Arbetskraftens rörlighet innebär också kompetensflykt

Under den senaste tiden har vi oroat oss över bristen på arbetskraft inom många olika branscher, såsom social- och hälsovården, småbarnspedagogiken och många IKT-branscher. Dessa jobb kan inte tillsättas enbart med egen arbetskraft. Därför har vi i likhet med andra europeiska länder lockat arbetstagare från utlandet. Arbetskraftsinvandringen har ökat, konstaterar understatssekreterare Elina Pylkkänen i sin kolumn.

I fjol var antalet invandrare större än någonsin tidigare. I år överträffas rekordet igen. Nettoinvandringen är i år cirka 57 000 personer. Största delen är arbetskraftsinvandring. Bakom siffran döljer sig det beklagliga faktum att också antalet utvandrare är stort.

Med nettoinvandring avses skillnaden mellan antalet invandrare och antalet utvandrare. I fjol utvandrade 15 650 personer, och året innan 13 500. År 2018 utvandrade nästan 20 000 personer. Detta är oroväckande, eftersom majoriteten av dem som flyttat bort är högutbildade.

Från Finland utvandrar arbetskraft som vi akut behöver

Den största utvandringen i förhållande till befolkningen sker från Åland och Nyland. Bland utvandrarna finns något fler kvinnor än män. En typisk utvandrare är 25–44 år gammal, det vill säga i den bästa arbetsåldern, och har avlagt examen på minst andra stadiet. Det är precis en sådan person som vi själva är i stort behov av på vår arbetsmarknad. Nästan hälften av dem som flyttar bort har en högskole- eller universitetsexamen, och de flyttar i regel till länder med hög utvecklingsnivå. Största delen av migrationen sker till Sverige, Storbritannien, Förenta staterna, Tyskland och Spanien.

Nästan hälften av utvandrarna har utländsk bakgrund. Detta innebär att Finland har utbildat dessa personer eller erbjudit dem en arbetsplats, men har misslyckats i att hålla kvar arbetskraften. Det kan hända att dessa personer aldrig återvänder till Finland igen. Det råder global konkurrens om de bästa experterna. Också vi har skapat lockbeten till exempel i form av nyckelpersonlagen, som gäller inkomstbeskattningen. I bästa fall kan denna lag sänka skattegraden för en löntagare från utlandet med ett tjugotal procentenheter.

Resten av dem som flyttar bort är finländare. Största delen av dem åker utomlands för att skaffa sig arbetserfarenhet och nya kontakter. Detta är i sig önskvärt och omfattas också av de grundläggande friheterna på EU:s inre marknad. Däremot kan det finnas skäl att oroa sig över att återvandrarna i sitt hemland har svårt att hitta arbete som motsvarar deras kompetens. Många återvandrare har uttryckt sin frustration och sagt att det är lättare att flytta bort än att flytta tillbaka till Finland.

Problemet för Finlands samhällsekonomi har länge varit underskottet i bytesbalansen. Bland annat är värdet av exporten mindre än värdet av importen. Tillväxten i en liten öppen ekonomi är i hög grad beroende av exporten. Den sämsta möjliga exportartikeln är human capital, det vill säga kompetensflykt.

Vi torde inte ha råd att utbilda arbetskraft för andra länders behov. Å andra sidan gynnas alla länder om arbetskraften rör sig fritt fram och tillbaka över gränserna, och innovation bidrar starkt till ökad produktivitet. I takt med att migrationen ökar och internationaliseras måste vi ytterligare förbättra vår förmåga att locka och hålla kvar arbetskraft. Åtminstone måste vi varmt välkomna dem som återvänder från utlandet, eftersom de förbättrar vårt kunskapskapital och våra internationella kontakter.

understatssekreterare Elina Pylkkänen