Kännedomen om rörlighetsunderstödet borde ökas

Rörlighetsunderstödet är ett stöd för att arbetssökande ska kunna röra sig utanför sitt eget pendlingsområde eller flytta närmare en arbetsplats. Genom en utredning som gjordes i början av 2022 tog man fram information om vilken effekt rörlighetsunderstödet har och hur det fungerar, och utarbetade rekommendationer för det fortsatta utvecklingsarbetet. Kännedomen om understödet bland de arbetssökande behöver ökas.

Genom en reform av lagstiftningen om rörlighetsunderstödet 2017 strävade man efter att förtydliga bestämmelserna om arbetssökandenas regionala rörlighet och göra det enklare att tillämpa bestämmelserna. Enligt detta års utredning fungerar för närvarande verkställigheten av rörlighetsunderstödet i huvudsak bra, och ansökan om stöd smidigt. Det finns inga omedelbara behov av ändringar i lagstiftningen om rörlighetsunderstödet. 

Rörlighetsunderstödet har dock hittills använts rätt lite. Arbetssökande känner inte till understödet, och tar därför inte stödet i beaktande när de söker jobb.  

Utvecklingsbehoven gäller i synnerhet kommunikationen om rörlighetsunderstödet och marknadsföringen av stödformen. Marknadsföringen av stödet borde riktas till specifika målgrupper, och främst till de branscher som har brist på arbetskraft. Stödets verkningsfullhet kan enligt utredningen främjas genom att lägga större vikt vid detta inom arbets- och näringstjänsterna. Rörlighetsunderstödet skulle även kunna användas av arbetsgivare som ett sätt att locka arbetskraft. 

På arbetssökandes beslut om att ta emot jobb har rörlighetsunderstödet inte inverkat mycket.   Enligt utredningens enkätundersökning har rörlighetsunderstödet inte varit det huvudsakliga incitamentet för att ta emot jobb. Enligt den analys som gjordes utifrån uppgifterna från inkomstregistret förbättrades arbetsmöjligheterna betydligt för dem som fått rörlighetsunderstöd jämfört med tiden före understödsperioden. Utredningen antyder också att de som får stöd skulle stanna kvar i sitt jobb efter understödsperioden en längre tid än andra. Men det är i sig inte ett tillräckligt bevis för rörlighetsunderstödets verkningsfullhet, eftersom undersökningen inte hade någon kontrollgrupp. 

Ytterligare information:

• utredningen (på finska)

Tuomas Helminen, specialsakkunnig, social- och hälsovårdsministeriet, [email protected] 
Juho Nyman, sakkunnig, MDI, [email protected]