Möjliga organdonatorer bör identifieras ännu bättre

I Finland, liksom i flera andra länder, råder det brist på lämpliga organ för transplantation. Trots att lagen ändrades år 2010 har antalet transplantationer inte vuxit på önskat sätt. Det största hindret för detta är att alla potentiella donatorer fortfarande inte identifieras, konstaterar medicinalrådet Jaakko Yrjö-Koskinen.

Man försöker nu att korrigera situationen. Social- och hälsovårdsministeriet har inrättat en expertgrupp, som har till uppgift att utarbeta en nationell plan om organdonationer och -transplantationer. Enligt Yrjö-Koskinen färdigställs den under detta år.

"Planen beaktar målen för EU:s handlingsplan. Det viktigaste målet i Finland är att öka tillgången på organ för transplantation."

Målet för EU:s handlingsplan är bland annat att förbättra effektiviteten i transplantationssystemet samt kvaliteten och säkerheten i verksamheten.

Lagen om organdonationer ändrades år 2010 så att man då övergick till förmodat samtycke. Tidigare krävdes tillstånd till donation av de anhöriga, om den avlidne inte hade något donationskort. Efter lagändringen har en avliden persons organ kunnat användas, om den avlidne under sin livstid inte särskilt har förbjudit detta.

Trots lagändringen har antalet donatorer inte ökat tillräckligt. Yrjö-Koskinen menar att det finns flera skäl till detta.

"I Finland har man förhållit sig positivt till donationer. Därför har en övergång till förmodat samtycke slutligen inte varit en så avgörande faktor. Däremot borde man koncentrera sig på hur man kan bättre identifiera potentiella donatorer."

Yrjö-Koskinen påminner också om att det bara har gått ett par år sedan lagändringen och sådana här förändringar sker långsamt.

Personalutbildning har en stor betydelse här. Kunnandet bör ökas även hos andra än dem som arbetar vid den neurokirurgiska avdelningen.

"Det är viktigt att personalen inom hälso- och sjukvården engageras i verksamheten i stor omfattning. Det är inte enbart fråga om personalen vid intensivvårdsavdelningen, utan även förmågan hos personalen vid jourpolikliniken och till exempel vid bäddavdelningen att identifiera en potentiell donator bör förbättras", säger Yrjö-Koskinen.

Bara en bråkdel av de avlidna är lämpliga som donator, eftersom donatorn ska vara hjärndöd.  En skallskada eller en intrakraniell blödning kan leda till hjärndöd.

Antalet organdonatorer ökade dock något i fjol. Då gjordes över 300 transplantationer och organ erhölls från 107 donatorer. Trots det står drygt 300 människor i kö.

Målen har också ställts högre. Det har framförts internationellt att länderna bör nå målet om 25 donatorer per en miljon invånare.

"Till exempel Spanien har överträffat målet, och i landet finns 35 donatorer per en miljon invånare. Detta visar att det är möjligt att öka antalet donatorer. I vissa nordiska länder, såsom Danmark, är en betydande andel av organdonatorerna levande donatorer, det vill säga släktingar. Även detta borde förbättras i Finland", säger Yrjö-Koskinen.

Till exempel njurar erhålls från levande donatorer. Det görs också flest just njurtransplantationer.

Alla transplantationer i Finland har varit koncentrerade till Helsingfors universitetscentralsjukhus. Transplantationerna har blivit rutiningrepp. Numera görs även alltmer krävande transplantationer, såsom tarmtransplantationer.

I fjol fanns en arbetsgrupp vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS), som utarbetade ett program för utvecklande av donationsverksamheten på HNS sjukhus.

"Tack vare HNS arbete kunde donatorer identifieras ännu bättre. Det är ett bevis på att man genom målmedveten verksamhet kan öka tillgången på transplantat avsevärt", konstaterar Yrjö-Koskinen.

Maija Luotonen