Minna Saario:
Digitaliseringen låter oss göra saker på ett nytt sätt – En lyckad förändring bygger på expertisen inom branschen

Använde du en mobilapp för att räkna steg eller det du åt? Bokade du läkartid elektroniskt via din egen dator? Frågade du råd av hälsovårdaren via distanskontakt? De vardagliga sysslorna ändras i och med digitaliseringen och samtidigt ändras också de handlingssätt som vi är vana vid.

Det ökade behovet av social- och hälsovårdstjänster i kombination med de knappa pengarna och personalresurserna i anslutning till serviceproduktionen kräver att handlingssätten utvecklas. Digitaliseringen är ett verktyg som syftar till att förbättra balansen mellan efterfrågan och utbudet.

Med digitalisering avses ett fenomen där användningen av IKT-tekniken ökar och omfattar allt flera nya livsområden samt ändrar våra handlingssätt. Förändringarna i vardagslivet är stora och ses ofta som svåra att hantera. 

Att utnyttja digitaliseringen så att den har samhälleliga och ekonomiska effekter kräver klara mål, inkluderande av klienterna, ledda förändringsprocesser och samordnade åtgärder. 

I och med digitalisering finns service där den inte annars skulle finnas

Inom social- och hälsovården finns det fortfarande outnyttjade möjligheter till digitalisering, men det har redan gjorts mycket. De nya digitala tjänsterna har inte uppstått ur tomma intet. De har krävt flera års utvecklingsarbete, från lagstiftningsändringar till nya slags verksamhetssätt inom branschen, utbildning av experter och förändringsledarskap inom social- och hälsovårdsorganisationer.

Telemedicin är ett bra exempel på ett lyckat utnyttjande av digitalisering. Det som gjorde det möjligt att utveckla och införa telemedicin var ett målinriktat samarbete mellan och en fördomsfri inställning hos social- och hälsovårdspersonalen, IKT-experterna och experterna inom lagstiftningen.

Den största nyttan av telemedicinen är att den är oberoende av tid och plats. Distanskontakt gör det möjligt för en enskild klient att dra nytta av samarbetet mellan och kompetensen hos en bred grupp sakkunniga. Allt oftare möter klienten en läkare, vårdare eller terapeut på distans när det bäst passar honom eller henne.

Det är bra att notera att alternativet till distanskontakt ofta inte är ett vanligt mottagningsbesök, utan ingen vårdkontakt alls. Distanskontakt är också ofta det bästa alternativet för klienten. Därför är det viktigt att man vill öka användningen av distanskontakt  och att man ser att man genom digitala tjänster allt bättre kan svara mot det ökade servicebehovet.

De digitala tjänsterna kan frigöra tid för möten mellan yrkespersoner och klienter

Distanskontakt passar bl.a. för att erbjuda terapi, eftersom den sänker tröskeln för att få hjälp för en klient som t.ex. har svårigheter med att avlägsna sig från sitt hem. Digitaliseringen underlättar också uppföljningen av medicinering eller vård, och patienten kan med hjälp av mobilappar få stöd mellan terapibesöken. 

I en del kommuner använder man i skolhälsovården en enkät om hälsovanor och symptom som fylls i på förhand. Med hjälp av den elektroniska enkäten kan man bedöma hur brådskande en elevs hälsoundersökning är och hur lång tid som ska reserveras för hälsoundersökningen så att undersökningen bättre ska svara mot det individuella behovet. Tjänsten OmaoloLänk till en annan webbplats, som kommunaktörer har utvecklat i samarbete, erbjuder digitala symptombedömningar vid flera olika hälsoproblem. Digitaliseringen bör utnyttjas allt mer just i sådana här förebyggande funktioner som hjälper människor att klara sig självständigt.

Dessa är exempel på digitala lösningar som erbjuds flexibelt i serviceprocessens olika skeden och som gör det lättare för människor att få hjälp. Samtidigt frigör de resurser hos personalen till de funktioner där den personliga kontakten och dialogen är särskilt viktiga.

Den digitala förändringen kan inte göras eller styras utifrån branschen

Inom social- och hälsovården finns gott om traditionella verksamhets- och servicemodeller som kan fungera bättre och effektivare om man utnyttjar digitalisering. Också klienternas ändrade handlingssätt och färdigheter bör beaktas bättre än för närvarande.

Planeringen och genomförandet av förändringen kräver kunskap om social- och hälsovårdens servicesystem och tjänster samt om lagstiftningen om dem. Dessutom bör man känna till praxis och tankemodeller inom branschen samt hur klienterna agerar och vad de förväntar sig. Som stöd för förändringen behövs goda förslag och exempel från andra branscher.

Den egentliga förändringen av verksamheten kan ändå inte göras eller styras utifrån.

Man kan stödja digitaliseringen och de möjligheter som den för med sig nationellt genom allmänna författningar och gemensamma IKT-tjänster. Ett verkningsfullt utnyttjande av digitaliseringen kräver dock fördjupad och mångsidig kännedom om tillämpningsområdet.

Det väsentliga är att man inom branschen identifierar utvecklingsbehoven och möjligheterna, kan uppställa mål samt styra och leda ändringsprocessen. Inom social- och hälsovården bör social- och hälsovården och dess sakkunskap vara husbonde och de digitala verktygen en dräng.

Minna Saario
direktör, gruppen för digitalisering och informationshantering
social- och hälsovårdsministeriet