Människovärdiga arbetsplatser i utvecklingsländer
"Målet med Internationella arbetsorganisationen ILO:s nya flaggskeppsprogram är att skapa människovärdiga arbetsplatser i utvecklingsländer. I Finland har vi mycket kunskap när det gäller arbetarskydd, så vi deltar i programmet som en av grundarna", säger konsultativ tjänsteman Wiking Husberg.
De fyra allmänna målområdena i ILO:s program är lagstiftning och tillsyn, förebyggande åtgärder och utbildning, en effektiv trepartsdialog med strukturer samt finansiering av arbetarskydd. ILO och programmets grundarländer, Finland, USA och Sydkorea, definierar i fortsättningen målen i mer detalj.
En enastående möjlighet
Programmets utgångspunkt är enligt Husberg unik. Programmet startades på initiativ av världens rikaste länder, G20-gruppen, vilket visar en ökad förståelse för betydelsen av arbetarskydd. En säker och sund arbetsmiljö ses nu som ett sätt att förbättra kvaliteten på arbetet och produktiviteten, i stället för att se det endast som en utgift.
En annan central aspekt av projektet anknyter till mänskliga rättigheter. "Arbetarskydd granskas som en rättighet vars förverkligande inte endast är på staternas ansvar, utan hela det internationella samfundets. Det är moraliskt fel att köpa produkter som människor tvingas göra för svältlön eller i livsfara."
Enligt Husberg kan Finland vara stolt över att vara med och påverka att målet uppnås globalt. Han ser utvecklandet av dialog för att förbättra arbetsvillkoren, som ett av det påtagligaste av programmets fyra målområden för Finlands del.
"Vi har ett starkt kunnande inom upprättande av dialoger och skapande av tillhörande strukturer. Även om trepartsmodellen och grundandet av arbetarskyddsdelegationer redan ingår i ILO:s konventioner, krävs det ännu mycket arbete för att genomföra dem i praktiken."
ILO:s konvention (2006) om arbetarskydd och arbetsmiljö ger en färdplan för att driva det nya programmet framåt.
"Det första steget är att utarbeta en landsprofil genom trepartssamarbete. I profilen analyseras bland annat behovet av ändringar i lagstiftningen, behovet av information i samband med tillämpning av lagar, och övervakningen av efterlevnaden. Utifrån de svagheter och styrkor som uppkommer genom det här utvecklas ett nationellt arbetarskyddsprogram som definierar de uppgifter som behövs, vem som ska utföra uppgifterna och finansieringen för verksamheten", berättar Husberg.
I början deltar endast sådana länder i arbetarskyddsprogrammet där arbetarskydd på trepartsbasis anses viktigt. Preliminärt har Moçambique, Zambia och Tanzania tänkts som partnerländer för Finland.
I Zambia finansierar Finland för tillfället Green Jobs-programmet som fokuserar på byggandet av ekologiska småhus. Arbetarskydd är redan en del av detta projekt, och kunde enligt Husberg utvidgas också till andra branscher. I Moçambique arbetar 90 procent av arbetskraften inom jordbruk, så bygemenskapernas deltagande krävs för att förbättra arbetsförhållandena. I Tanzania har man i sin tur låtit arbetarskyddsystemet förfalla, så det ska startas på nytt med hjälp av ILO:s program.
"Arbetet börjar med det som varje land själv anser nödvändigt. Programmet startas i vissa länder genom partnerskap med grundarländerna, men ILO kommer senare att utvidga verksamheten märkbart", säger Husberg.
Omkring 2,3 miljoner människor dör varje år på sin arbetsplats. Trots detta finns det fortfarande länder där organiserad arbetskraft inte godkänns, och där det inte heller finns några arbetsgivarorganisationer. Enligt Husberg är dessa länder inte med i inledningsskedet av ILO:s nya program.
"Resultatmässigt är det bättre att börja i länder där man redan tänkt på saken och godkänt den. Samtidigt vill vi också framföra ett meddelande att alla har rätt till människovärdigt arbete. Då även G20-gruppen står bakom meddelandet är det svårt att bortse från det", konstaterar Husberg.
Text: Paula Mannonen