Klienten i centrum av socialvårdstjänsterna

Väärälä är vice ordförande för arbetsgruppen för revidering av socialvårdslagstiftningen. Arbetsgruppen överlämnade i slutet av maj en mellanrapport till omsorgsminister Paula Risikko, i denna har arbetsgruppen samlat sina förslag för styrande principer och riktlinjer för revidering av lagstiftningen inom socialvården. Arbetsgruppen för revidering har för avsikt att på basis av mellanrapporten bereda ett utkast till en ny socialvårdslag före utgången av år 2011.

Samtidigt ska man inleda granskningen av speciallagar som ingår i den nuvarande lagstiftningen för socialvården. Målet är att när den tidsbegränsade Paras-ramlagen slutar att gälla i början av år 2013 ska de centrala elementen inom lagstiftning för social- och hälsovården vara socialvårdslagen som styr innehållet av socialvård, lagen om hälso- och sjukvård, vilken styr innehållet inom hälso- och sjukvård samt en gemensam anordningslag som förenar dessa.

Enligt Reijo Väärälä är en av de mest centrala principerna som styr revideringen av socialtjänstsystemet varje människas rätt till en bra och tryggad vardag i alla livsskeden. Man ska hjälpa människor i deras egen vardagsmiljö, vilket innebär att man minimerar människors boende på institutioner och omhändertaganden samt utvecklar en effektiv öppen vård.

"Genom att isolera människor på institutioner stöder man inte människors egna initiativ. Särskilt nödvändigt är det att ändra inriktningen inom barnskyddet, äldreomsorgen och handikappservicen. Dessutom är det nödvändigt att förverkliga den så kallade service- eller omsorgsgarantin inom sådana områden i omsorg och stödåtgärder där hjälpbehovet är som störst. Genom detta säkerställer man att servicen är tillgänglig när den behövs. Ju svagare ställning en människa befinner sig i, desto större rättigheter borde han eller hon ha för att erhålla stöd av samhället", betonar Väärälä.

Socialvården borde även kunna svara bättre mot klienternas mångsidiga behov. Det nuvarande servicesystemets problem medför splittring, och oftast finner man inte en tydlig ansvarstagande instans.
"Vid hantering av komplicerade problem vore det viktigt att någon aktör alltid skulle ha ett totalansvar för klienten och alla de tjänster som han eller hon har rätt till. Genom att förtydliga ansvarsfördelningen kan man förbättra tillgången till tjänster och förhindra att klienternas problem förvärras."

En förutsättning för klientorienteringen inom socialtjänsterna är enligt arbetsgruppens utredning ett mångsidigt samarbete med olika aktörer, särskilt med hälso- och sjukvården.

"Gemensamma områden inom social- och hälsovården är till exempel alkohol- och narkotikafrågor samt mentalvårdsfrågor, långtidsvård av äldre, tjänster som ges hemma samt stöd och tjänster för barn och familjer. Gemensamma element är redan inkluderade i den färska propositionen om en hälso- och sjukvårdslag och avsikten är att de senare också ska tas med i den nya socialvårdslagen", säger Väärälä.

Arbetsgruppen föreslår att man även ska granska de lagar som har gemensam kontaktyta med övriga förvaltningsområden. Till exempel samarbetet och arbetsfördelningen mellan arbetsförvaltningen och socialvården kräver bättre reglering än fallet är i dag. Målet är att man i den nya lagstiftningen ska förflytta tyngdpunkten för socialvården till att främja välbefinnande, förebyggande arbete och tidigt ingripande. Utöver personlig rådgivning och styrning borde socialt välbefinnande och faktorer som främjar detta beaktas bättre i all samhällelig planering och allt samhälleligt beslutsfattande.

Mellanrapporten som gäller revidering av lagstiftningen inom socialvården är på sitt sätt historiskt betydande. Sista gången en lika omfattande utredning över hela socialvården gjordes i Finland var vid övergången mellan 1960-70-talen. Enligt Väärälä är det viktigt att fundera över i vilken riktning man vill styra socialtjänstsystemet.

"Inom socialväsendet befarar man att samhället börjar överföra allt fler ärenden som traditionellt omfattas av socialvården till medicinska problem, varmed socialvården enbart begränsas till fattigvård, alltså en återgång till en svunnen epok. Man är även bekymrad över att man med medikalisering, juridisering och pedagogisering glömmer bort ett tillräckligt etiskt övervägande och synen på omsorg vid mötet med patienten. I sin rapport har arbetsgruppen velat betona att socialvården även i fortsättningen kommer att betjäna hela befolkningen och att den därför ska ha en omfattande roll i samhället."

Anni Syrjäläinen