Ändringar av handikappservicelagen fr.o.m. 1.9.2009
Avsikten med de ändringar av lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987, nedan handikappservicelagen) som träder i kraft vid ingången av september är att planmässigt främja gravt handikappade personers jämlikhet samt andra grundläggande och mänskliga rättigheter. Målet är också att främja gravt handikappade personers självständighet, självbestämmanderätt och möjligheter att medverka i samhällets olika funktioner.
När service och stöd i enlighet med handikappservicelagen anordnas ska innehållet i lagen beaktas som helhet i relation till den gravt handikappades individuella hjälpbehov som hans eller hennes handikapp eller sjukdom skapar. Förutom bestämmelserna om service och stöd ska man också beakta till exempel bestämmelserna om lagens syfte (1 §), definitionen av handikappade personer (2 §) och om lagens subsidiära natur (4 §) samt om de principer om främjandet av den handikappades funktionsmöjligheter och möjligheter att klara sig på egen hand som föreskrivs i 1 § i förordningen om service och stöd på grund av handikapp (759/1987, nedan handikappserviceförordningen). En viktig roll spelar också handikappservicelagens bestämmelser om utvecklandet av levnadsförhållanden och servicen (6 och 7 §) som också föreskriver att en handikappad ska ges service och att servicen ordnas med beaktande av den handikappades modersmål.
I de nya bestämmelserna i handikappservicelagen konkretiseras också de centrala principer för den finländska handikappolitiken som framgår av statsrådets redogörelse om handikappolitiken år 2006 och som gäller handikappade personers rätt till likabehandling, delaktighet samt handikappades rätt till nödvändiga service- och stödinsatser.
De viktigaste ändringarnaDe viktigaste ändringar som träder i kraft den 1.9.2009 är de följande:
Klientens individuella hjälpbehov ska beaktas när service och stöd anordnas (3 § 2 mom.); Klientens servicebehov ska utredas inom utsatt tid samt en individuell serviceplan ska göras upp för klienten och beslut ska fattas utan dröjsmål (3 a §); Handikappservicelagen är primär i förhållande till lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977, nedan lagen om utvecklingsstörda) (4 §); Personlig assistans för gravt handikappade personer (8 § 2 mom., 8 c § och 8 d §); Personlig assistans ingår i den avgiftsfria socialservicen (lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, 734/1992, nedan 4 § 5 punkten i klientavgiftslagen); Tekniska ändringar avseende ekonomiska stödåtgärder (9 §); Tekniska ändringar i handikappserviceförordningen. Servicebehov ska utredas inom utsatt tidBehovet av handikappservice och stöd ska utredas på ett sätt som den handikappade personens situation och omständigheter förutsätter. Utredningen ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att den handikappade själv eller hans eller hennes lagliga företrädare eller anhöriga eller någon annan person eller en myndighet har tagit kontakt med kommunen för att få service (3 a §). Bestämmelsen kompletterar 40 a § i socialvårdslagen (710/1982) om tidsfrister för bedömning av behovet av socialservice och bidrar till genomförandet av en social garanti som under de senaste åren tagits i bruk även i andra centrala socialtjänster.
Den dag kontakt inleddes ingår inte i den ovannämnda tidsfristen. Till vardagar räknas inte heller helgdagar eller lördagar. Ifall kontakten exempelvis tagits på tisdag ska en bedömning av servicebehov inledas senast på torsdag följande vecka, om det inte finns helgdagar under veckan.
I regel ska servicebehovet bedömas genom att göra ett hembesök hos klienten eller genom att ordna ett personligt sammanträffande med klienten. Vid behov kan man använda tillgängliga metoder som är avsedda till bedömning av handikappade personers funktionsförmåga.
Till 3 § i handikappservicelagen har fogats ett nytt 2 moment som föreskriver att man vid anordnande av service och stöd ska beakta klientens individuella hjälpbehov. Bestämmelsen framhäver att de bestämmelser om klientens självbestämmanderätt och rättigheter som ingår i 8 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000, nedan klientlagen) ska beaktas.
När socialvård ordnas ska man enligt 8 § i klientlagen i första hand beakta klientens önskemål och åsikt och också i övrigt respektera klientens självbestämmanderätt. Klienten ska ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls honom eller henne. Samma gäller för andra åtgärder som anknyter till den socialvård som ges klienten. Ett ärende som gäller en klient ska behandlas och avgöras så att man i första hand beaktar klientens intresse (8 §). Att klientens medbestämmanderätt respekteras medför också att man inte ska inleda en utredning av servicebehovet om den handikappade motsätter sig till utredningen. På motsvarande sätt ska en påbörjad utredning avbrytas om klienten så begär. Enligt 5 § i klientlagen ska man i så fall ändå utreda för klienten hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak. Utredningen ska ges på ett sådant sätt att klienten i tillräcklig utsträckning förstår innebörden och betydelsen av den (5 §).
En serviceplan ska utarbetas utan dröjsmålUtredningen av klientens servicebehov är ett nödvändigt element i beredningen av en individuell serviceplan. Serviceplanen ska göras upp utan obefogat dröjsmål och annars på det sätt som förutsätts i 7 § i lagen om klienter inom socialvården (3 a §). Detta betyder för det första att serviceplanen i regel alltid görs upp i samförstånd med klienten själv om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart att man inte behöver utarbeta någon plan. Förutom de ovannämnda 5-8 § i klientlagen ska man efterfölja bestämmelserna om självbestämmanderätten i specialsituationer. Om en myndig klient på grund av sjukdom eller nedsatt psykisk funktionsförmåga eller av någon annan motsvarande orsak inte kan delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten eller andra åtgärder som anknyter till den socialvård som ges klienten eller om han eller hon inte kan förstå föreslagna alternativa lösningar eller beslutens verkningar, ska klientens vilja utredas i samråd med klientens lagliga företrädare, en anhörig eller någon annan närstående (9 §). En minderårig klients önskemål och åsikt ska utredas och beaktas på det sätt som klientens ålder och utvecklingsnivå förutsätter (10 §).
Klientens individuella situation i den del som den är relevant när beslut om servicens innehåll, genomförandemetod och omfattning fattas ska framgå tillräckligt detaljerat av serviceplanen. I tillägg till omständigheter som hänför sig till klientens handikapp och sjukdom förutsätter utredningen av klientens individuella situation också att man fäster avseende också vid klientens sociala ställning (bl.a. förvärvsarbete, studier, bostadsform, familjerelationer). I specialomsorgsprogrammet antecknas vidare den service som behövs för genomförandet av specialomsorg och som ordnas för en utvecklingsstörd person med stöd av lagen om utvecklingsstörda.
Klienten ska handledas att söka de tjänster och stödåtgärder som antecknats i serviceplanen. I princip ska klienten beviljas alla de tjänster och stödåtgärder som antecknats i planen om det inte finns någon grundad anledning att förfara på något annat sätt. Alla avvikelser från planen ska alltid separat motiveras i beslutet.
Serviceplanen ska ses över om klientens behov och omständigheter förändras samt annars vid behov (3 a §). Tidpunkten när planen ses över kan också antecknas i planen. Minimitidsperioden för att se över och utvärdera serviceplanen är två till tre år.
Beslut ska fattas utan dröjsmålBeslut som gäller klienters ansökningar ska fattas utan obefogat dröjsmål. Därtill föreskrivs det att minimitiden för beslutsfattandet är tre månader från det att den handikappade har ansökt om servicen eller stöd (3 a §). Beslut ska naturligtvis fattas så snart som ärendet är färdigt att avgöras. Det går att avvika från tidsfristen om det finns en särskild anledning, såsom att det är särskilt krävande att utreda servicebehov därför att handikappet eller sjukdomen är mycket sällsynt. Även i så fall ska ansökan behandlas utan obefogat dröjsmål. Det är särskilt viktigt att se till att man undviker onödig vård på sjukhus eller anstaltsvård.
Handikappservicelagen primär i förhållande till lagen om utvecklingsstördaHandikappservicelagen är fortfarande sekundär i förhållande till övrig lagstiftning. Service och stöd enligt lagen ska ordnas om en person inte med stöd av någon annan lag får sådan service eller sådant stöd som är tillräckligt och lämpligt för honom eller henne. Enligt det reviderade 4 § 1 momentet ska den specialservice som de personer som avses i 1 § i lagen om utvecklingsstörda behöver primärt ordnas med stöd av handikappservicelagen då dessa tjänster är tillräckliga och lämpliga samt även i övrigt förenliga med den utvecklingsstörda personens intresse. Tillämpningsordningen mellan handikappservicelagen och lagen om utvecklingsstörda ändras alltså från den tillämpningsordning som gäller för de gällande lagarna så att handikappservicelagen i princip blir primär i förhållande till lagen om utvecklingsstörda.
Bestämmelserna om syftet, tillämpningsområdet och servicen i lagen om utvecklingsstörda är oförändrade. De nya bestämmelserna i handikappservicelagen medför alltså inte några ändringar i anordnandet av specialomsorgstjänster för de personer som uttryckligen behöver sådana tjänster. Service ska ordnas med stöd av lagen om utvecklingsstörda om de tjänster som avses i handikappservicelagen inte är tillräckliga eller tillämpliga för klienten. Bland andra boendeservice som svarar mot individuella behov hos utvecklingsstörda personer, familjevård samt service som förutsätter sådan synnerligen krävande specialkompetens som omspänner många sektorer samt sådan service som förutsätter vård och tillsyn dygnet runt ska alltjämt kunna ordnas med stöd av lagen om utvecklingsstörda.
Gravt handikapp förutsättningen för att personlig assistans ska ordnasPersonlig assistans ska ordnas för gravt handikappade personer som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de dagliga funktionerna (8 c §). Behovet av en annan persons hjälp är nödvändigt och återkommande dels då hjälpbehov är stort till sin omfattning och dels då hjälpbehov är av fortgående eller av mindre omfattning men återkommande.
I regel är de handikapp och sjukdomar som berättigar till personlig assistans av bestående karaktär. Det kan också handla om framskridande sjukdomar såsom multipel skleros, vissa muskelsjukdomar och ALS samt vissa ovanliga sjukdomar. Därtill kan handikappet eller sjukdomen kännetecknas av kraftiga förändringar i funktionsförmåga och därav följande varierande och/eller återkommande behov av en annan persons hjälp. Till exempel synskadade personer har återkommande behov av hjälp. Varierande hjälpbehov förekommer däremot i samband med till exempel svårbehandlade epilepsier och andra neurologiska sjukdomar. Utvecklingsstörda personer kan ha stora eller varierande hjälpbehov.
Den individuella karaktären av personlig assistans förutsätter att den gravt handikappade personen har resurser att definiera assistansens innehåll och sätten att ordna den. Den gravt handikappade personen ska kunna ta ställting till sina egna hjälpbehov och på vilka sätt hjälpbehoven ska mötas. När man hör en gravt handikappad person kan man utnyttja till exempel hjälpmedel och -metoder som underlättar tolkning och kommunikation. Man kan också anlita anhörigas och andra nära personers sakkunskap, men bedömningen av hjälpbehovet kan inte fullt ut bygga på en annan persons uppfattningar.
I regel har man inte uteslutit någon grupp från ordnandet av personlig assistans på grund av handikappets eller sjukdomens art, diagnosen eller åldern. I fråga om alla långtidssjuka eller handikappade personer oavsett handikapp eller sjukdom ska bedömningen av rätten till personlig assistans beakta hur varje persons individuella situation motsvarar som helhet de förutsättningar som finns inte bara för ordnandet av personlig assistans utan också för ordnandet av service och stöd i enlighet med handikappservicelagen.
Rätten till personlig assistans beror inte på en viss ålder utan på en objektiv orsak för en funktionsnedsättning. Också personer som blivit funktionshindrade vid högre ålder har rätt till service och stöd på samma grunder som andra handikappade personer. Å andra sidan förlorar inte en handikappad person som blir äldre rätten till personlig assistans. Det går att skilja mellan å ena sidan funktionshinder som hänför sig till åldrande och, å andra sidan, åldrande av normal karaktär: åldrandet kan till exempel medföra nedsättning i syn- och hörselförmågan, men bara för en del människor är nedsättningen så pass kraftig att deras tillstånd kan jämförs med ett gravt handikapp.
Gravt handikappade barn har rätt till personlig assistans enligt handikappservicelagen då de inte behöver direkt och fortlöpande övervakning och omsorg av sina föräldrar eller andra försörjare utan kan själv åtminstone delvis påverka och fatta beslut om sin egen verksamhet. Man kan inte definiera någon specifik ålder utan man ska beakta barnets individuella situation och utvecklingsnivå i enlighet med 10 § i klientlagen. Om hjälpbehovet hos en gravt handikappat barn i huvudsak kräver fortlöpande eller långvarig kompetens inom sjukvården eller annan specialkompetens ska hjälpbehovet tillgodoses med stöd av annan allmän lagstiftning och speciallagstiftning inom social- och hälsovården.
Gränsdragningar gällande ordnandet av personlig assistansOm behovet av hjälp och assistans i första hand grundar sig på omsorg, vård och tillsyn, bör behovet tillgodoses genom andra service och stöd inom social- och hälsovården. Då handlar det oftast om situationer där den gravt handikappade personen inte själv kan definiera sina hjälpbehov utan hjälpbehoven definieras i huvudsak av en annan person.
Enligt förslaget ska sådant behov av hjälp och stöd som i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshindren som har samband med normalt åldrande fortfarande inte omfattas av handikappservicelagen. I sådana situationer ska det hjälp och stöd som behövs tillgodoses med stöd av annan allmän lagstiftning och speciallagstiftning inom social- och hälsovården.
Särskild skyldighet att ordna personlig assistans finns inte heller ifall tillräcklig omsorg av den gravt handikappade eller flerhandikappade personen inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården (8 § 2 mom.) Det handlar om situationer där en gravt handikappad person behöver krävande specialkompetens som omspänner många sektorer samt sådan service som förutsätter vård och tillsyn dygnet runt. Bestämmelsen omfattar också de situationer där en person på grund av sitt behov av service och vård redan är i anstaltsvård av motiverade skäl. Enligt den inställning som social- och hälsovårdsutskottet har i sitt betänkande (ShU 32/2008 rd) uttryckt ska också gravt handikappade personer i anstaltsvård har möjlighet att upprätthålla sociala förhållanden och delaktighet i samhället.
Innehållet och omfattningen av personlig assistansPersonlig assistans gäller de sysslor som en person skulle utföra själv men som han eller hon inte kan klara av på grund av handikapp eller sjukdom. Syftet med personlig assistans (8 c §) är att den ska hjälpa en gravt handikappad person att både hemma och utanför hemmet göra sina egna val
i de dagliga sysslorna, i arbete och studier, i fritidsaktiviteter, i samhällelig verksamhet, samt i upprätthållande av sociala kontakter.I fråga om hjälp i de dagliga sysslorna och i arbete och studier ska personlig assistans ordnas i den utsträckning det är nödvändigt för var och en handikappade person. Bedömningen av hur mycket en handikappad person behöver hjälp hänger ihop med grundlagens bestämmelser som föreskriver att varje individ har rätt till oundgänglig omsorg, alltså den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv (19 § 1 mom.) samt att var och en ska tillförsäkras tillräcklig service (19 § 3 mom.). I fråga om bedömningen av vilka tjänster som ska anses tillräckliga utgår man från en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället. Uppfyllelsen av förutsättningarna för ett människovärdigt liv förutsätter att även andra mänskliga behov än de grundläggande behoven uppfylls, och därför ska man också beakta hur man bemöter olika slags sociala behov samt gravt handikappade personers möjligheter till självförverkligande.
Som dagliga sysslor betraktas de sysslor som generellt hör till livet, såsom förflyttning, påklädning, skötsel av hygien, klädvård och matförsörjning, skötsel av ordningen i hemmet och uträttande av ärenden. Till de dagliga sysslorna räknas också deltagande i de dagliga sysslorna av de barn som den gravt handikappade personen sköter eller har vårdnaden om. Gravt handikappade personer som omfattas av serviceboende eller boendetjänster ska ordnas personlig assistans även när det gäller dagliga sysslor utanför hemmet på det sätt som motsvarar hans eller hennes behov av nödvändig hjälp.
Personlig assistans i arbete och studier definieras enligt samma utgångspunkter som gäller för färdtjänster med stöd av handikappservicelagen samt den gällande rättspraxis som gäller färdtjänster. Med arbete avses dels verksamhet som baserar sig på ett anställningsförhållande, dels företagsverksamhet. Med studier avses sådana studier som leder till en examen eller ett yrke eller sådana studier som stärker en gravt handikappad persons yrkesskicklighet och förbättrar hans eller hennes möjligheter att bli sysselsatt. Till sådana studier räknas också förberedande och rehabiliterande undervisning och handledning för handikappade studerande. I fråga om skolbarn kan assistansen omfatta till exempel hjälp med hemläxor efter skolan. Det kan hända att det finns behov att ordna personlig assistans även under semester- och arbetsresor utomlands.
Personlig assistans ska ordnas för fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av kontakter såsom vänskaps- och släktskapsförhållanden utanför hemmet minst 10 timmar per månad under perioden 2009-2010. Vid dimensionering av antalet timmar som personlig assistans ordnas är det viktig att beakta det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den gravt handikappade personens livssituation i sin helhet. Det lägsta antalet timmar som ges i lagen är inte kategoriskt, utan personlig assistans som ordnas för de ovannämnda ändamålen kan även vara mindre än 10 timmar per månad om hjälpbehovet inte är större än det. Från och med 2011 är det lägsta antalet timmar 30 timmar per månad om inte ett mindre antal timmar tryggar behovet av nödvändig hjälp i de dagliga sysslorna.
Sätt att ordna personlig assistansNär man fattar beslut om hur personlig assistans ska ordnas ska man beakta den gravt handikappade personens åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet. Det hur personlig assistans ordnas ska stöda och främja den gravt handikappade personens möjligheter att leva ett självständigt liv och hans eller hennes jämlika rätt att leva i samhället samt hjälpa honom eller henne att göra samma typ av val som andra människor. Därtill förutsätter den intima karaktären av personlig assistans att beslutet om hur personlig assistans ordnas ska fattas i samråd med den gravt handikappade personen. Därför är det av särdeles stor betydelse att klientens egna uppfattningar utreds i enlighet med 8, 9 och 10 § i klientlagen. Också när man fattar beslut om hur personlig assistans ordnas kan man utnyttja tolkning samt hjälpmedel och -metoder som underlättar kommunikation. När det gäller vuxna omyndiga och minderåriga kan man också anlita anhörigas och andra nära personers sakkunskap, men ordnandet och det dagliga tillhandahållandet av personlig assistans kan inte fullt ut bygga på en annan persons personliga uppfattningar.
Olika metoder att ordna personlig assistans kan också kombineras med varandra eller med andra service- och stödformer i enlighet med handikappservicelagen och den övriga socialvårdslagstiftningen.
1. Systemet med personlig hjälpare Den gravt handikappade personen agerar som den personliga hjälpares arbetsgivare. Förutsättningen är att den gravt handikappade personen kan och vill agera som arbetsgivare samt att han eller hon har beredskap att ha kontroll över sitt liv och att fatta egna beslut. Vid behov ska kommunens myndigheter handleda och bistå den gravt handikappade i ärenden som gäller avlönandet av en hjälpare. En del av arbetsgivarförpliktelser kan delegeras till en tredje part. Detta gäller till exempel löneräkning, löneutbetalning, utbildning och assistentförmedlingstjänster. Syftet är inte att ändra den gällande praxisen. Alltså vårdnadshavaren eller en annan laglig företrädare kan också i fortsättningen agera som arbetsgivare på en minderårigas vägnar eller en intressebevakare kan representera en omyndig som uppnått myndighetsåldern. Kommunen ersätter de skäliga och nödvändiga kostnaderna för anlitandet av en personlig hjälpare i sin helhet. När en gravt handikappade person agerar som en arbetsgivare för en personlig hjälpare tillämpas inte några tjänste- eller arbetskollektivavtal för de löne- eller anställningsvillkor som gäller den personliga hjälparen. Villkoren för anställningsförhållandet bestäms på basis av de minimivillkor som bygger på arbetslagstiftningen om inte kommunen bestämmer att tillämpa förmånligare villkor. När man bestämmer om lönenivån ska man emellertid beakta att lönenivån motsvarar vanliga och skäliga löner för motsvarande arbete.Ersättningsgilla kostnader är bl.a.:
Den personliga hjälparens lön samt de lagstadgade arbetsgivaravgifterna och -ersättningarna (socialskyddsavgifter, pensionspremier, lagstadgade avgifter för företagshälsovård samt den obligatoriska olycksfall- och arbetslöshetsförsäkringspremien). Ersättningarna för helg- och övertidsarbete enligt arbetstidslagen (605/1996) och ersättningarna enligt semesterlagen (162/2005) samt lön för sjukdomstid. Lönekostnaderna för en person som anställs som vikarie för den stadigvarande hjälparen. Andra skäliga och nödvändiga utgifter som beror på hjälparen. Dessa kan omfatta till exempel utbildningskostnader som hänger ihop med att den gravt handikappade personen agerar som en arbetsgivare samt rekryteringskostnaderna. Till de nödvändiga utgifterna kan också räknas den personliga hjälparens resekostnader i situationer som förutsätter att han eller henne reser tillsammans med arbetsgivaren t.ex. i samband med en gravt handikappades arbete eller fritidsaktiviteter. I regel kan man inte utse till personlig hjälpare den gravt handikappades familjemedlem (make/maka, barn, förälder, far- eller morförälder eller någon annan som står den handikappade nära såsom den handikappades sambo eller livskamrat av samma kön). Undantaget utgör dock situationer där det av särskilt vägande skäl anses vara förenligt med den gravt handikappade personens intressen att hans eller hennes personliga hjälpare är en anhörig (till exempel ett plötsligt hjälpbehov därför att hjälparen har insjuknat eller därför att anställningsförhållandet upphör, svårigheten att hitta en personlig hjälpare utanför familjen, särskilda skäl som beror på handikappet eller sjukdomen såsom tolkning av gester och känslotillstånd). Vidare är det möjligt att förlänga anställningsförhållandet med en anhörig eller närstående om det är förenligt med den gravt handikappade personens intressen. En anhörig till den gravt handikappade som är personlig hjälpare i anställningsförhållande till personen i fråga kan inte sköta samma uppdrag på basis av ett avtal om närståendevård. 2. Kommunen ger den gravt handikappade personen en servicesedel för anskaffning av assistentservice Det här tillämpas till exempel i situationer där det antal timmar per vecka då personlig assistans behövs är litet eller då man anskaffar en vikarie för den stadigvarande hjälparen. I fråga om servicesedel tillämpas bestämmelserna i lagen om servicesedel inom social- och hälsovården (nedan lagen om servicesedel), som träder i kraft den 1.8.2009, med stöd av 2 § i den nämnda lagen. Kommunen ska dessutom godkänna de serviceproducenter som med stöd av 4 och 5 § i lagen om servicesedel kan ta emot servicesedel för sina tjänster. Det ska vara möjligt att med sedeln skaffa den tillräckliga personliga assistans som har definierats i den gravt handikappade personens serviceplan. Värdet på servicesedel ska med stöd av 7 § 2 mom. i lagen om servicesedel bestämmas så att klienten inte behöver betala någon självriskandel. Sådana privata serviceproducenter som är införda i förskottsuppbördsregistret kan producera tjänster som ordnas med servicesedel. När servicesedel används uppstår det inte något anställningsförhållande mellan serviceproducenten och den gravt handikappade personen och den handikappade agerar inte heller som en arbetsgivare. Det finns inga bestämmelser om behörighetsvillkoren för personliga hjälpare. När kommunen godkänner serviceproducenter ska den definiera vad som förutsätts av personliga assistenttjänster. Den service som serviceproducenterna producerar ska enligt 5 § 1 mom. 3 punkten i lagen om servicesedel motsvara den nivå som krävs för motsvarande kommunal verksamhet. Därtill kan kommunen med stöd av 5 § 1 mom. 5 punkten i lagen om servicesedel sätta sådana krav för godkännandet av serviceproducent som avser behov hos klienter eller klientgrupper eller mängden av eller kvaliteten på tjänsterna. När användning av servicesedel övervägs ska den yrkesutbildade person som bedömer servicebehovet beakta om servicesedel tillämpas för den gravt handikappade personen. Servicesedel ska vara ett för den gravt handikappade personen fungerande alternativ som motsvarar det individuella hjälpbehov som definierats i serviceplanen. Om den gravt handikappade personen inte självständigt förmår använda servicesedel kan hans eller hennes lagliga företrädare, anhörig eller närstående person hjälpa med val och användning av servicesedel. Kommunen kan inte ordna personlig assistans för gravt handikappade personer endast med servicesedel eftersom den gravt handikappade personen har med stöd av 6 § 1 mom. i lagen om servicesedel rätt att vägra att använda servicesedel och då måste kommunen ordna servicen på något annat sätt. 3. Kommunen anskaffar assistenttjänster som köptjänster, ordnar tjänsterna själv eller i samarbete med andra kommuner Kommunen kan ordna assistentservicen genom att: anskaffa tjänsterna som köptjänster antigen från offentliga eller privata serviceproducenter ordna tjänsterna som en del av sin egen verksamhet eller serviceproduktion ordna tjänsterna genom avtal i samarbete med andra kommuner eller samkommuner. Man måste särskilt beakta den gravt handikappade personens egna åsikter och önskemål avseende hur personlig assistans ordnas samt det i serviceplanen definierade hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet. När en eller flera kommuner tillsammans producerar assistenttjänster tillämpas det kommunala allmänna tjänste- och arbetskollektivavtalet på de personliga hjälparna. En oorganiserad arbetsgivare ska uppfölja det allmänbindande avtalet, medan de organiserade arbetsgivarna uppföljer det arbetskollektivavtal som gäller dem. Personlig assistans blir avgiftsfri serviceEnligt 4 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården är personlig assistans en avgiftsfri service. Detta gäller alla sätt att ordna servicen, inklusive servicesedel. Kommunen kan emellertid uppbära en avgift för ordnandet av personlig assistans om den gravt handikappade personen får ersättning för personlig assistans med stöd av någon annan lag än handikappservicelagen. I regel handlar det försäkringsersättningar som betalas med stöd av lagstadgade olycksfall- och trafikförsäkringar.
Sökande av ändring i beslut som avser personlig assistansÄndring i beslut som avser ordnandet av personlig assistans söks på samma sätt som i beslut som avser andra tjänster och stödåtgärder som ordnas med stöd av handikappservicelagen och som kommunen har särskild skyldighet att ordna.
Tekniska ändringar i handikappserviceförordningen och 9 § i handikappservicelagenBestämmelserna om personlig assistans i handikappserviceförordningen (16 §) har upphävts och överförts till handikappservicelagen (8 c och 8 d §). Det samma gäller för bestämmelserna om serviceplan (2 § i förordningen - 3 a § i lagen) och bestämmelserna om ersättningsnivåerna för kostnaderna för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara sina dagliga funktioner (17 § 2 mom. i förordningen - 9 § 1 mom. i lagen). Samtidigt har lagstiftningen om service och stöd på grund av handikapp ändrats så att den bättre än för närvarande överensstämmer med de krav som ingår i grundlagen (80 §). Ändringarna i förordningen träder i kraft den 1.9.2009.
11 § i förordningen om ordnandet av serviceboende har ändrats så att paragrafen motsvarar den nya formuleringen i 8 § i 2 mom. i lagen (omsorg kan inte tryggas genom åtgärder inom den öppna vården). En motsvarande ändring har gjorts i den definition i 9 § 2 mom. i handikappservicelagen om gravt handikapp som förutsättning för ersättning för kostnaderna som orsakas av ändringsarbeten i bostaden samt anskaffningen av redskap och anordningar i bostaden.
Därtill har till 9 § i handikappservicelagen fogats ett nytt moment 3 som avser befogenhet att genom statsrådet förordning utfärda närmare bestämmelser om de godtagbara kostnaderna och om andra omständigheter som påverkar bestämmandet av ersättning för en ekonomisk stödåtgärd som avses i 9 § 1 och 2 mom. i handikappservicelagen (extra kläd- och matkostnader, kostnaderna för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara de dagliga funktionerna, ändringsarbeten i bostaden samt anskaffning av redskap och anordningar i bostaden). De bestämmelserna i handikappserviceförordingen som avser stödåtgärder (12-13 §, 17 § 1 och 3 mom., 18 §, 19 §) är oförändrade.
Verkställighet och uppföljningOlika instanser har ordnat och ordnar utbildningsevenemang på olika håll i landet för att stöda tillämpningen av handikappservicelagen. Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en styrningsgrupp på bred basis som svarar för information, utbildning, handledning och uppföljning om ändringar i handikappservicelagen. Avsikten är att främja ett enhetligt sätt att tolk och tillämpa handikappservicelagen bland annat genom handikappservicehandboken som ges ut på nätet. Social- och hälsovårdsministeriet genomför också en specialuppföljning om reformens verkställande och verkningar åren 2009-2013.
Ytterligare uppgifter ges av:Jurist Jaana Huhta, tfn (09) 160 74132, e-postadress: fö[email protected]