Lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen 1.10.2003

28.8.2003 21.00

Pressmeddelande N5-37382

Lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen och ändringar av vissa lagar som har samband med den (497─510/2003) träder i kraft den 1 oktober 2003.

Lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003) innehåller bestämmelser om samarbete mellan olika förvaltningsområden, principer för klientens ställning och om tillvägagångssätt i samarbetet. Dessutom föreskriver lagen om sammansättning och uppgifter för de lokala, regionala och rikstäckande samarbetsorganen. Genom den nya lagen upphävs den tidigare lagen om rehabiliteringssamarbete.

I de viktigaste lagarna om social- och hälsovården, arbetsförvaltningen och försäk-ringssystemen har bestämmelserna om rehabiliteringssamarbete och skyldigheten att ge rehabiliteringsklienterna information och vägledning preciserats. Varje aktör är skyldighet i samråd med övriga instanser som tillhandahåller rehabilitering eller annan service att hänvisa klienten till den service han eller hon behöver (498─507/2003).

Dessutom kompletteras lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning (508─510/2003) med en bestämmelse om rehabiliteringssamarbete.

De rehabiliteringssamarbetsgrupper, de rehabiliteringssamarbetskommissioner och den delegation för rehabiliteringsärenden som har tillsatts innan den nya lagen träder i kraft fortsätter sitt arbete som organ enligt den nya lagen. De förändringar som lagen kräver i organen skall göras inom ett år efter att lagen har trätt i kraft. De nya samarbetsorganen tillsätts för fyra år i sänder.

Syftet med lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen och samarbetsformer

Den nya lagen skall hjälpa rehabiliteringsklienter att få nödvändiga rehabiliteringstjänster. I detta syfte främjas samarbetet och informationsutbytet mellan myndigheterna. Dessutom avser lagen att förtydliga rehabiliteringsklienternas ställning och förbättra deras möjligheter att medverka vid behandlingen av rehabiliteringsärenden som gäller dem själva.

Lagen förpliktar socialvårds-, hälso- och sjukvårds-, arbetskrafts- och utbildnings-myndigheterna samt Folkpensionsanstalten att samarbeta på lokal-, regional- och riksnivå. Myndigheterna skall också samverka med övriga sammanslutningar och inrättningar som ordnar rehabilitering.

Klientsamarbetet är i första hand tänkt att ingå som ett led i myndigheternas normala arbete. Därutöver finns det lokala samarbetsgrupper, regionala samarbetskommissioner och en riksomfattande delegation för rehabiliteringsärenden. Samarbetsorganen har redan tidigare tillsatts med stöd av den gällande lagen. I och med den nya lagen ändras deras uppgifter och sammansättning på en del punkter.

Lokalt samarbete

Med den nya lagen lyfts skyldigheten för myndigheterna på lokalnivå att samarbeta fram samtidigt som organisationen av det lokala samarbetet får större tyngd. Inom kommunen bör det finnas en rehabiliteringssamarbetsgrupp som skall utveckla samarbetsformerna. Samarbetsgruppen skall avtala om principerna och tillvägagångssätten för samarbetet med berörda parter och ansvara för att informationsutbytet fungerar. Dessutom behandlar gruppen enskilda klienters rehabiliteringsfrågor när detta är nödvändigt för att finna relevanta lösningar.

Också i dagsläget hör det till kommunen att se till att det finns en rehabiliteringssam-arbetsgrupp inom kommunen. En nyhet i den nya lagen är att kommunen skall tillsätta gruppen för en viss tid, för fyra år i sänder. Kommunen är också skyldig att informera sina invånare samt andra myndigheter och sammanslutningar om gruppens verksamhet och sammansättning.

Det är en kommunintern angelägenhet att tillsätta en rehabiliteringssamarbetsgrupp och se till att gruppen är verksam på behörigt sätt. Samarbetsgrupperna spelar en viktig tvärsektoriell roll och kan därför med fördel tillsättas och kompletteras av exempelvis kommunstyrelsen. Det bör noteras att samarbetsgrupperna inte är kommunala organ. Varje sammanslutning som medverkar i klientsamarbetet svarar själv för verksamheten och kostnaderna.

Flera kommuner kan tillsätta en gemensam samarbetsgrupp. Av de samarbetsgrupper som funnits hittills har ungefär hälften varit tillsatta av flera kommuner tillsammans. I de flesta fall har samkommuner för hälsovårdscentraler haft en gemensam samarbetsgrupp för hela samkommunen.

Socialvårds-, hälso- och sjukvårds-, undervisnings- och arbetskraftsmyndigheterna, Folkpensionsanstalten och andra relevanta sammanslutningar skall utse minst en representant var i samarbetsgruppen. En nyhet jämfört med den gällande lagen är att också en representant för undervisningsmyndigheterna ingår i standardsammansättningen. Gruppen kan vara indelad i sektioner för handläggningen av olika ärenden. I förekommande fall skall samarbetsgruppen kalla in företrädare för andra myndigheter, sammanslutningar och inrättningar till sina möten. Gruppen kan också höra andra experter.

Gruppens sammansättning och valet av representanter beror på respektive kommuns eller samkommuns storlek och övriga förhållanden. I stora städer är samarbetsgruppen ofta uppdelad i flera regionala grupper. Samarbetsgruppen bör dessutom tillsättas med hänsyn till att den nya lagen lyfter fram den generella organisationen av samarbetet mellan myndigheterna och understryker vikten av informationsutbyte.

När en samarbetsgrupp behandlar en enskild klients rehabiliteringsfrågor är det viktigt att sådana representanterna för de berörda parterna som är insatta i klientens situation är närvarande vid mötet.

Enligt ikraftträdelsebestämmelserna i lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen fortsätter de rehabiliteringssamarbetsgrupper som tillsatts tidigare som de organ som avses i den nya lagen. De förändringar som lagen kräver skall göras inom ett år efter att lagen har trätt i kraft, alltså före den 1 oktober 2004.

Behandling av rehabiliteringsklienters ärenden

En rehabiliteringsklient har rätt att få ett ärende som gäller samarbetet i fråga om hans eller hennes rehabilitering behandlat i rehabiliteringssamarbetsgruppen. Också en myndighet, sammanslutning eller inrättning som handlägger ett sådant ärende har rätt att få ärendet behandlat i samarbetsgruppen. Det krävs dock skriftligt samtycke från klienten för att ett ärende skall kunna tas upp i arbetsgruppen.

Samarbetsgruppen är skyldig att försöka finna lösningar som tillgodoser klientens behov av rehabilitering och att göra en bedömning av olika servicealternativ samt att planera, främja och följa upp hur rehabiliteringen genomförs. Vid behov kan samarbetsgruppen bistå när en rehabiliteringsplan för klienten uppgörs.

Vidare hör det till samarbetsgruppen att säkerställa att en kontaktperson som är förtrogen med rehabilitering utses för rehabiliteringsklienten. Kontaktpersonen skall utses i samråd med klienten.

En rehabiliteringsklient har rätt att bli hörd i ett ärende som gäller honom eller henne själv och att delta när rehabiliteringssamarbetsgruppen behandlar ärendet. Med skriftligt samtycke från klienten kan gruppen också höra personer som står klienten nära.

Klienten skall bli informerad om rehabiliteringsalternativen och övriga omständighe-ter som har samband med rehabiliteringen. Klientens individuella behov, till exempel hans eller hennes behov att använda sitt modersmål, så även teckenspråk, skall beaktas när ärendet behandlas.

Erhållande, utlämnade och förvaring av uppgifter

Lagstiftningen om förvaltningsförfarande, språklagen (148/1922), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och personuppgiftslagen (523/1999) tilllämpas på ärenden som gäller rehabiliteringsklienter och på behandlingen av uppgifter som gäller rehabiliteringsklienter. En ny förvaltningslag (434/2003) och en ny språklag (423/2003) träder i kraft den 1 januari 2004.

Den som i samband med behandling av en rehabiliteringsklients ärende får uppgifter om honom eller henne är skyldig att hemlighålla dem i enlighet med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Därutöver får sekretessbelagda uppgifter om rehabiliteringsklienten lämnas till utomstående endast med klientens skriftliga samtycke. Utan skriftligt samtycke från rehabiliteringsklienten får rehabiliteringssamarbetsgruppen inte heller yttra sig till en myndighet eller till någon annan sammanslutning eller inrättning.

Samarbetsgruppen och rehabiliteringsklientens kontaktperson har rätt att i enlighet med klientens samtycke få sekretessbelagda uppgifter om klienten.

Samarbetsgruppen är registeransvarig och ansvarar i den egenskapen för behandlingen av de personuppgifter som uppkommer i gruppens verksamhet. När behandlingen av ett ärende har slutförts tar hälsovårdscentralen i den berörda kommunen hand om handlingar som gäller en enskild rehabiliteringsklient som ett fristående arkiv. Hälsovårdscentralen svarar för utlämnande av uppgifter om rehabiliteringsklienten ur de arkiverade handlingarna samt för annan behandling av uppgifterna. Handlingarna förvaras i tio år efter att behandlingen av ärendet har slutförts.

Regionalt samarbete

För varje sjukvårdsdistrikt tillsätter respektive länsstyrelser en rehabiliteringssamar-betskommission för fyra år i sänder. Den nya lagen tillåter att det tillsätts en gemensam kommission för flera sjukvårdsdistrikt. Länsstyrelsen skall samordna arbetet i de kommissioner som finns i länet.

I en rehabiliteringssamarbetskommission skall det ingå representanter som utses av de centrala social- och hälsovårdsmyndigheterna, rehabiliteringsklienternas intresseorganisationer och övriga sammanslutningar och inrättningar inom rehabiliteringssektorn samt undervisningsförvaltningen, arbetsförvaltningen och Folkpensionsanstalten. Vid behov skall kommissionen till sina möten kalla in företrädare för andra myndigheter, olycksfalls-, trafik- och arbetspensionsförsäkringssystemen, andra sammanslutningar och inrättningar samt arbetsgivarna och arbetstagarna. Dessutom kan kommissionen höra andra experter.

Rehabiliteringssamarbetskommissionen skall planera, främja och följa upp det samarbete som berörda parter bedriver i enlighet med lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen samt behandla principiellt viktiga frågor rörande klientsamarbetet. Kommissionen skall dessutom främja de lokala samarbetsgruppernas verksamhet och ordna nödvändig handledning och utbildning.

Mandattiden för de flesta samarbetskommissioner går ut i och med 2003. När de nya kommissionerna tillsätts beaktas de förändringar i sammansättningen som den nya lagen kräver samt möjligheten att tillsätta en gemensam kommission för flera sjukvårdsdistrikt.

Samarbete på riksplanet

I anslutning till social- och hälsovårdsministeriet finns en delegation för rehabiliter-ingsärenden . Den tillsätts av statsrådet för fyra år i sänder. Delegationen har till uppgift att styra, utveckla och samordna samarbetet mellan myndigheter, sammanslutningar och inrättningar samt verksamheten i de regionala rehabiliteringssamarbetskommissionerna.

Närmare bestämmelser om delegationen för rehabiliteringsärenden utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den nuvarande delegationen för rehabiliteringsärenden tillsattes av statsrådet den 21 september 2000 och dess mandattid går ut den 2 oktober 2003. För närmare information om delegationen besök webbadressen http://KUNK.fi.

Ändringar i annan lagstiftning

De viktigaste lagarna om social- och hälsovården, arbetsförvaltningen och försäk-ringssystemen har kompletterats med bestämmelser om rehabiliteringssamarbete och skyldighet för varje aktör att hänvisa klienterna till den rehabilitering de behöver.

Om en klient behöver rehabilitering som inte ingår i den berörda myndighetens eller sammanslutningens uppgifter eller som lämpligen kan tillhandahållas av någon annan skall klienten informeras om andra rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas till rehabilitering eller annan service i samråd med de instanser som tillhandahåller verksamheten. Samma skyldighet gäller också pensionssystemen när en pensionsansökan avslås.

De berörda parterna måste intensifiera sitt samarbete och sitt informationsutbyte för att kunna uppfylla sin skyldighet att informera klienterna och hänvisa dem till nödvändig service.

Följande lagändringar innehåller bestämmelser om samarbete och skyldighet att hän-visa klienterna till service:

Lag om klientsamarbete inom rehabiliteringen

Lag om ändring av 23 § folkhälsolagen (498/2003)

Lag om ändring av 10 a § lagen om specialiserad sjukvård (499/2003)

Lag om ändring av 17 § socialvårdslagen (500/2003)

Lag om ändring av 10 och 17 § lagen om arbetskraftsservice ( 501/2003) Lagen har senare upphävts. Motsvarande bestämmelser ingår i lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002) som trädde i kraft den 1 januari 2003 (se 3 kap. 4 § 1 mom. och 11 kap. 1 §).

Lag om ändring av 7 § lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (502/2003)

Lag om ändring av 4 § lagen om pension för arbetstagare (503/2003)

Lag om ändring av 18 b § lagen om statens pensioner (504/2003)

Lag om ändring av 36 § folkpensionslagen (505/2003)

Lag om ändring av 11 § lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (506/2003)

Lag om ändring av 11 § lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (507/2003).

En bestämmelse om rehabiliteringssamarbete har fogats till följande centrala lagar inom utbildningsförvaltningen:

Lag om ändring av lagen om grundläggande utbildning (508/2003)

Lag om ändring av gymnasielagen (509/2003)

Lag om ändring av lagen om yrkesutbildning (510/2003).

Närmare information lämnas av

regeringsrådet Marja-Liisa Partanen, tfn 09-160 74350, [email protected]