Författningarna om klientens självbestämmanderätt preciseras

"Självbestämmanderätt och personlig integritet är människans grundläggande rättigheter, och deras begränsningar ska föreskrivas så att de är exakta och skarpt avgränsade", säger överdirektör Aino-Inkeri Hansson, som leder arbetsgruppen för klientens självbestämmanderätt inom social- och hälsovården.

Man tvingas begränsa klientens självbestämmanderätt, om människan inte förstår följderna av sina handlingar och det är fara för att han eller hon skadar sig själv eller andra. Bristen på förståelse kan vara temporär eller bestående.

"Begränsningen av klientens självbestämmanderätt inom social- och hälsovården bestäms på ett varierande sätt i flera olika lagar. Det finns knappt några författningar om självbestämmanderätt för minnessjuka trots att deras rättigheter begränsas sorglöst vid flera situationer", konstaterar överdirektör Aino-Inkeri Hansson.

"De nuvarande bestämmelserna är alltför ungefärliga och vaga i förhållande till grundlagens krav. Bland annat riksdagens justitieombudsman har fäst uppmärksamhet vid detta redan under flera års tid", säger Hansson.

Om begränsningarna av självbestämmanderätten föreskrivs i lagen om missbrukarvård, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, mentalvårdslagen och barnskyddslagen. I lagen om utvecklingsstörda från år 1977 finns de allra otydligaste bestämmelserna. I barnskyddslagen däremot finns exakta paragrafer om begränsning av rättigheterna för barn vid barnskyddsanstalter.

"Ingripandena i självbestämmanderätten är ofta lindriga, men även tuffa åtgärder används, såsom fasthållning och isolering. Åtgärderna måste anges exakt och skarpt avgränsade", betonar Hansson.

Vid vård av minnessjuka låses till exempel dörrar och patienternas hälsa följs med hjälp av trygghetsarmband och övervakningskameror.

Medicineringen är enligt Hansson ett problematiskt område: Ges lugnande medel för att patienterna ska vara lättare att vårda?

Det är viktigt att åtgärderna dokumenteras och antecknas noggrant.

"Tyngdpunkten ligger vid förebyggande. Man vill utveckla arbetsformerna så att man inte tvingas ta till begränsningar, utan tillspetsade situationer kan förebyggas genom trygg vård och gott bemötande på förhand. En förändring har i stor utsträckning också redan skett: ju mer individuell vård som ges, desto färre begränsande åtgärder krävs", säger Hansson.

Begränsande åtgärder undviks inte enbart genom en ändring av arbetsformerna och attityderna, utan verksamhetsenheterna behöver även yrkesutbildade personer som har möjlighet till lugnt samspel med klienter och patienter.   

"Detta välbärgade samhälle borde ha råd att lösa denna fråga. Den gäller en begränsning av de grundläggande rättigheterna för de människor som själva har minst möjligheter att värna om sina egna intressen och rättigheter", säger Hansson.

Hon lovar att arbetsgruppen med sitt förslag inte överför ytterligare sådana skyldigheter till kommunerna, som de inte klarar av att fullgöra.

Rapporten av arbetsgruppen för klientens självbestämmanderätt skulle enligt den ursprungliga planen färdigställas vid utgången av det här året. Ämnet har dock visat sig så svårt att det behövs mer tid. Avsikten är att överlämna förslagen till lagändringar till riksdagen senast under år 2013.

Vid reform av de begränsande bestämmelserna av självbestämmanderätten tar man även ställning till läkarens tjänsteansvar. Redan under den förra regeringsperioden lade arbetsgruppen fram ett förslag, enligt vilket även en läkare som inte står i tjänsteförhållande får skriva en observationsremiss till psykiatrisk vård. Numera får endast en läkare under tjänsteansvar skriva en så kallad M1-remiss.

Förslaget förföll då den förra riksdagen inte hann behandla den. Nu väntar den nya regeringens förslag på om ska den överlämnas till riksdagen som sådant eller som en del av arbetet av arbetsgruppen för klientens självbestämmanderätt.

Redaktör: Irma Heiskanen-Haarala