Utredningen om den multiprofessionella samarbetskompetens som den integrerade social- och hälsovården förutsätter är färdig

I utredningen granskas begreppet multiprofessionell samarbetskompetens och beskrivs de gemensamma kompetensinnehåll som multiprofessionell samarbetskompetens består av. I utredningen presenteras också de pedagogiska lösningar som använts i Finland för att utveckla det multiprofessionella samarbetet samt välfärdsområdenas åsikter om den kompetens som behövs i samarbetet.

Att säkerställa multiprofessionaliteten och samarbetet i tjänsterna är en central prioritering i programmet Framtidens social- och hälsocentral. Detta förutsätter nya kompetenser hos både personal och ledning. Utredningen om den multiprofessionella samarbetskompetensen i den integrerade social- och hälsovården beställdes av social- och hälsovårdsministeriet och genomfördes av SVM, PeM, doktorand Tiina Timperi.   

Det finns ingen exakt, entydig och vetenskapsbaserad definition av multiprofessionell samarbetskompetens, och begreppet har förklarats på många olika sätt nationellt och internationellt. I definitionerna finns dock förenande faktorer, nämligen det gemensamma målet, förtroendet och samarbetsförmågan. 

Enligt utredningen gäller de viktigaste gemensamma kompetensområdena för den integrerade social- och hälsovården det multiprofessionella samarbetet, kundorienteringen, servicesystemen, etiken och lagstiftningen, som kräver kontinuerlig utbildning och kompetensutveckling.  

– I utredningen konstateras det att det behövs ett starkt band mellan utbildningen och praxisen i arbetslivet för att man ska kunna utveckla de multiprofessionella kompetenserna på ett mångsidigt sätt tillsammans med de olika yrkesgrupperna. De multiprofessionella kompetenserna präglas dessutom av nätverkande och arbete på olika kontaktytor inom förvaltningen. En lyckad multiprofessionell integration där tjänster förenhetligas och människor arbetar över förvaltningsgränserna förutsätter också ledning, säger specialsakkunnig Erja Mustonen från social- och hälsovårdsministeriet.  

I svaren i enkäten till välfärdsområdenas beredningsgrupper finns beröringspunkter med utredningens resultat.  

– När det gäller de kompetenser som behövs i det multiprofessionella samarbetet betonades särskilt kundorienteringen, tjänsterna och servicesystemet. I fråga om utvecklingskompetensen lyftes verkningsfullheten och kostnads- och kvalitetsmedvetenheten fram som ett av de viktigaste kompetensområdena. Även samarbetskompetensen, som handlar om social kompetens, personligt bemötande och ömsesidigt förtroende, lyftes fram i svaren, säger Mustonen. 

Den viktigaste metoden för att stödja det multiprofessionella samarbetet ansågs vara utvecklingsprojekt, både i samarbetet i organisationerna internt och i samarbetet mellan organisationerna.   

Respondenterna i välfärdsområdena ansåg att ett multiprofessionellt samarbete fungerar bra och är effektivt när verksamheten är kundorienterad och strävar efter att tillgodose kundens behov snabbt och smidigt. 

Mer information

Erja Mustonen, specialsakkunnig, social- och hälsovårdsministeriet
[email protected]

Tiina Timperi, doktorand, UEF
[email protected]