Kartläggning av service på svenska för barn och familjer
Inom ramen för LAPE-programmet utfördes under senhösten 2016 en utredning med målet att utvärdera och kartlägga nuläget i Svenskfinland med tanke på förutsättningarna att genomföra LAPE-programmets fortsatta arbete.
Målet var ochså att utvärdera LAPE-programmets konsekvenser för de svenskspråkiga barnens del med beaktande av även vård- och landskapsreformens stipuleringar som tangerar LAPE-programmet.
Basservicen fungerar bra
För utredningen gjordes intervjuer och en webbenkät samt i samband med kartläggningen har även annat material och andra relevanta rapporter använts för denna rapport. Därtill har även en juridisk granskning gjorts på basen av LAPE-programmets material speglat mot rådande lagstiftning.
Kartläggningen ger vid handen att man generellt kan konstatera att bas och närservice i stort fungerar på svenska. T.ex. utbildning och småbarnsfostran är organiserade enligt språk och det finns sålunda strukturer som stöder klart den svenska serviceproduktionen. Bilden blir dock otydligare när det gäller special- och mer krävande service. Beroende på boningsort är det svårare att ge garantier för att hela servicekedjan fungerar på svenska fullt ut.
Krävs systematisk planering av servicekedjor och upphandlingar
I utredningens rapport konstateras att när det gäller den enskildes språkliga rättigheter, förändras de inte formellt i och med utvecklingen av barn- och familjetjänsterna. Däremot finns det utmaningar i hur rättigheterna ska förverkligas i praktiken då kommunerna och landskapen delar ansvaret för servicehelheten. När det gäller myndigheter, syns konsekvenserna främst i att det blir nödvändigt att än mer noggrant planera de svenskspråkiga servicekedjorna för barn och familjer.
Landskapsreformen och reformen av ordnandet av social- och hälsovården kommer att påverka de språkliga förhållandena på så sätt att den svenskspråkiga minoriteten i landskapen i regel kommer att vara procentuellt sett mindre än den varit i kommunerna. Det här ställer krav på landskapen och kommunerna att systematiskt planera hur de svenskspråkiga tjänsterna för barn, unga och familjer ska kunna säkerställas.
Att möjliggöra att barnet obehindrat kan använda sitt eget språk, vilket den nationella lagstiftningen också förutsätter när det gäller finsk- och svenskspråkiga barn, kan således ses som en förutsättning för barnkonventionens verkställighet. När det gäller barn- och familjetjänster är det naturligtvis viktigt att även den upphandlade servicen fungerar på både finska och svenska, eller att finsk- och svenskspråkig service upphandlas separat. Därför bör de språkliga rättigheterna i upphandlingen tas i beaktande i den fortsatta beredningen, så att myndigheterna påminns om sin skyldighet att säkerställa den tvåspråkiga servicen redan i början av upphandlingsförfarandet.
För att de språkliga rättigheterna ska kunna förverkligas i praktiken, krävs strategier och planer för hur de olika processerna ska genomföras. Utgångspunkten är fungerande tvåspråkiga lösningar, men i vissa situationer kan det krävas en särlösning för att de språkliga rättigheterna ska kunna förverkligas i praktiken.
Mer information
Torbjön Stoor, verkställande direktör, fö[email protected], tel. 040 717 7367
MariaKaisa Aula, ordförande för LAPE styrgruppen, tel. 0400 755 726