Åtgärdsförslag till hälsovårdscentralernas distribution av förbrukningsartiklar

Social- och hälsovårdsministeriet har i utredningen (2014:28) utvärderat styrningseffekten av hälso- och sjukvårdslagen och det senaste kommuninfot (4/2013) om distribution av förbrukningsartiklar samt hur kommunernas distribution av förbrukningsartiklar har genomförts, nuvarande praxis och problem i distributionen av förbruknings-artiklar. Enligt utredningen har kommunerna strävat efter att följa anvisningen om distribution men praxis varierar mellan kommunerna. På basis av utredningen styr social- och hälsovårdsministeriet kommuner att vidta följande åtgärder för att utveckla distributionen av förbrukningsartiklar. Åtgärdsförslagen riktar sig till kommuner som har en lagstadgad uppgift att ordna de förbrukningsartiklar enligt vårdplanen som behövs för behandling av långvarig sjukdom och som hälso- och sjukvårdslagen förutsätter. 

1.      Samarbetet mellan den specialiserade sjukvården och primärvården ska utvecklas för att genomföra distributionen av förbrukningsartiklar, att säkerställa gemensam tillgången på motsvarande produkter, som inletts och prövats inom den specialiserade sjukvården, från distributionen av förbrukningsartiklar inom primärvården. Därigenom kan man effektivisera kostnaderna vid anskaffningar och distributionen av nödvändiga förbrukningsartiklar.

2.      Kommuner ska specificera hälsovårdscentralernas kostnader för distributionen av förbrukningsartiklar för att kostnaderna för distributionen ska kunna följas upp bättre samt för att utveckla distributionen av förbrukningsartiklar. Kommuner kan utnyttja regionala anskaffningskretsar varmed förbrukningsartiklarna skulle vara enhetliga inom primärvården och den specialiserade sjukvården.

3.      Vid anskaffningen av förbrukningsartiklar (t.ex. diabetes) ska det fästas särskild uppmärksamhet vid kvalitetskriterier och tillskrivas dem tillräckligt stor betydelse. De förbrukningsartiklar som kommer att väljas bör provas under anskaffningsperioden när det gäller behoven hos olika användargrupper. Beställaren ansvarar för förbrukningsartiklarnas kvalitet och produktutbudet under hela anskaffningsperioden.

4.      Kommuner ska säkerställa kunnandet hos anställda som arbetar med distributionen av förbrukningsartiklar och även övriga personalen (läkare, vårdpersonal), och er-bjuda kontinuerlig utbildning för att upprätthålla detta. Särskilt sårvården ska utvecklas. Praxisen med sårskötare har på flera ställen konstaterats vara bra. Om en patient inte får nödvändiga sårvårdsprodukter och inte heller handledning för att behandla såren, ökar komplikationerna och kostnaderna till följd av obehandlade sår.

5.      Att bo i servicehus jämställs med att bo hemma, och långsiktig sjukvård där definieras som öppenvård. En klient inom öppenvården, som har en långvarig sjukdom, har rätt att få förbrukningsartiklarna avgiftsfritt, och en kommun eller en privat serviceproducent kan inte separat ta ut en avgift för dem eller inkludera dem som en del i den vårdavgift som en klient i ett servicehus betalar.

Social- och hälsovårdsministeriet anser att åtgärdsförslagen ska tas i bruk i kommunerna, eftersom dessa är till nytta i utvecklandet av vården av långtidssjuka som bor hemma och i servicehus. Distributionen av förbrukningsartiklar för behandling av långvarig sjukdom ska alltid basera sig på individuellt fastställt behov samt bedömning och uppföljning av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

överinspektör Hanna Nyfors, tfn 02951 63399
konsultativ tjänsteman Maire Kolimaa, tfn 02951 63389