funktionsnedsättning och att tjänsterna ska tillgodose deras behov och stödja deras möjligheter till ett självständigt liv. 

Den nya lagen om funktionshinderservice innefattar många olika tjänster. Personer med funktionsnedsättning ska ha en subjektiv rätt till nästan alla de tjänster som ingår i lagen om funktionshinder-service. Syftet med reformen är att alla personer med funktionsnedsättning ska erbjudas en service-helhet som motsvarar personens individuella behov.   

I fortsättningen ska personer med funktionsnedsättning få de social- och hälsovårdstjänster som de behöver med stöd av en och samma lag oberoende av diagnosen. 

Reformen har beretts öppet och i samarbete med intressegrupper. Olika intressegrupper, såsom personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem samt övriga intressebevakare, kommuner, samkommuner och andra aktörer inom området har tagits med i beredningen på ett ändamålsenligt och jämbördigt sätt.

Under år 2021 ordnades det sammanlagt 100 samråd, arbetsmöten och diskussioner. 

Beredningens bakgrundsmaterial bestod av den regeringsproposition om reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice som förföll i riksdagen 2019 och av utlåtandena om den och den s.k. delaktighetsarbetsgruppens rapport.  
Utkastet till den nya lagen om funktionshinderservice var på remiss 17.2.-4.4.2022. Sammanlagt 223 remissyttranden lämnades in. På basis av remissvaren gjordes flera ändringar i lagförslaget.

Utkastet bedömdes också av rådet för bedömning av lagstiftningen. Rådets utlåtande var som helhet positivt. Vid den fortsatta beredningen beaktade man särskilt de utvecklingsförslag av rådet som gällde bedömningen av målgruppens personantal och komprimeringen av texten. 

Regeringens proposition överlämnades till riksdagen den 8 september 2022. Lagen ska träda i kraft redan den 1 januari 2023 när ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster överförs från kommunerna till välfärdsområdena. 

Lagen innehåller dock en övergångsperiod då de gamla besluten ska fortsätta gälla den tid som anges i beslutet eller i högst tre år, om servicebehovet hos personen med funktionsnedsättning inte förändras. Bestämmelserna om stöd i att fatta beslut föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. 

Det är viktigt att se till att besluten om tjänsterna fortfarande är i kraft efter årsskiftet. Ju längre giltighetstider besluten har desto bättre kan man trygga tjänsternas kontinuitet och utnyttja den treåriga övergångsperioden. Då kan välfärdsområdena också i lugn och ro förbereda sig före ändringarna träder i kraft. Man måste ha beredskap att svara på de nya servicebehoven i enlighet med den nya lagen genast när servicebehov uppstår.

Tidigare har kommunerna och samkommunerna haft ansvaret för att ordna särskild service i enlighet med handikappservicelagen. Efter reformen ansvarar välfärdsområdena för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Även ansvaret för ordnandet av den särskilda service som det föreskrivs om i den nya lagen hör till välfärdsområdena.

De specialomsorgsdistrikt som för närvarande huvudsakligen ansvarar för ordnandet av specialomsorgerna för personer med utvecklingsstörning kommer att upplösas och organiseringsansvaret för all funktionshinderservice överföras till välfärdsområdena.

Som allmän lag för socialvården tillämpas socialvårdslagen, och som allmän lag för hälso- och sjukvården hälso- och sjukvårdslagen. Även personer med funktionsnedsättning ska få den service och det stöd som hör till socialvården i första hand på basis av socialvårdslagen. Hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning ordnas på likvärdigt sätt som för andra utifrån hälso- och sjukvårdslagen.

Särskild service enligt lagen om funktionshinderservice ska ordnas för de personer med funktionsvariationer som inte får sådana tjänster enligt sina individuella behov som är lämpliga för dem och som de behöver i sin normala livsföring.   

Följande tjänster ingår i lagen: 

• Träning för att lära sig färdigheter som behövs i ett självständigt liv, undervisning i teckenspråk, handledning i användningen av alternativa kommunikationsmetoder och handledning för förändringar i livet. 
• Personlig assistans för dagliga sysslor, arbete, studier, interaktion och fritidsverksamhet och för att kunna delta i samhället. 
• Särskilt stöd för delaktigheten, för att personer med funktionsnedsättning med en annan persons hjälp ska kunna hålla kontakt med människor som är viktiga för dem eller att för att under handledning kunna göra saker som tilltalar dem och som främjar delaktigheten. 
• Stöd i att fatta beslut, för att stödja personer med funktionsnedsättning i beslutsfattandet så att de själva kan fatta viktiga beslut som gäller det egna livet. 
• Krävande multiprofessionellt stöd, för att säkerställa kommunikationen, den sociala interaktionen, självbestämmanderätten eller delaktigheten för en person med funktionsnedsättning eller för att utreda orsakerna till personens krävande beteende och lösa problemen i krävande situationer.
• Stöd för boende för de personer med funktionsnedsättning som behöver hjälp eller stöd för dagliga sysslor.  
• Stöd för boende för barn, i första hand för att trygga barnets boende i hemmet och i andra hand för att ordna barnets boende utanför hemmet när det inte är möjligt för barnet att bo hemma med den egna familjen trots att individuell hjälp och individuellt stöd har ordnats.
• Stöd för tillgängligt boende omfattar ändringsarbeten i bostaden och redskap och tekniska lösningar.
• Kortvarig omsorg för dem som bor hemma med den egna familjen eller någon annan närstående. 
• Dagverksamhet för personer med funktionsnedsättning som är yngre än åldern för ålderspension och som behöver dagligt stöd för delaktigheten och inte kan delta i arbetsverksamhet eller verksamhet i sysselsättningssyfte som ordnas med stöd av socialvårdslagen, eller om verksamheterna inte motsvarar personens individuella behov. 
• Stöd för rörligheten vid olika arrangemang (periodisering, resebudget, taxi, personlig assistans, ledsagare, bil eller annat transportmedel, eller andra sätt).  
• Ekonomiskt stöd för anskaffning av redskap och för tekniska lösningar.  
• Övriga tjänster och ekonomiska stöd som behövs för att fullgöra syftet med lagen.

Funktionshinderservice kan ges till personer som inte med stöd av någon annan lag får sådana lämpliga tjänster enligt sina individuella behov som de behöver för sin normala livsföring. Rätt till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice förutsätter även att personen uppfyller alla de villkor som anges i bestämmelserna om lagens tillämpningsområde och de tjänstespecifika villkor för beviljande av tjänsten som anges i lagen. 
Lagen kan tillämpas på personer 

• vars fysiska, kognitiva, psykiska, sociala eller sensoriska begränsning i funktionsförmågan som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom är långvarig eller bestående, 
• vars funktionsnedsättning eller sjukdom tillsammans med de hinder som finns i samhället hindrar deltagandet i samhället på lika villkor som andra, 
• ovars behov av hjälp, stöd eller omsorg huvudsakligen beror på någon annan orsak än en sådan sjukdom som börjat i hög ålder och som typiskt förekommer hos äldre personer eller allmän degeneration eller svaghet som beror på hög ålder, och
• som nödvändigt kräver tjänsterna enligt lagen om funktionshinderservice för att uppnå ett självständigt liv, delaktighet eller jämlikhet. 

Den personliga budgeten ingår inte i denna lagstiftningsreform. Den personliga budgeten beaktas dock delvis i det förslag om resebudgeten som är ett nytt alternativt sätt att verkställa rätten till rörligheten för personer med funktionsnedsättning. Resebudgeten hör till stödet för rörligheten. Stöd för rörligheten genom resebudgeten beviljas till ett bestämt belopp eller till ett visst belopp per kilometer i stället för antalet resor. Resor som grundar sig på eurobelopp och på kilometer- och eurobelopp kan göras inom hela landet.

Rätten att få tjänster baserar sig inte på diagnoser, utan på ett individuellt behov av hjälp och stöd på grund av ett långvarigt eller bestående funktionshinder till följd av en funktionsnedsättning eller sjukdom. Sjukdom eller funktionsnedsättningens art inverkar således inte på rätten till tjänsterna.

Tjänsterna för äldre kan ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice om behovet av hjälp, stöd eller omsorg huvudsakligen beror på någon annan orsak än en sådan sjukdom som allmänt förekommer hos äldre personer eller på allmän degeneration eller svaghet som beror på hög ålder. I lagen finns ingen åldersgräns, utan äldre personers rätt till funktionshinderservice bedöms alltid individuellt. 

Avgränsningen utesluter inte personer från lagens tillämpningsområde på grund av deras ålder, utan målet är att den särskilda servicen ska riktas i enlighet med lagens syfte.

När en person med funktionsnedsättning blir äldre bör det bedömas om en ny eller större begränsning i funktionsförmågan beror på den redan befintliga funktionsnedsättningen eller sjukdomen eller  om det är fråga om försämrad funktionsförmåga som i huvudsak uppkommit i och med hög ålder. Personer som har behov av hjälp och stöd på grund av en funktionsnedsättning som uppkommit före hög ålder och försvagad funktionsförmåga på grund av denna funktionsnedsättning behåller sin rätt till särskild service. Detsamma gäller personer som vid hög ålder har drabbats av en funktionsnedsättning som inte har att göra med sjukdom, degeneration eller svaghet som beror på ålderdom.

I den nya lagen om funktionshinderservice används inte termen svår funktionsnedsättning därför att den nya lagen inte baserar sig på diagnoser. Lagförslaget utgår från rätten att få hjälp och stöd på basis av sina individuella behov, inte på basis av funktionsnedsättningens art. Termen svår funktionsnedsättning beskriver inte människans behov av tjänster. Enligt de människorättsavtal som förpliktar Finland och enligt Finlands grundlag förutsätts att alla personer med funktionsnedsättning behandlas jämlikt. Målet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att garantera alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter oberoende av diagnos eller typ av funktionsnedsättning. Dessutom finns det många andra faktorer som inverkar på behovet av hjälp och stöd till exempel i personens verksamhetsmiljö eller i personens livssituation.  Personens förmåga att röra sig måste alltid bedömas i förhållande till personens miljö.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få personlig assistans om de behöver en annan persons hjälp för dagliga sysslor, arbete, studier, interaktion, fritidsverksamhet eller samhälleligt deltagande.  

Enligt den nya lagen om funktionshinderservice har personer med funktionsnedsättning rätt till personlig assistans endast om personen kan uttrycka sin vilja om assistansens innehåll genom att använda en kommunikationsmetod som han eller hon valt. 

Resursförutsättningen hänför sig till den förutsättning för beviljande av personlig assistans som ingår i lagen om service och stöd på grund av handikapp, enligt vilken personer med funktionsnedsättning bör ha resurser att definiera assistansens innehåll och hur den ska genomföras. I den nya lagen är förutsättningen inte lika strikt, utan den motsvarar den rättspraxis som uppstod medan den upphävda lagen var i kraft.

Det särskilda stödet för delaktigheten är en ny tjänst som ingår i den nya lagen. Det är ett individuellt stöd för delaktigheten som tillhandahålls av en annan person enligt de behov och önskemål som personen med funktionsnedsättning har. I tjänsten ingår också vägledning i assistansens innehåll och det praktiska genomförandet av den assistans som behövs. Tjänsten ska i första hand tillhandahållas av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller en person som avlagt någon annan lämplig examen, och i andra hand av en person som annars på grund av sin kompetens är lämplig för uppgiften. Tjänsten är till stor nytta till exempel för de personer med funktionsnedsättning som inte får tillräckligt stöd för sin delaktighet via den personliga assistansen. 

Personer med funktionsnedsättning ska ha rätt att få särskilt stöd för delaktigheten om de behöver det för att kunna hålla kontakt med människor som är viktiga för dem eller för att med handledning kunna göra saker som de gillar och som främjar delaktigheten. Det särskilda stödet för delaktigheten beviljas i första hand för sådant som görs utanför hemmet, och i andra hand för sådant som görs hemma.

Stöd i att fatta beslut är såsom lagstadgad tjänst en ny tjänst. Avsikten med stöd i att fatta beslut är att stödja personer med funktionsnedsättning i beslutsfattandet så att de själva kan fatta beslut som gäller det egna livet.

Stöd i att fatta beslut innebär till exempel stöd för erhållande av information, utredande av besluts- eller verksamhetsalternativ och uttryckande av egen vilja. Vid behov bör man få stöd för beslutsfattande under hela beslutsprocessen.

Det ska vara möjligt att få stöd i att fatta beslut som en separat tjänst endast i sådana beslutssituationer som i betydande grad påverkar det egna livet, till exempel vid val av boningsort eller studieplats. I andra situationer ingår stödet i att fatta beslut som en verksamhetsform i tjänster som ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice, om det är lämpligt med tanke på servicens karaktär.

Krävande multiprofessionellt stöd är en servicehelhet som yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården i samarbete tillhandahåller i krävande situationer som inte kan lösas med hjälp av enskilda åtgärder inom socialvården eller hälso- och sjukvården och som förutsätter multiprofessionellt arbete. Krävande multiprofessionellt stöd behövs för att säkerställa kommunikationen, den sociala interaktionen, självbestämmanderätten eller delaktigheten för en person med funktionsnedsättning eller för att utreda orsakerna till personens krävande beteende och lösa problemen i krävande situationer.

Krävande multiprofessionellt stöd innefattar expertstöd som ges av en multiprofessionell sakkunniggrupps medlemmar till en person med funktionsnedsättning och sakkunniggruppens gemensamma arbete tillsammans med personen med funktionsnedsättning. I grupper inom krävande multiprofessionellt stöd ska finnas tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi, socialt arbete, interaktion och annan sakkunskap för tillhandahållande av krävande multiprofessionellt stöd. De experter som behövs i gruppen bestäms enligt det individuella stödbehovet hos personen med funktionsnedsättning och enligt hur krävande situationen är.

Krävande multiprofessionellt stöd innefattar dessutom sådana undersökningar inom hälso- och sjukvården som det individuella behovet hos personen med funktionsnedsättning förutsätter.  

Krävande multiprofessionellt stöd ordnas alltid i första hand i hemmet eller i någon annan egen omvärld eller närmiljö för personen med funktionsnedsättning. 

Kortvarig omsorg ska ordnas i synnerhet för att stödja välbefinnandet och orken hos dem som ansvarar för omsorgen om en person med funktionsnedsättning samt bland annat för att göra det möjligt för dem att arbeta. Kortvarig omsorg omfattar samma tjänster som för närvarande har beviljats som specialomsorg med stöd av specialomsorgslagen och som till exempel kortvarig vård med stöd av handikappservicelagen. 

Kortvarig omsorg är till exempel så kallad tillfällig vård, avlösarservice samt morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, om den service som ordnas i första hand av skolan inte är lämplig för barnet på grund av de särskilda behov som funktionsnedsättningen medför.

Kortvarig omsorg ska tillhandahållas så att den stärker delaktigheten för personen med funktionsnedsättning. Kortvarig omsorg kan mångsidigare än tidigare tillhandahållas som personlig service eller som service i grupp eller som en del av annan service. De egna önskemålen och behoven hos en person med funktionsnedsättning ska alltid beaktas.

Välfärdsområdena ska kunna upphandla kortvarig omsorg av kommunernas utbildningsväsende utan att välfärdsområdena behöver konkurrensutsätta upphandlingen och kommunerna bolagisera verksamheten. 

Det föreslås att lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda ändras så att innehållet i specialomsorgerna minskar betydligt. Alla personer med funktionsnedsättning ska få de social- och hälsovårdstjänster som de behöver med stöd av en och samma lag oberoende av diagnosen. Det ska inte ordnas service med stöd av specialomsorgslagen. 

I detta skede kvarstår dock i specialomsorgslagen de bestämmelser som gäller ordnande av specialomsorger oberoende av en persons vilja, stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorgerna. Med stöd av specialomsorgslagen ska det fattas endast beslut om att ge och avsluta specialomsorger, om användning av begränsningsåtgärder och om specialomsorger oberoende av en persons vilja.

Avsikten är att i fortsättningen föreskriva om dessa frågor i samband med den omfattande helhet som gäller stärkt självbestämmanderätt och användning av begränsningsåtgärder och som är under beredning. 

Utgångspunkten är att även personer med funktionsnedsättning i främsta hand ska kunna röra sig med hjälp av en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik (inklusive anropsstyrd trafik och servicetrafik). En förutsättning för beviljande av stöd för rörligheten är att personen med funktionsnedsättning har särskilda svårigheter att röra sig och att personen inte självständigt kan anlita allmän kollektivtrafik utan oskäligt stora svårigheter. 

Om behovet av stöd för rörligheten i huvudsak hänför sig till en vanligen förekommande sjukdom bland äldre som börjat i äldre år eller på allmän degeneration som beror på ålderdom, ordnas servicen som service enligt socialvårdslagen.

Stöd för rörligheten ordnas för resor till och från arbete och studier samt för resor som hänför sig till verksamhet i sysselsättningssyfte, arbetsverksamhet och dagverksamhet samt för resor i anslutning till annan normal livsföring. Därtill ordnas stöd för rörligheten vid behov för resor i anslutning till träning, särskilt stöd för delaktigheten, stöd i att fatta beslut, krävande multiprofessionellt stöd och kortvarig omsorg.  

I lagen ska det föreskrivas om det kvantitativa behovet av service som stöder rörligheten och om bedömningen av kvantiteten, om rätten att under färden göra ett skäligt uppehåll eller ta en skälig omväg för att uträtta ärenden samt om resornas regionala omfattning och om samordning av resor.

Stöd för rörligheten kan utöver som traditionell färdtjänst också tillhandahållas med hjälp av personlig assistans eller ledsagare, genom att såsom ekonomiskt stöd ställa en bil eller något annat för personen med funktionsnedsättning lämpligt färdmedel till personens förfogande, genom att bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil eller ett annat färdmedel, eller på något annat lämpligt sätt. 

När det gäller stödet för rörligheten ska det införas en så kallad resebudget. För resor ska det på ansökan av en person med funktionsnedsättning i stället för antalet resor kunna beaktas ett visst eurobelopp eller ett euro- och kilometerbelopp med beaktande av personens behov av att röra sig, till exempel avstånden på bostadsorten. Resebudgeten ska kunna användas i hela landet. 

Dessutom ska välfärdsområdet på ansökan av en person med funktionsnedsättning kunna besluta att stödet för rörligheten ska periodiseras under en längre tid, högst ett år, i stället för en månad.

Stöd för rörligheten kan ordnas på många olika sätt. Välfärdsområdet kan ställa en bil till förfogande för en person med funktionsnedsättning. Välfärdsområdet kan också precis som i nuläget bevilja en person med funktionsnedsättning ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil. En förutsättning för att stöd för rörligheten ska kunna ordnas på detta sätt är att personen med funktionsnedsättning har ett stort behov av stöd för rörligheten.

Nytt är att stöd i fortsättningen ska kunna beviljas också för anskaffning av annat färdmedel som lämpar sig för personer med funktionsnedsättning. På fråga kan komma till exempel snöskotrar eller fyrhjulingar. Nödvändiga och skäliga ändringsarbeten på färdmedel av standardmodell ska kunna beviljas som ekonomiskt stöd på samma sätt som för närvarande.

Att en bil eller ett annat färdmedel som får offentligt stöd står till förfogande beaktas i beloppet av annat stöd för rörligheten. I sådana situationer har personen rätt att få minst 24 enkelresor per år, om inte personen ansöker om ett mindre antal resor.

Utgångspunkten är att personer med funktionsnedsättning ska kunna bo i vanliga bostäder och boendemiljöer och få behövlig hjälp och stöd för detta.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få stöd för boendet om de behöver hjälp och stöd i de dagliga sysslorna. De individuella behoven och önskemålen hos en person med funktionsnedsättning bestämmer innehållet i stödet för boendet och hur mycket stöd personen får samt sättet att tillhandahålla stödet. Stöd för boendet kan ordnas i enskilda så kallade vanliga bostäder, bostadsgrupper eller grupphem. 

Liksom det nuvarande serviceboendet kan stödet för boendet bestå av en servicehelhet som motsvarar det individuella behovet. Servicehelheten kan omfatta till exempel personlig assistans, stöd för närståendevård och hemsjukvård eller hjälp för dagliga sysslor i ett grupphem och personlig assistans för fritidsverksamhet. 

Syftet med stödet för boendet för barn med funktionsnedsättning är att trygga möjligheten för barnen att bo hemma med den egna familjen. För ett barn med funktionsnedsättning och barnets familj ska ordnas sådan individuell hjälp och sådant individuellt stöd som gör det möjligt för barnet att få den vård och omsorg som behövs med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsfas och en trygg uppväxtmiljö. Den primära platsen för boendet för ett barn med funktionsnedsättning är hemma med den egna familjen. 

Ett barn med funktionsnedsättning och barnets familj ska alltid få sådant stöd som gör det möjligt för barnet att bo med sin egen familj. I de exceptionella situationer där ett barn på grund av det behov av hjälp och stöd som funktionsnedsättningen medför inte kan bo med sina föräldrar, ska boendet på ansökan av vårdnadshavarna kunna ordnas i familjevård eller i grupphem för högst sju barn med stöd av handikappservicelagen. När förutsättningarna för omhändertagande av barn och vård utanför hemmet uppfylls, sker placeringen av barnet utom hemmet med stöd av barnskyddslagen.

Särskild service som beviljas på grund av en begränsning i funktionsförmågan till följd av en funktionsnedsättning är även i fortsättningen i regel avgiftsfri. Detta ska det på motsvarande sätt som för närvarande föreskrivas om i klientavgiftslagen. För så kallat uppehälle, det vill säga sådant som alla människor behöver (till exempel boende, mat, städmedel), ska det kunna tas ut en skälig avgift.

Bakgrunden till att den service som personer med funktionsnedsättning behöver är avgiftsfri är tanken om att det är service vars syfte är att trygga möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fungera i vardagen och att främja deras jämlikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Service som behövs på grund av funktionsnedsättning är sådan service som andra personer inte behöver och därför är den avgiftsfri.

Det är fråga om positiv särbehandling, som behövs för att uppnå faktisk jämlikhet. Om servicen inte behövs på grund av funktionsnedsättningen, betalar personer med funktionsnedsättning för servicen precis som alla andra människor.

I klientavgiftslagen ska föreskrivas om avgiften för stöd för boendet för barn som ordnas utanför hemmet. Målet med avgiften är en så jämlik situation som möjligt i förhållande till andra barn och föräldrar. Föräldrarna svarar för barnets underhåll också när barnet inte bor hemma med dem. Den föreslagna avgiften ska dessutom i stor utsträckning motsvara de avgifter som tas ut för barnskyddet.

För stöd för rörligheten som ordnas som färdtjänst ska det fortfarande vara möjligt att kunna ta ut högst en avgift som motsvarar avgiften för kollektivtrafik eller någon annan därmed jämförbar skälig avgift.

De egna resurserna hos en person med funktionsnedsättning kan vid behov stärkas till exempel genom träning. Det innebär målinriktad träning för att lära sig färdigheter som behövs i ett självständigt liv, undervisning i teckenspråk, handledning i användningen av alternativa kommunikationsmetoder och handledning för förändringar i livet. 

Exempelvis med handledning i färdigheter att röra sig kan man låta personer med funktionsnedsättning få träna sig i att använda offentlig trafik, vilket minskar behovet av stöd för rörligheten och gör att de kan röra sig mer självständigt. 

En del personer med funktionsnedsättning kan om de får tillräckligt med färdighetsträning klara sig självständigt i en vanlig bostad eller flytta från ett grupphem till mer självständigt boende. Färdighetsträningen ersätter inte rehabiliterings- och terapiservice inom hälsovården. Många andra tjänster, såsom personlig assistans och stöd för rörligheten samt stöd för boendet, främjar också möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att leva ett självständigt liv.