Reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice

Detta är en reform som man väntat länge på. Det centrala målet är att öka delaktigheten och jämlik-heten för personer med funktionsnedsättning och att tjänsterna ska tillgodose deras behov och stödja deras möjligheter till ett självständigt liv. 

Den nya lagen om funktionshinderservice innefattar många olika tjänster. Personer med funktionsnedsättning ska ha en subjektiv rätt till nästan alla de tjänster som ingår i lagen om funktionshinder-service. Syftet med reformen är att alla personer med funktionsnedsättning ska erbjudas en service-helhet som motsvarar personens individuella behov.   

I fortsättningen ska personer med funktionsnedsättning få de social- och hälsovårdstjänster som de behöver med stöd av en och samma lag oberoende av diagnosen. 

Regeringens proposition lämnades till riksdagen den 22 september 2022.

Beredningen av reformen har skett öppet och i samarbete med intressegrupper. Olika intressegrupper, såsom personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem samt övriga intressebevakare, kommuner, samkommuner och andra aktörer inom området har tagits med i beredningen på ett ändamålsenligt och jämbördigt sätt.

Under år 2021 ordnades det sammanlagt 100 samråd, arbetsmöten och diskussioner. 

Beredningens bakgrundsmaterial bestod av den regeringsproposition om reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice som förföll i riksdagen 2019, och av utlåtandena om den och den s.k. Delaktighetsarbetsgruppens rapport. 

Utkastet till den nya lagen om funktionshinderservice var på remiss 17.2.-4.4.2022. Sammanlagt 223 utlåtanden lämnades in. På basis av remissvaren gjordes flera ändringar i lagförslaget. Utkastet bedömdes också av rådet för bedömning av lagstiftningen. Rådets utlåtande var som helhet positivt. Vid den fortsatta beredningen beaktade man särskilt de utvecklingsförslag av rådet som gällde bedömningen av målgruppens personantal och komprimeringen av texten.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2023 när ansvaret för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna övergår från kommunerna till välfärdsområdena. Lagen kommer dock att innehålla en övergångsperiod så att de gamla besluten kan fortsätta gälla den tid som anges i beslutet eller i högst tre år, om servicebehovet hos personen med funktionsnedsättning inte förändras. Bestämmelserna om stödet i att fatta beslut träder i kraft först den 1 januari 2025.

Det är viktigt att se till att besluten om tjänsterna fortfarande är i kraft efter årsskiftet. Ju längre giltighetstider besluten har, desto bättre kan man trygga tjänsternas kontinuitet och utnyttja den föreslagna treåriga övergångsperioden. Då kan välfärdsområdena också i lugn och ro förbereda sig innan ändringarna träder i kraft. Man måste ha beredskap att svara på de nya servicebehoven i enlighet med den nya lagen genast när servicebehovet uppstår.

Tidigare har kommunerna och samkommunerna haft ansvaret för att ordna särskild service i enlighet med handikappservicelagen. Efter reformen ansvarar välfärdsområdena för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Även ansvaret för ordnandet av den särskilda service som det föreskrivs om i den nya lagen hör till välfärdsområdena.

I och med den nya lagen om funktionshinderservice tryggas samarbetet mellan välfärdsområdena och kommunerna vid tillhandahållandet av den morgon- och dagverksamhet för barn med funktionsnedsättning som ska ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice. Välfärdsområdet kan av kommunen skaffa kortvarig omsorg för barn med funktionsnedsättning som går i skola. Vid behov kan den ordnas i skolans lokaler med hjälp av skolgångsbiträdenas arbetsinsats. Välfärdsområdet behöver inte konkurrensutsätta servicen och det förutsätts inte att kommunen bolagiserar servicen.

De specialomsorgsdistrikt som för närvarande huvudsakligen ansvarar för ordnandet av specialomsorgerna för personer med utvecklingsstörning kommer att upplösas och organiseringsansvaret för all funktionshinderservice överföras till välfärdsområdena. För att trygga kontinuiteten i tjänsterna vid förändringar föreskrivs det i specialomsorgslagen att specialomsorgen ska kunna genomföras också som en del av den specialiserade sjukvård som ges på avdelningar för psykiatrisk vård av personer med utvecklingsstörning. Tjänsterna ska inte längre ordnas med stöd av specialomsorgslagen, utan i specialomsorgslagen ska det endast föreskrivas om ordnandet av specialomsorger oberoende av en persons vilja och om stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorgerna. 

Som allmän lag för socialvården tillämpas socialvårdslagen, och som allmän lag för hälso- och sjukvården hälso- och sjukvårdslagen. Även i fortsättningen ska personer med funktionsnedsättning få den service och det stöd som hör till socialvården i första hand på grundval av socialvårdslagen. Hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning ska ordnas på lika villkor som för andra och utifrån hälso- och sjukvårdslagen.

Särskild service enligt lagen om funktionshinderservice ska ordnas för de personer med funktionsnedsättning som inte med stöd av de allmänna lagarna får sådana tjänster enligt sina individuella behov som är lämpliga för dem och som de behöver i sin normala livsföring.

Följande tjänster ingår i lagen: 

• Träning för att lära sig färdigheter som behövs i ett självständigt liv, undervisning i teckenspråk, handledning i användningen av alternativa kommunikationsmetoder och handledning för förändringar i livet. 
• Personlig assistans för dagliga sysslor, arbete, studier, interaktion och fritidsverksamhet och för att kunna delta i samhället. 
• Särskilt stöd för delaktigheten, för att personer med funktionsnedsättning med en annan persons hjälp ska kunna hålla kontakt med människor som är viktiga för dem eller att för att under handledning kunna göra saker som tilltalar dem och som främjar delaktigheten. 
• Stöd i att fatta beslut, för att stödja personer med funktionsnedsättning i beslutsfattandet så att de själva kan fatta viktiga beslut som gäller det egna livet. 
• Krävande multiprofessionellt stöd, för att säkerställa kommunikationen, den sociala interaktionen, självbestämmanderätten eller delaktigheten för en person med funktionsnedsättning eller för att utreda orsakerna till personens krävande beteende och lösa problemen i krävande situationer.
• Stöd för boende för de personer med funktionsnedsättning som behöver hjälp eller stöd för dagliga sysslor.  
• Stöd för boende för barn, i första hand för att trygga barnets boende i hemmet och i andra hand för att ordna barnets boende utanför hemmet när det inte är möjligt för barnet att bo hemma med den egna familjen trots att individuell hjälp och individuellt stöd har ordnats.
• Stöd för tillgängligt boende omfattar ändringsarbeten i bostaden och redskap och tekniska lösningar.
• Kortvarig omsorg för dem som bor hemma med den egna familjen eller någon annan närstående. 
• Dagverksamhet för personer med funktionsnedsättning som är yngre än åldern för ålderspension och som behöver dagligt stöd för delaktigheten och inte kan delta i arbetsverksamhet eller verksamhet i sysselsättningssyfte som ordnas med stöd av socialvårdslagen, eller om verksamheterna inte motsvarar personens individuella behov. 
• Stöd för rörligheten vid olika arrangemang (periodisering, resebudget, taxi, personlig assistans, ledsagare, bil eller annat transportmedel, eller andra sätt).  
• Ekonomiskt stöd för anskaffning av redskap och för tekniska lösningar.  
• Övriga tjänster och ekonomiska stöd som behövs för att fullgöra syftet med lagen.

Funktionshinderservice kan ges till personer som inte med stöd av någon annan lag får sådana lämpliga tjänster enligt sina individuella behov som de behöver för sin normala livsföring. Rätt till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice förutsätter även att personen uppfyller alla de villkor som anges i bestämmelserna om lagens tillämpningsområde och de tjänstespecifika villkor för beviljande av tjänsten som anges i lagen. 
Lagen kan tillämpas på personer 

• vars fysiska, kognitiva, psykiska, sociala eller sensoriska begränsning i funktionsförmågan som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom är långvarig eller bestående, 
• vars funktionsnedsättning eller sjukdom tillsammans med de hinder som finns i samhället hindrar deltagandet i samhället på lika villkor som andra, 
• ovars behov av hjälp, stöd eller omsorg huvudsakligen beror på någon annan orsak än en sådan sjukdom som börjat i hög ålder och som typiskt förekommer hos äldre personer eller allmän degeneration eller svaghet som beror på hög ålder, och
• som nödvändigt kräver tjänsterna enligt lagen om funktionshinderservice för att uppnå ett självständigt liv, delaktighet eller jämlikhet. 

Den personliga budgeten ingår inte i denna lagstiftningsreform. Den personliga budgeten beaktas dock delvis i det förslag om resebudgeten som är ett nytt alternativt sätt att verkställa rätten till rörligheten för personer med funktionsnedsättning. Resebudgeten hör till stödet för rörligheten. Stöd för rörligheten genom resebudgeten beviljas till ett bestämt belopp eller till ett visst belopp per kilometer i stället för antalet resor. Resor som grundar sig på eurobelopp och på kilometer- och eurobelopp kan göras inom hela landet.

Rätten att få funktionshinderservice baserar sig inte på diagnoser, utan på ett individuellt behov av hjälp och stöd på grund av ett långvarigt eller bestående funktionshinder till följd av en funktionsnedsättning eller sjukdom. Sjukdom eller funktionsnedsättningens art inverkar således inte på rätten till tjänsterna.

Tjänsterna för äldre kan ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice om behovet av hjälp, stöd eller omsorg huvudsakligen beror på någon annan orsak än en sådan sjukdom som allmänt förekommer hos äldre personer eller på allmän degeneration eller svaghet som beror på hög ålder. I lagen finns ingen åldersgräns, utan äldre personers rätt till funktionshinderservice bedöms alltid individuellt. 

Avgränsningen utesluter inte personer från lagens tillämpningsområde på grund av deras ålder, utan målet är att den särskilda servicen ska riktas i enlighet med lagens syfte.

När en person med funktionsnedsättning blir äldre bör det bedömas om en ny eller större begränsning i funktionsförmågan beror på den redan befintliga funktionsnedsättningen eller sjukdomen eller  om det är fråga om försämrad funktionsförmåga som i huvudsak uppkommit i och med hög ålder. Personer som har behov av hjälp och stöd på grund av en funktionsnedsättning som uppkommit före hög ålder och försvagad funktionsförmåga på grund av denna funktionsnedsättning behåller sin rätt till särskild service. Detsamma gäller personer som vid hög ålder har drabbats av en funktionsnedsättning som inte har att göra med sjukdom, degeneration eller svaghet som beror på ålderdom.

I den nya lagen om funktionshinderservice används inte termen svår funktionsnedsättning därför att den nya lagen inte baserar sig på diagnoser. Lagförslaget utgår från rätten att få hjälp och stöd på basis av sina individuella behov, inte på basis av funktionsnedsättningens art. Termen svår funktionsnedsättning beskriver inte människans behov av tjänster. Enligt de människorättsavtal som förpliktar Finland och enligt Finlands grundlag förutsätts att alla personer med funktionsnedsättning behandlas jämlikt. Målet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att garantera alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter oberoende av diagnos eller typ av funktionsnedsättning. Dessutom finns det många andra faktorer som inverkar på behovet av hjälp och stöd till exempel i personens verksamhetsmiljö eller i personens livssituation.  Personens förmåga att röra sig måste alltid bedömas i förhållande till personens miljö.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få personlig assistans om de behöver en annan persons hjälp för dagliga sysslor, arbete, studier, interaktion, fritidsverksamhet eller samhälleligt deltagande.

I den gällande handikappservicelagen förutsätter beviljandet av personlig assistans att personer med gravt handikapp har resurser att fastställa assistansens innehåll och sättet att genomföra den (den s.k. resursförutsättningen). 

I den nya lagen om funktionshinderservice är den här förutsättningen mindre strikt och motsvarar den praxis som har uppstått. Enligt den nya lagen om funktionshinderservice har personer med funktionsnedsättning rätt till personlig assistans om personen kan uttrycka sin vilja om assistansens innehåll genom att använda en kommunikationsmetod som han eller hon valt.

Det särskilda stödet för delaktigheten är en ny tjänst som ingår i den nya lagen. Det är ett individuellt stöd för delaktigheten som tillhandahålls av en annan person enligt de behov och önskemål som personen med funktionsnedsättning har. I tjänsten ingår också vägledning i assistansens innehåll och det praktiska genomförandet av den assistans som behövs. Tjänsten ska i första hand tillhandahållas av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller en person som avlagt någon annan lämplig examen, och i andra hand av en person som annars på grund av sin kompetens är lämplig för uppgiften. Tjänsten är till stor nytta till exempel för de personer med funktionsnedsättning som inte får tillräckligt stöd för sin delaktighet via den personliga assistansen. 

Personer med funktionsnedsättning ska ha rätt att få särskilt stöd för delaktigheten om de behöver det för att kunna hålla kontakt med människor som är viktiga för dem eller för att med handledning kunna göra saker som de gillar och som främjar delaktigheten. Det särskilda stödet för delaktigheten beviljas i första hand för sådant som görs utanför hemmet, och i andra hand för sådant som görs hemma.

Stöd i att fatta beslut är såsom lagstadgad tjänst en ny tjänst. Avsikten med stöd i att fatta beslut är att stödja personer med funktionsnedsättning i beslutsfattandet så att de själva kan fatta beslut som gäller det egna livet.

Stöd i att fatta beslut innebär till exempel stöd för erhållande av information, utredande av besluts- eller verksamhetsalternativ och uttryckande av egen vilja. Vid behov bör man få stöd för beslutsfattande under hela beslutsprocessen.

Det ska vara möjligt att få stöd i att fatta beslut som en separat tjänst endast i sådana beslutssituationer som i betydande grad påverkar det egna livet, till exempel vid val av boningsort eller studieplats. I andra situationer ingår stödet i att fatta beslut som en verksamhetsform i tjänster som ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice, om det är lämpligt med tanke på servicens karaktär.

Krävande multiprofessionellt stöd är en servicehelhet som yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården i samarbete tillhandahåller i krävande situationer som inte kan lösas med hjälp av enskilda åtgärder inom socialvården eller hälso- och sjukvården och som förutsätter multiprofessionellt arbete. Krävande multiprofessionellt stöd ges för att säkerställa kommunikationen, den sociala interaktionen, självbestämmanderätten eller delaktigheten för en person med funktionsnedsättning eller för att utreda orsakerna till personens krävande beteende och lösa problemen i krävande situationer.

Krävande multiprofessionellt stöd innefattar expertstöd som ges av en multiprofessionell sakkunniggrupps medlemmar till en person med funktionsnedsättning och sakkunniggruppens gemensamma arbete tillsammans med personen med funktionsnedsättning. I de expertgrupper som ger krävande multiprofessionellt stöd ska finnas tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi, socialt arbete, interaktion och annan sakkunskap för tillhandahållande av krävande multiprofessionellt stöd. De experter som behövs i gruppen bestäms enligt det individuella stödbehovet hos personen med funktionsnedsättning och enligt hur krävande situationen är.

Krävande multiprofessionellt stöd innefattar dessutom sådana undersökningar inom hälso- och sjukvården som det individuella behovet hos personen med funktionsnedsättning förutsätter. 

Krävande multiprofessionellt stöd ordnas alltid i första hand i hemmet eller i någon annan närmiljö för personen med funktionsnedsättning. 

Det krävande multiprofessionella stödet ska vara en separat tjänst. Det hör inte till stödet för boende, men det  kan användas för att komplettera helheten av stöd för boende. 

Enheten för krävande multiprofessionellt stöd ska vara en enhet som är verksam dygnet runt och som har tillgång till den kompetens inom medicin, psykologi och socialt arbete som behövs för tillhandahållande av krävande multiprofessionellt stöd och för undersökningar i anknytning till specialomsorger oberoende av vilja.   

Eftersom de multiprofessionella sakkunniggruppernas arbete i allmänhet kräver ett målmedvetet och intensivt samarbete borde de multiprofessionella sakkunniggrupper som behövs i mån av möjlighet vara permanenta. Det är dock de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning som bestämmer vilka sakkunniga som behövs. De medlemmar i sakkunniggruppen som arbetar med klienten får inte vara medlemmar också i den beslutande multiprofessionella sakkunniggruppen.   

Enheten för krävande multiprofessionellt stöd kan vara en sådan enhet för serviceboende med heldygnsomsorg som avses i 21 c § i socialvårdslagen, en sådan anstaltsenhet som avses i 22 § i den lagen eller en sådan avdelning för psykiatrisk vård av personer med utvecklingsstörning som avses i 67 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen. Definitionen av en enhet för krävande stöd finns i 9 § i specialomsorgslagen. Enheterna för krävande multiprofessionellt stöd kan också ta emot andra än personer som är i behov av specialomsorger. 

I välfärdsområdet måste det finnas tillräckligt många enheter för krävande multiprofessionellt stöd för att tillgodose behovet i området. Välfärdsområdet kan också samarbeta med andra välfärdsområden för att se till att enheterna räcker till. I synnerhet om den tjänst som behövs är särskilt krävande är det förnuftigt att koncentrera kompetensen.   

I fortsättningen ska boendet för en person på en enhet för krävande multiprofessionellt stöd alltid ordnas som stöd för boende enligt lagen om funktionshinderservice, förutsatt att det inte är fråga om långvarig sluten vård. 

Kortvarig omsorg ska ordnas i synnerhet för att stödja välbefinnandet och orken hos dem som ansvarar för omsorgen om en person med funktionsnedsättning samt bland annat för att göra det möjligt för dem att arbeta. Kortvarig omsorg innefattar samma tjänster som för närvarande har beviljats som specialomsorg med stöd av specialomsorgslagen och som till exempel kortvarig vård med stöd av handikappservicelagen. 

Kortvarig omsorg är till exempel så kallad tillfällig vård, avlösarservice samt morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, som erbjuds om den service som ordnas i första hand av skolan inte är lämplig för barnet på grund av de särskilda behov som funktionsnedsättningen orsakat.

Kortvarig omsorg ska tillhandahållas så att den stärker delaktigheten för personen med funktionsnedsättning. Kortvarig omsorg kan mångsidigare än tidigare tillhandahållas som personlig service eller som service i grupp eller som en del av annan service. De egna önskemålen och behoven hos en person med funktionsnedsättning ska alltid beaktas.

Välfärdsområdena ska kunna upphandla kortvarig omsorg av kommunernas utbildningsväsende utan att välfärdsområdena behöver konkurrensutsätta upphandlingen och kommunerna bolagisera verksamheten.

Det föreslås att lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda ändras så att innehållet i specialomsorgerna minskar betydligt. Alla personer med funktionsnedsättning ska få de social- och hälsovårdstjänster som de behöver med stöd av en och samma lag och oberoende av diagnosen. Tjänsterna ordnas inte med stöd av specialomsorgslagen. 

I detta skede kvarstår dock i specialomsorgslagen de bestämmelser som gäller ordnande av specialomsorger oberoende av en persons vilja, stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorgerna. Med stöd av specialomsorgslagen fattas endast beslut om att ge och avsluta specialomsorger, om användning av begränsningsåtgärder och om specialomsorger oberoende av en persons vilja.

Avsikten är att i fortsättningen föreskriva om dessa frågor i samband med den omfattande helhet som gäller stärkt självbestämmanderätt och användning av begränsningsåtgärder och som är under beredning. 

Dagverksamheten enligt lagen om funktionshinderservice ska liksom nu vara en subjektiv rättighet för personer med funktionsnedsättning som är yngre än åldern för ålderspension. Dagverksamhet enligt den nya lagen kan dock vid behov ordnas också för personer i pensionsåldern, om man anser att klienten behöver det. Äldre och yngre kan dock ha olika behov och önskemål när det gäller dagverksamheten. Äldre personer med funktionsnedsättning kan också delta i den dagverksamhet för äldre som ordnas med stöd av socialvårdslagen. 

Sådan särskild service som beviljas med stöd av lagen om funktionshinderservice på grund av en begränsning i funktionsförmågan till följd av en sjukdom eller skada ska i regel vara avgiftsfria också i fortsättningen. Klientavgiftslagens bestämmelser om denna service ändras inte. För så kallat uppehälle, det vill säga sådant som alla människor behöver (till exempel boende, mat, städmedel), ska det kunna tas ut en skälig avgift.

Bakgrunden till att den service som personer med funktionsnedsättning behöver är avgiftsfri är tanken om att tjänsterna ska trygga möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fungera i vardagen och att främja deras jämlikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Service som behövs på grund av funktionsnedsättning är sådan service som andra personer inte behöver och därför är den avgiftsfri.

Det är fråga om positiv särbehandling, som behövs för att uppnå faktisk jämlikhet. Om servicen inte behövs på grund av funktionsnedsättningen, betalar personer med funktionsnedsättning för servicen precis som alla andra människor.

I klientavgiftslagen ska föreskrivas om avgiften för det stöd för boendet för barn som ordnas utanför hemmet. Målet med avgiften är en så jämlik situation som möjligt i förhållande till andra barn och föräldrar. Föräldrarna svarar för barnets underhåll också när barnet inte bor hemma med dem. Den föreslagna avgiften ska dessutom i stor utsträckning motsvara de avgifter som tas ut för barnskyddet.

För det stöd för rörligheten som ordnas som färdtjänst ska det fortfarande vara möjligt att kunna ta ut en avgift som högst motsvarar avgiften för kollektivtrafik eller någon annan därmed jämförbar skälig avgift.

Tjänster ordnas inte längre med stöd av specialomsorgslagen. I klientavgiftslagen föreskrivs det att specialomsorgerna och de transporter mellan verksamhetsenheter för personer som ska få specialomsorg oberoende av personens vilja eller undersökas före det ska vara avgiftsfria. För uppehället får det dock tas ut en skälig avgift. 

Klientavgifterna eller avgiftsfriheten ska också i fortsättningen bero på vilken lag tjänsten omfattas av. Till exempel för en tjänst som ordnas enligt socialvårdslagen kan man ta ut en klientavgift enligt klientavgiftslagstiftningen. 

Utgångspunkten ska precis som nu vara, att även personer med funktionsnedsättning i främsta hand ska kunna röra sig med hjälp av en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik (inklusive anropsstyrd trafik och servicetrafik). En förutsättning för beviljande av stöd för rörligheten är att personen med funktionsnedsättning har särskilda svårigheter att röra sig och att personen inte självständigt kan använda allmän kollektivtrafik utan oskäligt stora svårigheter. 

Om behovet av stöd för rörligheten i huvudsak hänför sig till en vanligen förekommande sjukdom bland äldre som börjat i äldre år eller på allmän degeneration som beror på ålderdom, ordnas servicen som service enligt socialvårdslagen.

Stöd för rörligheten ordnas för resor till och från arbete och studier samt för resor som hänför sig till verksamhet i sysselsättningssyfte, arbetsverksamhet och dagverksamhet samt för resor i anslutning till annan normal livsföring. Därtill ordnas stöd för rörligheten vid behov för resor i anslutning till träning, särskilt stöd för delaktigheten, stöd i att fatta beslut, krävande multiprofessionellt stöd och kortvarig omsorg. 

I lagen ska det föreskrivas om det kvantitativa behovet av service som stöder rörligheten och om bedömningen av kvantiteten, om rätten att under färden göra ett skäligt uppehåll eller ta en skälig omväg för att uträtta ärenden samt om resornas regionala omfattning och om samordning av resor.

Stöd för rörligheten kan utöver som traditionell färdtjänst också tillhandahållas med hjälp av personlig assistans eller ledsagare, genom att såsom ekonomiskt stöd ställa en bil eller något annat för personen med funktionsnedsättning lämpligt färdmedel till personens förfogande, genom att bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil eller ett annat färdmedel, eller på något annat lämpligt sätt. 

När det gäller stödet för rörligheten ska det införas en så kallad resebudget. För resor ska det på ansökan av en person med funktionsnedsättning i stället för antalet resor kunna beaktas ett visst eurobelopp eller ett euro- och kilometerbelopp med beaktande av personens behov av att röra sig, som till exempel avstånden på bostadsorten. Resebudgeten ska kunna användas i hela landet. 

Dessutom ska välfärdsområdet på ansökan av en person med funktionsnedsättning kunna besluta att stödet för rörligheten ska periodiseras under en längre tid, högst ett år, i stället för en månad.

Stöd för rörligheten kan ordnas på många olika sätt. Välfärdsområdet kan ställa en bil till förfogande för en person med funktionsnedsättning. Välfärdsområdet kan precis som nu också bevilja en person med funktionsnedsättning ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil. För att få detta stöd för rörligheten krävs det enligt den nya lagen att personen med funktionsnedsättning har ett stort behov av stöd för rörligheten. 

Nytt är att stöd i fortsättningen ska kunna beviljas också för anskaffning av andra färdmedel som lämpar sig för personer med funktionsnedsättning. Stödet kan till exempel gälla snöskotrar eller fyrhjulingar. Nödvändiga och skäliga ändringsarbeten på färdmedel av standardmodell ska kunna beviljas som ekonomiskt stöd på samma sätt som för närvarande.

Att en bil eller ett annat färdmedel som får offentligt stöd står till förfogande beaktas i beloppet av annat stöd för rörligheten. I sådana situationer har personen rätt att få minst 24 enkelresor per år, om inte personen ansöker om ett mindre antal resor.

Enligt den gällande handikappservicelagen beviljas ledsagarservice endast i samband med färdtjänst. Enligt den nya lagen kan man få ledsagarhjälp också som en separat service. Det ska bli möjligt att ordna ledsagarhjälp för rörligheten på flera olika sätt än tidigare.

Utgångspunkten är att personer med funktionsnedsättning ska kunna bo i vanliga bostäder och boendemiljöer och få behövlig hjälp och stöd för detta.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få stöd för boendet om de behöver hjälp och stöd i de dagliga sysslorna. De individuella behoven och önskemålen hos en person med funktionsnedsättning bestämmer innehållet i stödet för boendet och hur mycket stöd personen får samt sättet att tillhandahålla stödet. Stöd för boendet kan ordnas i enskilda så kallade vanliga bostäder, bostadsgrupper eller grupphem. 

Liksom det nuvarande serviceboendet kan stödet för boendet bestå av en servicehelhet som motsvarar det individuella behovet. Servicehelheten kan omfatta till exempel personlig assistans, stöd för närståendevård och hemsjukvård eller hjälp för dagliga sysslor i ett grupphem och personlig assistans för fritidsverksamhet.

Syftet med stödet för boendet för barn med funktionsnedsättning är att trygga möjligheten för barnen att bo hemma med den egna familjen. För ett barn med funktionsnedsättning och för barnets familj ska ordnas sådan individuell hjälp och sådant individuellt stöd som gör det möjligt för barnet att få den vård och omsorg som behövs med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsfas och en trygg uppväxtmiljö. Den primära platsen för boendet för ett barn med funktionsnedsättning ska också i fortsättningen vara hemma med den egna familjen.

Ett barn med funktionsnedsättning och barnets familj ska alltid få sådant stöd som gör det möjligt för barnet att bo med sin egen familj. I de exceptionella situationer där ett barn på grund av det behov av hjälp och stöd som funktionsnedsättningen medför inte kan bo med sina föräldrar, ska boendet på ansökan av vårdnadshavarna kunna ordnas i familjevård eller i grupphem för högst sju barn med stöd av lagen om funktionshinderservice. När förutsättningarna för omhändertagande av barn och vård utanför hemmet uppfylls, sker placeringen av barnet utom hemmet också i fortsättningen med stöd av barnskyddslagen.

I propositionen föreslås en övergångsperiod på tre år. 

De beslut som fattats på basis av de gällande bestämmelserna gäller den tid som angetts i beslutet även när den nya lagen trätt i kraft. Exempelvis ett beslut som gäller från den 1 januari 2023 till den 30 juni 2023 ska vara i kraft den tiden, och efter det ska den nya lagen tillämpas. 

Besluten kan dock vara i kraft högst tre år efter ikraftträdandet av den nya lagen. Efter det ska besluten fattas enligt den nya lagen. Under den treåriga övergångsperioden ska besluten ändras så att de stämmer överens med den nya lagen om funktionshinderservice alltid när en person med funktionsnedsättning vill det. Välfärdsområdena ska ändra besluten i enlighet med den nya lagen under övergångsperioden också om servicebehovet hos en person med funktionsnedsättning förutsätter det. 

Den treåriga övergångsperioden gäller dock inte beslut om rehabiliterande småbarnspedagogik som fattats med stöd av specialomsorgslagen. Dessa beslut förblir i kraft den tid som angetts i beslutet även om giltighetstiden är längre än tre år. I övrigt ska man tillämpa den allmänna övergångsperioden. Till exempel om beslutet gäller från den 1 januari till den 30 juni 2023 ska beslutet vara i kraft den tiden, och de nya lagen tillämpas efter det. 

Man måste ha beredskap att tillämpa den nya lagen om funktionshinderservice på nya och förändrade servicebehov genast när servicebehovet uppstår. Skyldigheten att ordna stöd i att fatta beslut som en särskild tjänst gäller dock först från den 1 januari 2025. Särskilt stödet för delaktigheten för personer med funktionsnedsättning ska ordnas för minst 10 timmar under den treåriga övergångsperioden och för 20 timmar per månad efter övergångsperioden. 

Efter att den nya lagen trätt i kraft ska man i regel följa den nya lagen. Om ansökan lämnas in innan den nya lagen träder i kraft, dvs. under år 2022, ska ansökan behandlas enligt de gamla bestämmelserna även om ansökan behandlas först år 2023 när den nya lagen trätt i kraft. Också de ärenden som gäller ändringssökande och som är anhängiga när den nya lagen träder i kraft ska slutföras enligt de gamla bestämmelserna. Kundavgifterna och servicebesluten går hand i hand, dvs. om servicebeslutet har fattats enligt de gamla bestämmelserna ska också kundavgiften bestämmas enligt de gamla bestämmelserna. 

Kundavgifterna och servicebesluten går hand i hand. Om servicebeslutet har fattats enligt de gamla bestämmelserna ska också kundavgiften bestämmas enligt de gamla bestämmelserna ända tills servicebeslutet ändras i enlighet med den nya lagen. Om servicebeslutet fattas i enlighet med den nya lagen bestäms också kundavgiften enligt de nya bestämmelserna. 

För närvarande ska andningsförlamningspatienternas vård ordnas på sjukhus eller i hemvård utan att patienten skrivs ut från sjukhuset. Vården ska fortsätta som förut under den treåriga övergångsperioden, förutsatt att personen som har andningsförlamningsstatus inte vill omfattas av den nya lagen. När den treåriga övergångsperioden är slut, eller tidigare om personen själv begär det, upphör andningsförlamningsstatusen och avgiftsfriheten för den vård som baserar sig på andningsförlamningsstatusen. För ersättningen för uppehälle gäller dock en längre övergångsperiod som inte är bunden till tidpunkten för andningsförlamningsstatusens slut. 

Tjänsterna kan dock också i fortsättningen vara avgiftsfria med stöd av klientavgiftslagen. Om tjänsterna för en patient med andningsförlamning i och med reformen ordnas till exempel som sådant stöd för boende som avses i lagen om funktionshinderservice, ska den hjälp, det stöd och de tjänster som ingår i detta stöd vara avgiftsfria med stöd av klientavgiftslagen. 

För ersättningen för uppehälle gäller dock en längre övergångsperiod som inte är bunden till tidpunkten för andningsförlamningsstatusens slut. Under övergångsperioden kommer ersättningen för uppehälle att betalas och gradvis slopas oberoende av om personen börjar omfattas av den nya lagen genast eller efter övergångsperiodens slut. Under den treåriga övergångsperioden betalas ersättningen för uppehälle på samma grunder som förut. Efter det minskas ersättningen för uppehälle gradvis med 20 procent per år under fem års tid. Efter detta slopas ersättningen i sin helhet. 

I och med reformen är det den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd som ska fatta beslutet om specialomsorger i fråga om en person med utvecklingsstörning. Detta beslut är en förutsättning för att kunna använda begränsningsåtgärder. Beslutet ska alltid fattas gemensamt av gruppen, inte av en enskild medlem. Den beslutande multiprofessionella gruppen fattar inte beslut om enskilda begränsningsåtgärder.  

Som för närvarande måste det i fråga om varje enskild begränsningsåtgärd dessutom fattas ett sådant beslut om användningen av begränsningsåtgärden som avses i 3 a kap. i specialomsorgslagen. Under reformen görs inga ändringar i de detaljerade bestämmelserna om begränsningsåtgärderna. Även i fortsättningen ska frågan avgöras och beslutet om begränsningsåtgärden fattas av den person som anges i paragrafen om respektive begränsningsåtgärd.  

Den beslutande sakkunniggruppen ska i fortsättningen också fatta beslutet om specialomsorger mot en persons vilja. Före detta ska enheten för krävande multiprofessionellt stöd undersöka saken och ge ett skriftligt utlåtande om undersökningen. Det beslut om specialomsorger oberoende av personens vilja som fattas av den beslutande multiprofessionella sakkunniggruppen ska underställas förvaltningsdomstolen.   

Eftersom alla tjänster ska ordnas i enlighet med den nya lagen om funktionshinderservice ska det inte längre utarbetas några specialomsorgsprogram.  

Förvaltningsbesluten om tjänsterna för personer med utvecklingsstörning ska fattas med stöd av lagen om funktionshinderservice. Före det ska man bedöma servicebehovet och göra en serviceplan tillsammans med klienten.  

I fråga om personer med utvecklingsstörning och alla andra personer med funktionshinder ska det fattas ett sådant beslut om stöd för boende som avses i den nya lagen om funktionshinderservice.  Till stödet för boende kan man vid behov också lägga till andra tjänster, till exempel tjänster enligt socialvårdslagen. Tjänsterna ska vara avgiftsfria om de ordnas som en del av stödet för boende.  Beslutet ska fattas i enlighet med vad som föreskrivs i 5 § i den nya lagen om funktionshinderservice.

För att kunna rikta begränsningsåtgärder mot en person med utvecklingsstörning som får stöd för boende måste man i fortsättningen dessutom fatta ett beslut enligt 2 § i specialomsorgslagen om specialomsorger på en enhet för krävande multiprofessionellt stöd. Beslutet ska fattas av den beslutande multiprofessionella sakkunniggruppen.

Enheten för krävande multiprofessionellt stöd ska i praktiken vara verksam dygnet runt och ha tillräcklig sakkunskap i medicin, psykologi och socialt arbete för att tillhandahålla krävande multiprofessionellt stöd. Innehållet i det krävande multiprofessionella stödet bestäms enligt 16 och 17 § i den nya lagen om funktionshinderservice. Om den ska det vid behov fattas ett separat beslut.

Rätten att få de tjänster som avses i lagen om funktionshinderservice förutsätter att personen har en långvarig eller permanent funktionsnedsättning. Huruvida funktionsnedsättningen är långvarig ska bedömas på samma sätt som för närvarande. Med långvarig funktionsnedsättning avses i allmänhet en funktionsnedsättning som bedöms fortsätta minst ett år. Med en permanent funktionsnedsättning avses en funktionsnedsättning som orsakats av en skada eller sjukdom och som inte är av övergående natur, till exempel en funktionsnedsättning som beror på en benfraktur. Till exempel om man när olyckan inträffar vet att personen kommer att få en långvarig eller permanent skada, ska man bevilja rätten till tjänsterna genast när behovet uppkommer och inte vänta ett år.  Detsamma gäller en situation där funktionsnedsättningen orsakas av en sjukdom som fortskrider snabbt.

Enligt den gällande socialvårdslagen ska en yrkesutbildad person inom socialvården som är ändamålsenlig ansvara för bedömningen av servicebehovet och klientplanen. Ändamålsenligheten ska bedömas på samma sätt som för närvarande. I den nya lagen om funktionshinderservice förutsätts det dessutom att den yrkesutbildade personen är i ett tjänsteförhållande. Detta är viktigt därför att bedömningen av behovet av tjänster enligt lagen om funktionshinderservice, utarbetandet av klientplanen och beslutsfattandet i fråga om funktionshinderservice innefattar utövning av offentlig makt, som har ett nära samband med den lagstiftning som är central med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna, dvs. tillgodoseendet av rättsskyddet och de subjektiva rättigheterna hos personer med funktionsnedsättning.  

Ansvaret för bedömningen av behovet av tjänster hos en person med funktionsnedsättning som har behov av särskilt stöd och för besluten om tjänsterna ska också i fortsättningen ligga hos socialarbetare i tjänsteförhållande enligt vad som föreskrivs i 36 § och 46 § i socialvårdslagen.  

Klientplanen utarbetas tillsammans med person med funktionsnedsättning, och vid behov kan också familjemedlemmar eller andra närstående delta. Även avvikande åsikter antecknas i klientplanen. I och med reformen föreslås det en precisering i socialvårdslagens bestämmelse om socialvårdsbeslutet som betonar klientplanens betydelse. Om man avviker från den helhet av socialvårdstjänster som antecknats i klientplanen måste man motivera detta i beslutet.  En motivering till att man avvikit från klientens syn i klientplanen krävs också när klientens syn skiljer sig från den yrkesmässiga bedömningen i klientplanen. Klientplanen bestämmer dock inte heller i framtiden rätten till tjänster.