Utredningsgrupp: klienten ska kunna registrera sig hos valfri social- och hälsocentral
En utredningsgrupp föreslår att klientens valfrihet ska genomföras på så sätt att klienten registrerar sig hos valfri social- och hälsocentral som erbjuder viss basservice. Klienten ska dessutom kunna välja bland övriga tjänster som omfattas av valfriheten, om social- och hälsocentralen bedömt att han eller hon behöver dessa.
Den grupp som har utrett klientens och patientens valfrihet och en förenkling av finansieringen via flera kanaler lämnade sin slutrapport till familje- och omsorgsminister Juha Rehula den 31 maj. Gruppens ordförande är professor Mats Brommels och de övriga medlemmarna är direktör Timo Aronkytö, översocialråd Aulikki Kananoja, professor Paul Lillrank och professor Kari Reijula.
I den modell som utredningsgruppen föreslår kan social- och hälsocentralen upprätthållas offentligt, privat eller av tredje sektorn. Servicen ska dock alltid bestämmas och finansieras offentligt och vara genomskinlig. Enligt utredningsgruppen underlättar den valda modellen samordningen av social- och hälsotjänsterna på basnivå. Den stöder också ett integrerat främjande av välbefinnande och folkhälsa.
Utredningsgruppens förslag är avsedda att utgöra underlag för regeringens beslutsfattande. Regeringen ska dra upp riktlinjer för valfriheten under juni månad.
En valfrihetsmodell i två nivåer
I den modell som utredningsgruppen föreslår kan klienten primärt välja en social- och hälsocentral som tillhandahåller ett urval bastjänster. Klienten registrerar sig hos valfri social- och hälsocentral för minst ett halvt år. Om klienten inte gör detta val själv, anvisar landskapet en social- och hälsocentral i närområdet.
Social- och hälsocentralen föreslås vara en "portvakt" som på yrkesmässiga och lagstiftningsmässiga grunder bedömer medborgarens behov av och rätt till andra social- och hälsotjänster som omfattas av valfriheten. Dessa tjänster som tillhandahålls av andra tjänsteproducenter ska klienten kunna välja utifrån en remiss från social- och hälsocentralen, servicestyrning eller ett förmånsbeslut av en myndighet i landskapet.
Social- och hälsocentralen ska kunna bestå av olika tjänsteproducenter som bildar nätverk eller använder sig av underleverantörer. Detta möjliggör att mindre och lokalt verksamma social- och hälsocentraler registrerar sig som tjänsteproducenter som omfattas av valfriheten.
Även andra tjänsteproducenter som omfattas av valfriheten ska tillsammans kunna samla sina tjänster till större helheter.
Utredningsgruppen rekommenderar att valfriheten också gradvis ska börja gälla socialservice. Kunskapsbasen om detta är knapphändig, och en stor del av socialservicen förutsätter en hel del myndighetsbeslut som är på landskapets ansvar.
För att underlätta invånarnas val föreslås alla tjänsteproducenter vara skyldiga att infomera öppet om sina resultat i fråga om vård och service. För grupper med särskilda behov behövs individuell handledning och skräddarsydd information för att valfriheten ska kunna genomföras på jämlika grunder.
Valfrihet förutsätter en sporrande finansieringsmodell
Utredningsgruppen föreslår att den statliga finansiering som anvisas landskapen i regel ska grunda sig på en fast ersättning som bestäms enligt antalet invånare och deras behov (dvs. behovsjusterad kapitation). Staten ska dessutom kunna tillämpa hälso- och välfärdspolitiska mål och incitament för ekonomisk effektivitet.
De medel som samlats in för sjukvårdsförsäkringsersättningar ska enligt förslaget börja ingå i statens totalfinansiering av social- och hälsovården. Det ska inte längre betalas ut någon ersättning till klienterna när de anlitat privat hälso- och sjukvård.
Staten bestämmer vilka tjänster som ska omfattas av valfrihet och fastställer ersättningsprinciper för de olika tjänsterna. Staten fastställer de krav som ska gälla producenterna, liksom även klientavgifterna och klientens rättigheter. Landskapet ska, i enlighet med de principer staten fastställer, i viss utsträckning kunna besluta om valfriheten när det gäller specialtjänster inom den specialiserade sjukvården och socialvården.
Landskapen betalar en behovsjusterad fast ersättning till de social- och hälsocentraler som omfattas av valfriheten, detta enligt antalet invånare. Pengarna följer alltså med klienterna. Ersättningen är den samma för alla tjänsteproducenter, vilket innebär att producenterna konkurrerar med kvalitet, inte pris. Även klientavgifterna ska vara samma.
Enligt utredningsgruppen kan en fast ersättning sporra till att främja hälsa och välfärd och förebygga problem. Detta kan å andra sidan också locka till underutbud av nödvändiga tjänster och överföra problemen på andra. I samband med att den fasta ersättningen fastställs bör landskapet noggrannt ange vilka tjänster producenten ansvarar för.
Landskapet ska betala ersättning också till andra tjänsteproducenter som omfattas av valfriheten, allt enligt den ersättningsmodell som staten har angett för respektive tjänst. Även mun- och tandvård ska omfattas av valfriheten.
Utredningsgruppen föreslår att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) ska fatta beslut om godkännande av offentliga och privata aktörer och aktörer inom tredje sektorn som producenter av tjänster som omfattas av valfriheten.
Gruppen konstaterar att det stiftats en speciallag om företagshälsovård, och att den inte omfattas av valfriheten. I den statliga finansiering som landskapet får och i ersättningarna till producenter bör man dock beakta i vilken utsträckning landskapets invånare använder företagshälsovårdens tjänster.
- Valfrihet och förenkling av finansieringen via flera kanaler inom social- och hälsovården, utredningsgruppens slutrapport 31.5.2016 (på finska)
- Presentation av rapporten om valfrihet, Mats Brommels 31.5.2016
Mer information
ordförande, professor Mats Brommels, tfn 0400 701956
Tuomas Pöysti, understatssekreterare, SHM, tfn 0295 163012
Outi Antila, överdirektör, SHM, tfn 0295 163164
Kirsi Varhila, överdirektör, SHM, tfn 0295 163338