Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna Media

Pasi Pohjola (STM) och Pekka Rissanen (THL)
Världen förändras – social- och hälsovårdssystemet måste också förändras

Social- och hälsovårdsministeriet 8.1.2020 17.28 | Publicerad på svenska 10.1.2020 kl. 16.40
Kolumn

De viktigaste motiveringarna till en reform av social- och hälsovården har trots flera regeringsbyten förblivit oförändrade: befolkningen åldras och behöver mera service, tjänsterna är utspridda, människor vårdas delvis på fel ställe och vid fel tidpunkt.

Det är allmänt känt att kommunernas pengar inte räcker till med den nuvarande modellen. Därför behöver vi göra både funktionella och strukturella förändringar när det gäller ordnandet och producerandet av tjänster.

Regeringsprogrammet innehåller åtgärder för en reform av social- och hälsovårdssystemet. Basservicen ska stärkas bland annat genom programmet Framtidens social - och hälsocentral.  

Ett av målen är också att överföra ansvaret för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna till landskapen, och att samtidigt göra ändringar i fråga om finansieringen av tjänsterna.

Som stöd för reformen behövs det forskningsdata

För att uppfylla de allmänna målen i social- och hälsovårdsreformen behövs det utvärderingar och uppgifter från olika delar av Finland om hur tjänsterna fungerar, hur effektiva de är och vilka utmaningar det finns.

Institutet för hälsa och välfärd publicerade utvärderingsrapporter om de 20 sjukvårdsdistriktens områden i december. Utvärderingen gällde ordnandet av de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna. Det visade sig att variationen är mycket stor. Antalet organisationer som ordnar tjänsterna inom ett område varierar från minst en till högst tjugo.

Heldygnstjänsterna ökar kostnaderna

Utgifterna för social- och hälsovården varierar mycket mellan de olika områdena. Variationen kan förklaras bland annat med de olika sätten att ordna social- och hälsovårdstjänster och med skillnaderna i tillgången till tjänster. Bakomliggande orsaker kan vara sådana traditioner och förfaringssätt som har att göra med servicestrukturen i området. Nu har vi ett bra tillfälle att granska detta på ett konstruktivt sätt och med beaktande av invånarnas servicebehov. 

Vid utvärderingen såg man till exempel tecken på att brister i basservicen för familjer och för lite mentalvårdstjänster för vuxna kan ligga bakom det ökade behovet av specialtjänster för familjer. 

När basservicen för barn och familjer fungerar väl sjunker i allmänhet kostnaderna för barnskyddet.

I vissa områden kan de ökade kostnaderna å andra sidan bero till exempel på brister i tjänsterna för tidigt stöd och på omfattande heldygnstjänster. Bristerna i tjänsterna för äldre syns i det ökade antalet jourbesök, som  – om hälsovårdstjänsterna inom primärvården inte är tillgängliga – ökar kostnaderna för den specialiserade sjukvården.

När det gäller samordningen av tjänsterna för arbetslösa verkar det finnas stora skillnader mellan områdena. Ju effektivare man kan koppla tjänsterna till varandra, desto bättre kan man aktivera de arbetslösa och minska det arbetsmarknadsstöd som delvis finansieras av kommunen.

Enligt prognoserna kommer kommunernas ekonomi att stramas åt ytterligare. Om invånarnas tjänster ska kunna skötas med hedern i behåll och på ett jämlikt sätt även i fortsättningen, måste resurserna nu användas klokt. Det här kan innebära stora förändringar. Förändringarna är nödvändiga också för att bevara och öka såväl förtroendet för servicesystemet som viljan att finansiera det. Utvärderingsrapporterna ger oss ett bra kunskapsunderlag för diskussion.