Alkohol och tobak förkortar männens liv
Hälsoskillnaderna mellan män och kvinnor i Finland är stora. Kvinnan lever i genomsnitt sex och ett halvt år längre än mannen. Männens kortare förväntade livslängd förklaras åtminstone delvis av mäns och kvinnors avvikande levnadsvanor, särskilt skillnaderna mellan mäns och kvinnors alkoholbruk och rökning.
"Alkohol orsakar ungefär 25 procent av hälsoskillnaderna mellan män och kvinnor. Både konsumtionen av alkohol och berusningsdrickande är mycket vanligare bland män än kvinnor. Män dör fyra gånger oftare av alkohol än kvinnor. Skillnaderna är till männens nackdel i fråga om såväl kroniska som akuta skadeverkningar, dvs. olycksfall och brott mot liv", säger regeringsrådet Ismo Tuominen.
Begränsning av tillgången på alkohol är den effektivaste metodenAlkoholens skadeverkningar kan förebyggas genom att begränsa tillgången till alkohol, dvs. beskattning och begränsningar av försäljningsställen och öppettider för alkoholförsäljning.
"Det är känt att på befolkningsnivå är en begränsning av tillgången till alkohol den överlägset effektivaste metoden. Det är fullt möjligt att de skattehöjningar som Katainens regering kommit överens om och reformen av alkohollagen får skadestatistiken att vända neråt", konstaterar Tuominen.
Handlingsprogrammet med målet att minska de nationella hälsoskillnaderna är att sänka alkoholkonsumtionen till 2003 års nivå (9,4 liter 100 % alkohol/person) eller under denna före utgången av innevarande år. Målet kommer inte att nås helt även om konsumtionen har sjunkit från 10,5 liter till 10 liter under programmet som genomförs åren 2008-2011.
Mäns rökning har minskat betydligtRökning som orsak till hälsoskillnader dödar ungefär lika många som alkohol. Rökning bland män är vanligare än bland kvinnor. År 2010 rökte ungefär 23 procent av männen dagligen, av kvinnorna ungefär 16 procent. Tobaksrökningen bland män har dock minskat tydligt under åren. Ännu år 1990 rökte 33 procent av männen dagligen. Tobaksrökningen bland kvinnor har däremot förblivit densamma eller tidvis även ökat.
Lagstiftning som begränsar rökning samt ökad hälsomedvetenhet har minskat rökning avsevärt under de senaste årtiondena.
"Denna utveckling sammanhänger med en intressant observation. När hälsofarorna med rökning blev allmänt kända, vände rökningen bland män tydligt neråt. Rökningen bland kvinnor däremot ökade ännu flera årtionden samtidigt som tobaksindustrin marknadsförde rökningen som en del av kvinnornas frigörelse", säger Tuominen.
Även annan statistik talar sitt bistra språk om hälsoskillnader mellan män och kvinnor. Av männen lider 43 procent av högt blodtryck men endast 29 procent av kvinnorna. Männen insjuknar oftare i kranskärlssjukdom jämfört med kvinnorna. Ett exempel på skillnader i kost är att år 2009 konsumerade över hälften av männen och mindre än en tredjedel av kvinnorna en liten mängd bär och frukt.
Kulturella faktorer har betydelseKulturella faktorer förklarar å sin sida hälsoskillnaderna; framför allt alkoholkonsumtion och rökning, men det är svårt att inverka på dessa.
"Hälsoskillnaderna mellan män och kvinnor har minskat, men skälet till det är att kvinnor dricker och röker numera mer än, till exempel, för 40 år sedan. Ännu på 1970-talet fick kvinnor inte gå ensamma på restaurang och endast "dåliga kvinnor" rökte på gatan. Nuförtiden får man ju inte ens röka annanstans. Samhällets rättsregler är också en avspegling av kulturen, närmare bestämt en fördömande kultur eller en kultur i avsaknad av fördömande ", säger Tuominen.
Inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde har man under den senaste tiden undersökt mycket effekterna av en svag social och ekonomisk ställning på hälsoskillnaderna. Man har konstaterat att av skillnaderna i dödlighet beror ungefär hälften bland männen och ungefär en tredjedel bland kvinnorna på levnadsvanorna.
"Med hela befolkningens välfärd i åtanke är det motiverat att lyfta fram männens överdödlighet som den överlägset största utmaningen i den riksomfattande jämställdhetspolitiken", föreslår Tuominen.
I strategin för social- och hälsopolitiken konstateras att de stora välfärds- och hälsoskillnaderna mellan befolkningsgrupperna och könen inte försvinner enbart genom social- och hälsovårdens åtgärder: det effektivaste sättet att minska skillnaderna är genom nära samarbete mellan olika förvaltningsområden. Arbetet ska fokuseras på särskilt barn och unga för att hälsoskillnaderna ska bli mindre i framtiden.
Redaktör Ritva Kosonen