Lagstiftningen om social- och hälsovårdspersonalen reformeras: Lagarna ska skapa möjligheter, inte hinder

Även om personalbristen inom social- och hälsovården är ett svårt problem betyder det inte att det inte går att lösa. Ofta bygger de bästa lösningarna på just de omständigheter som gör att verksamheten fungerar bra och ger bra resultat.  

I Finland är till exempel vår patientsäkerhet på en hög nivå och vår utbildning och vårt kunnande av hög kvalitet. Dessutom har vi en stark yrkesetik.

I vår inleds totalreformen av lagstiftningen om social- och hälsovårdspersonalen, som ska stödja lagstiftarnas arbete med att hitta den potential som finns i vår verksamhet. Säkerheten och kvaliteten hänger sist och slutligen på personalen.   

Utgångspunkten i reformen är att ge de anställda en möjlighet att göra det som de är bäst på, det som etiken och ambitionen i vården baserar sig på. Det vill säga arbetet för klienternas och patienternas bästa.  

Men utvecklandet av personalens arbetsuppgifter och de anställdas kompetensutveckling är inte bara bra för klienterna och patienterna, utan också kärnan i social- och hälsovårdspersonalens karriärutveckling.  

Vår lagstiftning ska vara den grund som säkerställer personalens kunnande och som ger den information som behövs för kunnandet och för att kunna utnyttja kunnandet. Och det viktigaste  –  ge de anställda en möjlighet att använda sitt kunnande för just klientens eller patientens väl. Både i det egna arbetet och tillsammans med andra. Det här bygger också social- och hälsovårdspersonalens identitet på, både generellt och yrkesmässigt. 

Genom reformen av lagstiftningen vill vi sörja för att varje yrkesgrupp får koncentrera sig på det som de kan bäst och också får erkännande för sitt kunnande. Det här kan betyda att vi också måste försöka hitta nya synvinklar på regleringen av yrkena inom social- och hälsovården.  

I framtiden kommer det kanske att finnas färre yrken eller uppgifter, men bättre kunskap och större klarhet. Regleringen måste vara sådan att varje anställd får använda sitt kunnande i första hand för arbetet med klienterna och patienterna. Att klienterna och patienterna vet det och kan lita på det ska säkerställas genom lagstiftningen. 

Det viktigaste just nu är att fastställa vilka yrken som ska vara de legitimerade yrken och vilka yrkesbeteckningar som ska vara skyddade, och vilka möjligheter och gränser dessa yrken ska ha.

Arbetet måste utgå från en objektiv och rättvis bedömning av de grunder som ska styra hur gränserna sätts och möjligheterna skapas, och bedömningen måste basera sig på det aktuella läget.  

Jaska Siikavirta
Chef för enheten för klienter och personal vid social- och hälsovårdsministeriet