Ekonomin ska inte planeras för bara ett år åt gången

Päivi Sillanaukee, som blir ny kanslichef vid social- och hälsovårdsministeriet (SHM) från och med början av oktober, har många utmaningar framför sig. Social- och hälsovårdstjänsterna bör organiseras på ett effektivare sätt än förr eftersom det ekonomiska läget är ansträngt. Arbetsproduktiviteten blir ändå lidande i många organisationer då uppgifter överlappar varandra. 

Sillanaukee, som tidigare bland annat har arbetet som Tammerfors stads biträdande stadsdirektör och ansvarat för stadens social- och hälsovård, anser att samhället blir ojämlikt då nivån på servicesystemen inte är samma i alla kommuner. Hon oroar sig också för de problem som uppstår då befolkningen åldras - dels hur arbetskarriären kunde förlängas för dem som är i arbetslivet, dels hur man kunde inkludera de personer som av olika orsaker har svårt att få jobb och därmed blir utslagna.

Enligt Sillanaukee har SHM de behövliga redskapen för att lösa problemen. Kunnandet måste bara utnyttjas, framförallt i samarbetet mellan de olika ministerierna. Samarbetet kräver också åtgärder i kommunerna, som kommer att förändras i och med servicestrukturreformen som snart träder i kraft.

"Människorna borde bära ett större ansvar för varandras välmående. Ta ungas utslagning som exempel - samhället kan inte fungera som någons förälder, men det måste finnas stöd att få då man behöver det."

Enligt kanslichefen borde ministerierna också arbeta mera tillsammans, i stället för att enbart fatta beslut på egna premisser. Sillanaukee säger att målet borde vara ett samhälle som inte bara är ekologiskt och ekonomiskt hållbart, utan framförallt socialt hållbart.

"Kompetensen finns, men den utnyttjas inte till fullo. Vi behöver mera samarbete, till exempel genom att göra upp fler omfattande nationella program och bli bättre på att bilda nätverk."

Sillanaukee kritiserar utarbetandet av statens budget. Enligt henne planeras ekonomin i för hög grad i några års perioder, då man istället borde tänka på vad de enskilda besluten innebär på lång sikt. Den nya kanslichefen påminner om att det under depressionen under 90-talet sparades på fel ställen, och att man fortfarande betalar för dessa misstag.

"Den pågående servicestrukturreformen har vittgående följder. I beslutsfattandet är det viktigt att betona lönsamheten. Vi har inte råd med ett komplicerat servicesystem i flera olika lager."

"Vi måste också försäkra oss om att personalen har förmågan att göra ett gott jobb, med rätt verktyg som stöd. Kvaliteten på tjänsterna måste vara god, och de måste organiseras i samråd med kunderna. Dessutom måste vi säkerställa att vi också i framtiden kan göra högklassig forskning i Finland."

Sillanaukee menar att påståendet om att social- och hälsovårdsministeriet bara skulle vara en utgiftspost som slukar alla pengar det får, är fullkomligt oberättigat.

"SHM är inget mjukisministerium. Här fattas stora beslut som berör alla människor, samhällspolitikens hårda kärna. I beslutsfattandet skulle det löna sig att dra nytta av vår expertis i större grad än vad som nu görs."

Lagar som motsäger varandra leder till mycket onödigt arbete för myndigheterna och instituten. Dessutom har en del av de lagar som kräver uppdatering varit brådskande ändå sedan 90-talet. För att förbättra lönsamheten borde man enligt Sillanaukee så snabbt som möjligt utföra en effektutvärdering om vad som lönar sig att åtgärda.

"Ekonomin blir inte mer hållbar genom att skära ned på personalen inom statsförvaltningen. Om till exempel lagstiftningen dröjer förorsakar det betydande kostnader för kommunerna, förklarar Sillanaukee."

Enligt henne bör man överskrida gränserna mellan förvaltningsområdena och se vilka saker i samhället som har det största förbättringsbehovet.

Alla reformidéer leder ändå inte nödvändigtvis till ett bättre slutresultat, påminner Sillanaukee. Enligt henne borde lagberedningen i allt högre grad basera sig på forskningsinformation, utvärdering av effekter och transparens.

Initiativrikedom behövs också.

"Det räcker inte med någon enskild utvecklingsidé. Man måste bekanta sig med alternativen och noga överväga vilken väg som leder till det bästa slutresultatet. Inte ens alla goda idéer går att genomföra, till exempel på grund av olika bestämmelsers motstridiga mål."

Tiina Tuominen