Universellt socialskydd bevaras

"Om den nationella och EU:s lagstiftning om socialskydd står i konflikt med varandra, följer man i första hand den senare. För att bevara den finländska modellen för social trygghet behövs därför ett aktivt deltagande i beredningen av EU-lagstiftningen", säger regeringsråd Marja-Terttu Mäkiranta.

I Finland är socialskyddet universellt, vilket betyder alla som bor här är berättigade till social trygghet. I EU-bestämmelserna baseras rätten till social trygghet på arbete i stället för boende och denna modell tillämpas vid rörlighet över gränserna. "Enligt EU-förordning 883/2004 omfattas en arbetstagare från ett annat land av den sociala tryggheten i Finland, även om arbetstagaren inte är bosatt i Finland. Vi har fått vänja oss vid situationen under tjugo års tid, men på ett mentalt plan är den ännu svår att omfatta", konstaterar Mäkiranta.

Ett konkret exempel på konflikter som de olika utgångspunkterna leder till är utbetalning av barnbidrag år arbetstagare som kommer från EU-länder, när barnen bor kvar i ursprungslandet. Arrangemanget följer inte den bosättningsbaserade principen men följer EU-bestämmelserna. Även om det med tanke på helheten handlar om små summor, är frågan ändå en utmaning för mångas rättsmedvetande. Detta gäller främst situationer, när arbetstagaren arbetar i Finland endast en kort tid.

Samordnandet av olika system har utretts i en utredning som nyligen färdigställts. Efter remissbehandlingen under hösten kommer man att komma överens om konkreta åtgärder och deras ordningsföljd.

I princip stäcker sig inte EU:s befogenheter till medlemsländernas socialskydd, men i praktiken leder unionens principer till ramvillkor för skyddet.

"EU-bestämmelserna har byggts upp så att de stöder fri rörlighet för arbetskraft. Ekonomisk tillväxt stöder välbefinnandet och man strävar efter att främja tillväxten genom att säkerställa att socialskyddet för arbetskraft som rör sig från ett land till ett annat är den samma som för invånarna i arbetslandet. Vid sidan av EU-medborgares rätt till likabehandling och socialskydd är detta numera också garanterat för en medborgare från tredje land som kommer till EU-området för att arbeta", berättar Mäkiranta.

Utvecklingen leder till utmaningar för medlemsländernas lagstiftare, som måste samordna EU:s krav med landets egna bestämmelser. Bland medborgarna har det här väckt oro för social turism.

"I Europa har denna diskussion förts redan en tid. Det finns inget i Finland som tyder på oegentligheter, men visst måste också vi vara på alerten."

Med tanke på påverkan är bland annat tolkningen av begreppet gemensamt boende, reformen av bestämmelserna för utkomstskydd för arbetslösa och förmåner vid långtidsvård och utveckling av lagstiftningen för att förhindra oegentligheter frågor som är aktuella inom EU.

"På EU-nivå diskuteras också förordningen om social trygghet och direktivet om fri rörlighet, främst vad gäller personer som inte utgör en del av arbetskraften samt betalning av familjeförmåner. Frågorna är högst fundamentala och därför borde man delta i diskussionen, även om det inte ännu är frågan om kommissionens förslag", säger Mäkiranta.

Utredningen om bosättningsbaserad social trygghet och EU-lagstiftning har inte påvisat något radikalt behov av förändringar i det finländska systemet. Även om man inte behöver avstå från den universella naturen, medför samordningen av de olika utgångspunkterna ändå många utmaningar.  Det finns därför skäl att ta EU-lagstiftningen i beaktande redan i samband med lagberedning på hemmaplan.  Förmånerna ska också granskas enskilt, samtidigt som man preciserar förutsättningarna för att få de olika förmånerna. 

"Även i de övriga Nordiska länderna är socialskyddet bosättningsbaserad och i dessa länder funderar man på samma problem. Till exempel i Sverige har man i lagstiftningen redan skilt på bosättningsbaserade och arbetsbaserade rättigheter i större utsträckning än hos oss."

Ett av förslagen i utredningen är att man ska börja bereda modeller, som tar EU-regleringen i beaktande, men som håller finansieringen och förmånerna i balans även i framtiden. Detta innebär inte att man strävar efter att begränsa arbetskraftens rörlighet, som man i Finland ser som en fördel. Effekterna på den offentliga ekonomin är dock i stor utsträckning beroende av att invandrare sysselsätts, och därför anses det viktigt att denna sysselsättning stöds.

"Sysselsättningen ökar också systemets legitimitet, när de som berörs av förmånerna bidrar till att finansiera dem. I samma helhet ingår rekommendationen att ta fram handlingsalternativ för situationer där arbetet är kortvarigt eller kopplingen hit ännu svagare", säger Mäkiranta.

Ett tydligt problem i anslutning till rörlighet över gränserna är enligt Mäkiranta bristen på information. "Som stöd för beslutsfattandet behövs noggrannare internationell statistikföring, utbyte av information och samarbete mellan myndigheter såväl mellan stater som inom dem."

Text: Paula Mannonen