Avgifterna för institutionsvård fr.o.m. 1.1.2010
Från början av 2010 betalas handikappförmåner också till de personer vars vårdperiod på en offentlig vårdinstitution pågår under en längre tid än tre månader. Förmåner som betalas är handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år, vårdbidrag för pensionstagare samt kostersättning.
Enligt den nuvarande lagen har betalningen av handikappförmåner avbrutits efter att institutionsvården har varat i tre månader. Betalningen av en handikappförmån som har avbrutits börjar på nytt utan separat ansökan från början av 2010.
Syftet med lagändringen är att avskaffa gränsen mellan institutionsvård och öppenvård. I fortsättningen har klienten rätt till handikappförmåner oberoende av om han eller hon vårdas inom öppenvård eller institutionsvård.
Från och med september 2010 betalas vårdbidrag med förhöjt belopp och högsta belopp förhöjt med ett veterantillägg på 50 euro till pensionstagare som får extra fronttillägg.
Förhöjda avgifter för institutionsvårdAvgiften för långvarig institutionsvård stiger samtidigt från 82 procent till högst 85 procent av klientens nettoinkomster. Klientavgiften för maken med högre inkomster stiger från 41 till 42,5 procent av makarnas sammanlagda inkomster. Då avgiften för institutionsvård bestäms räknas handikappförmånerna med i nettoinkomsterna.
Den förhöjda klientavgiften gäller även för de personer i institutionsvård som inte kan få handikappbidrag, vårdbidrag eller kostersättning. Ändringarna i avgifterna träder i kraft vid ingången av år 2010.
Klientavgiften för institutionsvård bestäms utgående från klientens nettoinkomster. Vid fastställandet av avgiften för institutionsvård är handikappförmånerna inte längre prioriterade inkomster utan de tas i beaktande då klientavgiften bestäms. Klientavgiften får bestämmas vara högst så stor att klienten månatligen till sitt förfogande har minst 97 euro (om eurobeloppen år 2010 se kommuninfo 10a/2009 om indexjusteringar och social- och hälsovårdsministeriets meddelande 959/2009). Den avgift som tas ut för en service får dock högst vara lika stor som de kostnader som åsamkas av tillhandahållandet av servicen.
Betalningen av en avbruten handikappförmån börjar på nytt utan separat ansökan. Storleken på den avbrutna handikappförmånen fastställs utgående från stödnivån för den handikappförmån som avbrutits. Klientavgiften för institutionsvård beaktas inte som en särskild kostnad vid beviljandet av en handikappförmån. Om personen inte tidigare har fått den handikappförmån som avses i lagen eller om han eller hon vill ansöka om en högre handikappförmån ska han eller hon ansöka om förmånen på normalt sätt hos Folkpensionsanstalten.
Om Folkpensionsanstaltens beslut om beloppet av de handikappförmåner som ska betalas till en klient inom institutionsvård inte är känt då beslutet om vårdavgiften fattas, bör beslutet enligt social- och hälsovårdsministeriets uppfattning till denna del vara villkorligt. I fråga om handikappförmåner bör avgiftsbeslutet och dess verkställande då bindas till FPA:s beslut och utbetalning.
När FPA utbetalar handikappförmåner också för månader som föregår ansökan rekommenderar social- och hälsovårdsministeriet att dessa handikappförmåner ska beaktas så att förmånerna räknas som inkomster i vårdavgifterna för de månader som följer på FPA:s beslut och i de medel som klienten ska ha till sitt förfogande för lika många månader.
Ändringarna i förmånerna och avgifterna baserar sig på lagen om ändring av lagen om handikappförmåner (1050/2009) samt lagen om ändring av 7 c och 10 b § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (1051/2009). Lagarna fastställdes fredagen den 11 december, och de träder i kraft 1.1.2010.
Medel som ska lämnas till klientens förfogande när kommunen uppbär en klients inkomsterMed anledning av att det högsta beloppet av avgiften för institutionsvård har höjts har det lägsta belopp som klienten ska ha till sitt förfogande på motsvarande sätt justerats genom statsrådets förordning av den 16 december 2009 om ändring av 33 § i förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (1099/2009). När kommunen uppbär en klients inkomster, ersättningar eller fordringar med stöd av 14 § i klientavgiftslagen ska kommunen lämna minst 15 procent av nettoinkomsterna för klientens personliga bruk. Också denna ändring träder i kraft 1.1.2010. Det lägsta beloppet av medel som klienten ska ha till sitt förfogande har hittills varit minst 18 procent av nettoinkomsterna. Även i denna situation ska den som får vård ha minst 97 euro per månad till sitt förfogande.
Ytterligare uppgifterEija Koivuranta, direktör, tfn. 09 160 74350
Anne-Mari Raassina, konsultativ tjänsteman, tfn. 160 74438