Handbok om utkomststöd 2007

Social- och hälsovårdsministeriet har publicerat en ny handbok för tillämpning av lagen om utkomststöd för kommunerna (SHM:s publikationer 2007:11). Handboken kan läsas på social- och hälsovårdsministeriets webbplats stm-dev.navigo.fi. → sosiaalihuolto → toimeentulotuki → lisää tietoa.

Den tryckta handboken sänds till kommunerna under november 2007. Den nya handboken om utkomststöd ersätter handboken från år 2003 (STM handböcker 2003:10). Handboken säljs av Helsingfors Universitetsförlag.

I handboken har man betonat användning av kompletterande och förebyggande utkomststöd parallellt med grundläggande utkomststöd för att förebygga marginalisering och långvarigt klientskap avseende utkomststöd. Man har även betonat användning av andra metoder inom socialt arbete och upprättande av planer enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.

Utkomststödets finansiering och struktur reformerades vid ingången av år 2006, vilket har beaktats i handbokstexten. Ändringen av statsandelssystemet för utkomststöd har lyft fram ett behov av att fastställa en gräns mellan det grundläggande och det kompletterande utkomststödet. Utgående från detta ändras 9 § 1 mom. 1 punkten i lagen om utkomststöd så att indelningen i första och andra kommungruppen försvinner fr.o.m. 1.1.2008.

Texten om kommunens ansvar för ordnande i kapitel 4 har preciserats med anledning av HFD:s prejudikat sommaren 2006. Enligt lagen om utkomststöd beviljas utkomststödet av den kommun i vilken personen stadigvarande vistas. Kommunens ansvar för ordnande bestäms enligt huruvida vistelsen är att betrakta som stadigvarande eller inte i situationer där en person genom en betalningsförbindelse av sin egen kommun placerats i en boendeenhet i en annan kommun. Om vistelsen i en annan kommun enligt den stadigvarande kommunens placering blir kortvarig eller temporär, till exempel på grund av rehabilitering, stannar ansvaret för ordnande av utkomststöd kvar hos den kommun som ansvaret för utplaceringen.

Kapitlet 6.5.5 om avgifter för serviceboende och tjänster som erbjuds hemma är helt nytt. Huvudprincipen är att en nedsättning av klientavgiften för en kommunal tjänst skall prioriteras i förhållande till utkomststödet. Om avgifter för serviceboende eller tjänster som erbjuds hemma godkänns som utgifter inom utkomststödet indelas kostnaderna enligt utgiftsslag i utgifterna inom ramen för det grundläggande och kompletterande utkomststödet.

I kapitel 6.5.6 om hälso- och sjukvårdsutgifter har man betonat prioritering av den allmänna hälso- och sjukvården och man har till kapitlet lagt till ett avsnitt om läkemedelsutbyte. I övrigt betonar handboken att en utvärdering av hälso- och sjukvårdsutgifters nödvändighet baserar sig på en medicinsk bedömning och i fråga om att godkänna utgifterna spelar det ingen roll vilken sjukdom det är fråga om.

Handboken jämställer anskaffningskostnaderna för en digitalbox med kostnaderna för en tv, mobiltelefon eller dator. Inom ramen för det kompletterande utkomststödet kan kostnaderna till följd av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden, för att trygga utkomsten eller främja möjligheterna att klara sig på egen hand, beaktas som nödvändiga utgifter enligt prövning, om detta anses vara nödvändigt i klientens livssituation (kapitel 6.6.3).

Huvudregeln är att inkomsterna och tillgångarna beaktas för den tidsperiod för vilken utkomststödet fastställs. Kapitel 6.8.3 tar upp situationer där klienten ansöker om utkomststöd för första gången eller där det gått en tid sedan det föregående klientskapet för utkomststöd. Då gäller det att bedöma hur mycket disponibla inkomster klienten har för den tid som han/hon ansöker om utkomststöd. Om det finns behov av att granska inkomster retroaktivt rekommenderas att beräkningen görs fr.o.m. sista utbetalningsdagen vid regelbunden inkomst när det är fråga om inkomster som utbetalas månadsvis eller fr.o.m. näst sista utbetalningsdagen om det är fråga om lön som utbetalas med två veckors intervall. Socialarbetaren eller socialhandledaren skall bedöma klientens situation från fall till fall och fastställa storleken av den rimliga disponibla inkomst som klienten kan antas ha. Vid bedömningen skall man även beakta huruvida klienten har fullgjort sina skyldigheter enligt ingångna avtal. Exempel på sådana utgifter är konsumentkrediter som verkligen betalats.

Till kapitel 9 har man lagt till stycken om socialt arbete, upprättande av en plan enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och behandling av utkomstärenden utan dröjsmål. I regeringspropositionen (RP 119/2007 rd) som för närvarande är under beredning i riksdagen föreslås att ett nytt moment ska fogas till 14 § i lagen om utkomststöd. I momentet bestäms en tidsfrist för behandling av och beslut om utkomststöd och för tillfälle till ett personligt samtal med en socialarbetare eller socialhandledare. Enligt propositionen ska beslutet i andra än brådskande fall fattas utan dröjsmål, likväl senast den sjunde vardagen efter att ansökan inkommit. Om riksdagen antar regeringens proposition som sådan är den avsedd att träda i kraft den 1 januari 2008. I handboken betonas att lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården förpliktar ansvariga att upprätta en service-, vård- eller annan motsvarande plan för samtliga klienter inom socialvården, vilket även omfattar utkomststödsklienter.

Rättsfallen i handboken och Högsta förvaltningsdomstolens hävdvunna beslutspraxis är avsedda att styra beslutsfattandet i kommunerna. Ministeriet betonar att man vid bedömning av behovet av utkomststöd skall i fråga om utkomststöd först använda primära åtgärder, så som till exempel en nedsättning av klientavgiften. Social- och hälsovårdsministeriets ställningstaganden och tolkningsrekommendationer är till övriga delar avsedda att stödja utkomststödsarbetet i kommunerna och beslutsfattandet med anknytning till det.

För att förebygga marginalisering och ett långvarigt behov av utkomststöd rekommenderar ministeriet att kommunerna använder metoder som grundläggande utkomststöd, kompletterande och förebyggande utkomststöd, social kreditgivning samt ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning för att trygga utkomsten för kommuninvånare med låga inkomster. Denna helhet omfattar även arbetsmetoder inom socialt arbete och arbetsmetoder enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården som används för att stödja sysselsättning och främja möjligheterna att klara sig på egen hand. Social- och hälsovårdsministeriet hoppas att den aktuella handboken är till hjälp i utkomststödsarbetet.

Ytterligare information ges av jurist Pirjo Kainulainen, tfn 09 - 160 74205
konsultativa tjänstemannen Aune Turpeinen, tfn 09 - 160 74489