Svar på interpellation om regeringens familjepolitik och nedskärningarna i barnbidragen

Ärade talman,

Varje finländare förstår att fosterlandet står inför svåra utmaningar. Turbulensen inom världsekonomin har påverkat och påverkar oss kraftigt.

Även bakom de beslut som fattades vid ramförhandlingarna finns den långvariga nedgången i den offentliga ekonomin. Det finns inga enkla botemedel för att stoppa denna nedgång. Hösten 2008 blev den internationella finanskrisen startskottet för en djup recession. Innan produktionen hann återhämta sig och nå samma nivå som före krisen hamnade Finland tillsammans med det övriga euroområdet in i en ny recession. Som en följd av detta är totalproduktionen fortfarande lägre än då finanskrisen började och rentav ca 15 % lägre än om produktionen skulle ha fortsatt att öka med i genomsnitt två procent. Det svaga inflödet av skatteinkomster har fått statens och kommunernas skuldsättning att eskalera. Hållbarhetsgapet har varit känt en längre tid, men det var först under denna regeringsperiod som man på allvar började göra något för att förbättra situationen.

Den centrala uppgiften för social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde är att trygga basservicen för befolkningen och de grundläggande förutsättningarna för ett människovärdigt liv. Omsorg om de svagaste är kännetecknet för en civiliserad stat och ett välfärdssamhälle. Därför har man inom social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel under denna period försökt undvika sparbeslut in i det sista. Nu har emellertid behovet av anpassning inom statsfinanserna vuxit sig så stort att regeringen var tvungen att göra nedskärningar i många ministeriers utgifter, även i social- och hälsovårdsministeriets.

Trots det svåra ekonomiska läget har regeringen fattat många beslut för att säkerställa en socialt rättvis utveckling. Jag återkommer till dessa senare i mitt anförande.

För att få till stånd besparingar fanns det olika sätt som alla hade sina goda och dåliga sidor - eller rättare sagt dåliga och ännu sämre sidor. Å ena sidan måste man avgöra hur man ska åtgärda hållbarhetsgapet utan att låginkomsttagarna hamnar i en oskälig situation. Å andra sidan måste man finna lösningar utan att äventyra sysselsättningen och den spirande tillväxten.

För social- och hälsovårdsministeriets vidkommande blev det vid ramförhandlingarna nödvändigt att göra ett val mellan att skära ned utgifterna för social- och hälsovårdsservicen eller att skära ned utgifterna för de sociala förmånerna, såsom det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa, sjukförsäkringsersättningarna, indexhöjningarna och barnbidragen. I detta svåra val bedömde regeringen att det är ett socialt hållbarare alternativ att trygga servicen. En stark basservice är en förutsättning inte bara för social- och hälsovårdsministeriets utan för hela regeringens centrala uppgifter: den ökar befolkningens välfärd, skyddar hälsan och stärker delaktigheten.

Ärade talman,

Flera olika faktorer styr familjernas välfärd. En rättvis och övergripande familjepolitik skapar en trygg tillväxtmiljö för barnen och stöder föräldrarna. Utöver service och inkomstöverföringar är det centrala med tanke på familjernas välfärd möjligheten att smidigt kombinera familjeliv och arbete.

Regeringen har också genomfört betydande strukturella reformer för att balansera ekonomin. Enbart med besparingar eller skattehöjningar skulle följderna ha blivit oskäliga - även ur barnfamiljernas perspektiv.

Diskussionen och den skarpaste kritiken efter ramförhandlingarna har förståeligt nog riktat sig mot beslutet om barnbidragen. Barnbidraget valdes efter ett grundligt övervägande som ett av sparobjekten framför allt för att den slutgiltiga summan av de utgifter som föranleds av denna universella förmån är avsevärd, i år närmare 1,5 miljarder (1 486 400 000) euro. En så stor summa innebär en betydande besparing i statens utgifter utan att nedskärningarna försvagar familjernas ekonomi i oskälig utsträckning. Detta beslut innebär en besparing på 110 miljoner euro på årsnivå. De nu överenskomna nya åtgärderna för anpassning av utgifterna uppgår till totalt ca 1 miljard euro på 2015 års nivå.

Besparingen inom barnbidraget genomförs så att alla barnbidragsnivåer skärs ned med ca 8,4 procent. Det är viktigt att notera att beslutet genomförs på ett sätt som har de minst negativa konsekvenserna för inkomstfördelningen. Av barnfamiljerna är ensamförsörjarfamiljerna de som har det allra sämst ställt, eftersom låga inkomster enligt Statistikcentralen är tre gånger vanligare i dessa än i barnfamiljer med två vårdnadshavare. Låga inkomster är också vanligare i familjer med många barn. Detta talar för att den nuvarande strukturen ska bevaras inom barnbidragssystemet.

Ensamförsörjare kommer även i fortsättningen att få en förhöjning som är lika stor som den nuvarande (48,55 €/mån.) för varje barn under 17 år som han eller hon har vårdnaden om. Därtill bör det noteras att den besparing som görs i barnbidraget inte alls påverkar den ekonomiska situationen för familjer som får utkomststöd, eftersom barnbidraget i kalkylen över utkomststödet beaktas som inkomst som påverkar beloppet av utkomststödet. Det minskade barnbidraget ökar således i motsvarande grad beloppet av en familjs utkomststöd. Detta är ett tydligt värdeval från regeringens sida: man ville även i detta beslut skydda familjer med de lägsta inkomsterna.

Ärade talman,

Såsom jag tidigare konstaterade ville regeringen inte att social- och hälsovårdsservicen ska beröras av sparåtgärder. Servicen skapar en grund för att barns och ungas hälsa och välfärd ska utvecklas på ett jämlikt sätt. För familjerna är servicen ett viktigt stödnät, som snarare ska stärkas än försvagas.

Och detta kommer att ske. Vid ramförhandlingarna beslutade man att öka statsandelarna till kommunerna med 9,4 miljoner euro för att användas för kostnader som föranleds av totalreformen av socialvårdslagen. Beredningen av reformen är inne på slutrakan, och den kommer att behandlas i riksdagen i höst.

Dessutom beslutade regeringen redan vid budgetmanglingen 2013 om ett anslag på 10 miljoner euro för utvecklande av barnskyddet. Av detta anslag kommer 6,6 miljoner euro att användas till hemservice för barn och barnfamiljer och till familjearbete samt till ordnande av social rehabilitering för ungdomar.

Tyngdpunkten inom servicen flyttas från specialservice enligt barnskyddslagen till allmän service enligt socialvårdslagen. På detta sätt kan barnfamiljer säkrare än för närvarande få den service som de behöver utan att vara klienter hos barnskyddet. Målet är att sänka tröskeln för att ansöka om stöd, och att se till att familjerna i tid får det stöd de behöver. På detta sätt förhindrar man att problemen anhopas och att det behövs tyngre barnskyddsåtgärder.

Socialvården ska genomföras på ett sådant sätt att familjemedlemmar kan bo tillsammans i sitt eget hem. Stöd i hemmet i ett tidigt skede är en lönsam investering såväl för barns och familjers välfärd som för hela samhället.

Lagen om elev- och studerandevård, som träder i kraft vid ingången av augusti 2014, är även den ett led i genomförandet av regeringens välfärdspolitik. Den spänner över servicen inom elev- och studerandevården från förskoleundervisning till utbildning på andra stadiet. Denna reform är en betydande investering i främjandet av barns och ungas välfärd. Utöver den grundläggande utbildningen kommer även de studerande vid alla gymnasier och yrkesinriktade läroanstalter att omfattas av kurators- och psykologtjänster. Målet är att erbjuda eleverna och de studerande stöd med låg tröskel för att främja välfärd och lärande, samt att öka det kollektiva och förebyggande arbetet inom elevhälsan.

Enligt en färsk utredning från Institutet för hälsa och välfärd har servicen inom mödrarådgivningen, barnrådgivningen och skolhälsovården utvecklats i en positiv riktning sedan 2009. Servicen har blivit mångsidigare och den stöder bättre än tidigare hela familjens hälsa och välfärd.

Ärade talman,

Bekämpning av fattigdom, ojämlikhet och utslagning är ett strategiskt insatsområde i statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram. Detta är inte enbart ett löfte, utan i enlighet med detta har man konkret agerat under hela regeringsperioden, även om ekonomin har inneburit en stor utmaning för att nå målet. Inom ramen för regeringens tvärsektoriella åtgärdsprogram för att minska utslagning, fattigdom och hälsoproblem har redan 23 projekt genomförts.

Regeringen får ofta höra att den inte har åstadkommit någonting. Därför går jag nu igenom de åtgärder som redan genomförts och som håller på att genomföras för att minska ojämlikheten.

Till de projekt som redan genomförts hör bl.a. förhöjningarna av minimiförmånerna, som ingår i regeringsprogrammet. Till dessa hör att förbättra den ekonomiska utkomsten för dem som har det allra sämst ställt, att höja utkomststödets grunddel med 6 % och att höja utkomststödet för ensamförsörjare med 10 % samt att förbättra bostadsbidraget. Grunddagpenningen enligt utkomstskyddet för arbetslösa och arbetsmarknadsstödet har höjts med 100 euro/månad. Regeringen har bevarat kopplingen mellan grund- och förtjänstskyddet i utkomstskyddet för arbetslösa. Vidare slopades behovsprövningen av makens eller makans inkomster i fråga om arbetsmarknadsstöd vid ingången av 2013. Dessutom har studiestödet blivit indexbundet.

Den arbetsgrupp som utreder en reform av utkomststödet behandlar för närvarande de utvecklingsmål i fråga om utkomststödet som skrivits in i regeringsprogrammet, bl.a. stärkande av socialarbetet för utkomststödsklienter. De som är beroende av det stöd som beviljas i sista hand har med andra ord inte glömts bort.

Regeringen har i sitt strukturpolitiska program kommit överens om att göra förskolan obligatorisk för att barn ska ha mer jämlika förutsättningar för lärande när de börjar grundskolan. Genom detta garanteras i enlighet med regeringsprogrammet att hela åldersklassen deltar i förskoleundervisningen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2015.

Regeringens viktigaste åtgärd för att trygga jämlika tjänster är det långvariga arbetet med att genomföra en totalreform av social- och hälsovården. I denna fråga har regeringen och oppositionen nått ett historiskt samförstånd. Genom lösningen garanteras medborgarna för de kommande årtiondena social- och hälsovårdstjänster som fem social- och hälsovårdsområden ansvarar för att ordna under stark nationell styrning. Målet är en övergripande lösning, där medborgaren besparas från att i onödan bli skickad från en vårdenhet till en annan. Reformen stöder i betydande grad tillgången till förebyggande, tidig och multiprofessionell hjälp också för familjer som är i behov av stöd.

Enligt statistikcentralen minskade de låga inkomsterna år 2012 i nästan alla slag av hushåll, förhållandevis mest i barnfamiljerna. Av barnfamiljer med två vårdnadshavare hade endast 6 % låga inkomster. Av dem som lever ensamma hade däremot hela 31 % låga inkomster. Låga inkomster är vanligast bland arbetslösa, och boendekostnaderna är ett stort problem.

Därför kommer regeringen inom de närmaste veckorna att till riksdagen överlämna en proposition som gäller ändring av bostadsbidraget och bostadsbidraget för pensionstagare. Genom bostadsbidraget minskar boendeutgifterna för familjer med låga inkomster och förbättras möjligheterna till en skälig boendenivå. Vi föreslår att bostadsbidragets självrisk graderas enligt hushållets storlek och antalet minderåriga barn. Detta ökar stödet särskilt till barnfamiljerna. I de flesta fall beräknas stödet öka med ca 36 euro i månaden. I en familj med tre barn innebär detta att ett sådant tillägg är större än besparingen i fråga om barnbidraget.

Genom åtgärder för att öka bostadsbyggandet ökar utbudet på hyresbostäder till skäligt pris. Detta förbättrar också situationen för barnfamiljer med låga inkomster. Barnfamiljer med de lägsta inkomsterna gynnas också av höjningen av grundavdraget och arbetsinkomstavdraget.

Efter denna uppräkning kan man inte annat än konstatera faktum att regeringen har tagit situationen för dem som har det sämst ställt på stort allvar. Förhöjningarna och revideringarna av grundskyddet, utvecklandet av lagen om elev- och studerandevård, socialvårdslagen och barnskyddet samt revideringen av bostadsbidraget och utkomststödet i kombination med en ansvarstagande ekonomisk politik och sysselsättningspolitik utgör en fungerande och socialt rättvis helhet.

Ärade talman,

Inte förrän under denna regeringsperiod har man börjat lägga större vikt vid konsekvensbedömningar av de politiska beslut som fattats. Effekterna av de politiska åtgärderna har undersökts i fråga om åtgärderna och tjänsterna för att förebygga utslagning bland barn och unga (Statsrådets kanslis rapport 2/2013). Enligt rapporten bör utvärderingsinformation om effekterna ökas systematiskt.

På 1990-talet sparade man in på servicen för barn, unga och familjer och dessa nedskärningar har senare märkts i ett ökat behov av korrigerande åtgärder. I ljuset av denna erfarenhet är det klart att investeringar i basservicen för barn och familjer på lång sikt medför besparingar i och med att behovet av barnskydd och korrigerande specialtjänster minskar.

Huruvida basservicen är tillräcklig bedöms i regel en gång per valperiod. Huruvida basservicen för en person eller ett hushåll är tillräcklig och vilka faktorer som inverkar på den bedöms i sin helhet och bl.a. de förmåner och det utkomststöd som betalas av FPA tas i beaktande. Följande bedömning blir klar i början av 2015.

Konsekvenserna av rambesluten bedöms i samband med beredningen av de egentliga lagändringarna och de kommer att ingå i regeringspropositionernas motiveringar. Konsekvensbedömningen omfattar också en bedömning av konsekvenserna för barn.

Ärade talman,

Vårt allvarliga ekonomiska läge kan tyvärr inte korrigeras genom några lätta lösningar. Det finns ingen säck med pengar att ta till, utan regeringen är tvungen att hålla sig till de verkliga ekonomiska siffrorna. Dessa siffror framkallar inga leenden. Ingen skär ned i barnbidraget för nöjes skull. Detta är ett allvarligt beslut där man på ett ansvarsfullt sätt försöker se framåt över flera år och valperioder. Detta görs för att kommande generationer – våra barn i dag – inte ska behöva bära den orimliga skuldbörda som vi föräldrar dragit på oss.