Bestämmelser som preciserar nuläget avseende begränsande åtgärder som används i vård utom hemmet inom barnskyddet träder ikraft den 1.11.2006; KI 11/2006

Allmänt

Bestämmelser som gäller begränsande åtgärder som används i vård utom hemmet inom barnskyddet har preciserats och kompletterats i syfte att förbättra rättsskyddet för barnen.

Samtidigt har man preciserat anstaltsföreståndarnas befogenheter och möjligheter att använda i lagen avsedda begränsningar vid alla barnskyddsanstalter.

Barnskyddsförordningens bestämmelser som gäller begränsande åtgärder har överförts till lagnivån.

Lagen om ändring av barnskyddslagen (583/2006) och statsrådets förordning om upphävande av vissa bestämmelser i barnskyddsförordningen (873/2006) som kompletterar lagen träder ikraft den 1.11.2006.

Reformen i förhållande till barnskyddslagens totalreform

Social- och hälsovårdsministeriet har förberett en regeringsproposition med förslag till barnskyddslag och vissa lagar som har samband med den. Regeringspropositionen har antagits av statsrådets finansutskott den 25.10. och av statsrådets allmänna sammanträde den 26.10.2006. Avsikten är att ge propositionen till riksdagen vid föredragningen för republikens president den 3.11.2006. I propositionen föreslås att en ny barnskyddslag utfärdas. Ändringar i barnskyddslagen avseende begränsande åtgärder som träder ikraft i början av november har inkluderats i lagförslaget oförändrade i sak med undantag av det ändringsbehov som den i lagförslaget föreslagna reformen av systemet för beslutsfattande inom barnskyddet medför.

Reformens innehåll och målsättningar

Reformen preciserar och kompletterar den reglering enligt barnskyddslagen som gäller tvångsmedel och begränsningar eller särskilda begränsningar som riktar sig mot ett omhändertaget barn som placerats på en barnskyddsanstalt samt kontakterna mellan ett barn i vård utom hemmet och barnets föräldrar eller andra barnet närstående personer och begränsning av kontakterna. Regleringen gäller förutsättningarna för och tillsynen över utövande av de befogenheter som gäller begränsningarna samt rättsskyddet för de personer som blir föremål för begränsningarna.

Syftet med ändringarna är att förbättra rättsskyddet för klienterna inom barnskyddet, speciellt barnen, samt de anställda inom barnskyddet genom att barnskyddslagen, när det gäller exakta och klart avgränsade begränsningsbefogenheter, ändras så att den bättre än nu överensstämmer med gällande bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.

Ett mål är också att klarlägga gränsdragningen mellan de gränser som hör samman med barnets uppfostran och de begränsningar som regleras i barnskyddslagen.

Den preciserade regleringen underlättar den praktiska tillämpningen av bestämmelserna och därmed främjar att barn som placerats i vård utom hemmet blir mera jämlika sinsemellan oberoende av var de är placerade.

Nya bestämmelser för att uppnå målen

I de nya bestämmelserna har man på samma sätt som nu begreppsmässigt separerat begränsning av kontakterna och egentliga begränsande åtgärder. Begränsning av kontakterna omfattar liksom för närvarande även att barnets vistelseort inte yppas.

Regleringarna avseende de sätt med vilka barnet kan hålla kontakt till sina närstående personer (24 § 1 mom.) samt förutsättningarna för att begränsa kontakterna och beslut om begränsning av kontakterna har preciserats (25 och 25 a §). Vårdplanens betydelse för överenskommelse om kontakten samt skyldigheten att fatta beslut i saken har betonats (25 § 1 mom.). Rätten att söka ändring i ärenden som gäller begränsning av kontakter har gjorts klarare och personkretsen har utvidgats (35 a §).

Därtill har man förbättrat barnets möjligheter till samtal i alla ärenden som gäller barnet och genomförandet av vård utom hemmet (26 § 3 mom.).

De gällande begreppen tvångsmedel och begränsning eller särskild begränsning i barnskyddslagen ersätts med begreppet begränsande åtgärd. Begränsande åtgärder omfattar omhändertagande av ämnen och föremål (31 §), kroppsvisitation och kroppsbesiktning (31 a §), granskning av egendom och försändelser samt stoppande av försändelser (31 b §), fasthållande (31 c §), begränsning av rörelsefriheten (32 §), isolering (32 a §) och särskild omsorg (32 b–32 d §). Av dessa är kroppsbesiktning, att inte leverera försändelser, fasthållande och särskild omsorg helt nya åtgärder.

I syfte att effektivera uppföljningen och tillsynen har man preciserat och framhävt skyldigheten att anteckna begränsande åtgärder (32 e § 1 mom.), effektiverat de begränsande åtgärdernas inverkan på vårdplanen (32 e § 2 mom.), preciserat länsstyrelsens övervakningsskyldighet (32 f §) och gjort klarare de bestämmelser som gäller beslutsfattande och ändringssökande (35 a § 1 mom.).

I syfte att framhäva rättskyddet för barnen har man tagit in i lagen en bestämmelse som föreskriver att när anteckningen om begränsande åtgärder görs skall man också nämna på vilket sätt barnet har hörts före beslutet eller genomförandet av den begränsande åtgärden samt barnets åsikt i saken (32 e § 1 mom.). I lagen har också inkluderats en särskild bestämmelse om att det skall tillräckligt diskuteras med barnet om orsakerna till de begränsande åtgärderna och deras eventuella inverkan på planen för vård och fostran och på vårdplanen (32 e § 3 mom.).

Också länsstyrelsen kan reservera tid för konfidentiella samtal mellan barnen och länsstyrelsens representant vid besök som gäller tillsyn av barnskyddsanstalterna och i synnerhet övervakning av bruket av begränsande åtgärder (32 f §).

Begränsningsbefogenheternas användningsområde kvarstår oförändrat

De begränsande åtgärdernas användningsområde motsvarar användningsområdet för tvångsmedel och begränsningar som ingår i den gällande barnskyddslagen. De begränsande åtgärderna i enlighet med de nya bestämmelserna kan således riktas endast mot sådana omhändertagna barn i vård utom hemmet som vistas på en barnskyddsanstalt, men däremot inte mot barn som placerats i vård som ordnats såsom stödåtgärd inom den öppna vården eller såsom eftervård eller barn som är i familjevård. I detta skede har inte heller möjligheten att använda begränsande åtgärder utvidgats till familjevården.

Även användningsområdet för bestämmelserna om kontakten mellan barnet och barnet närstående personer och om begränsning av kontakten motsvarar den gällande regleringen. Bestämmelserna skall således tillämpas vid vård utom hemmet som ordnats både som familjevård och anstaltsvård.

Anstaltsföreståndarnas begränsningsbefogenheter

I den gällande barnskyddslagen görs ingen skillnad mellan privata och övriga barnskyddsanstalter när det gäller användningen av begränsningar eller befogenheterna för föreståndaren för en barnskyddsanstalt. Det görs inte heller någon skillnad mellan begränsningsbefogenheterna av föreståndare i tjänsteförhållande och andra föreståndare.

I detta avseende har regleringen i praktiken visat sig vara oklar och bristfällig när det gäller föreståndare för privata barnskyddsanstalter och sådana föreståndare för andra anstalter som inte står i tjänsteförhållande. Besluten ger inte heller tillräckliga rättsskyddsgarantier.

Regleringen har preciserats (23 a § första meningen).

Den preciserade regleringen ger alla föreståndare för barnskyddsanstalter (föreståndare i tjänsteförhållande, föreståndare för privata anstalter och föreståndare i arbetsförhållande för andra än privata anstalter) jämlika möjligheter att fatta beslut om begränsningar enligt barnskyddslagen och utöva andra begränsningsbefogenheter, om inte något annat uttryckligen föreskrivs genom lag.

Gällande varje enskild begränsning har det också föreskrivits om när en föreståndare för en barnskyddsanstalt är skyldig och befogad att fatta beslut om begränsningar.

Därtill har det föreskrivits om beslutens överklagbarhet och besvärsväg (35 a § 1 mom.).

Begränsning av anstaltsföreståndarnas begränsningsbefogenheter – 124 § i grundlagen

Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter.

Av de begränsande åtgärderna har särskild omsorg (32 b—32 d § i barnskyddslagen) och att inte leverera försändelser adresserade till barnet (31 b § 4 mom.) bedömts innebära så betydande utövning av offentlig makt att befogenheten att fatta beslut om dem anförtros endast det organ som svarar för den kommunala socialvården.

Med avvikelse från övriga begränsande åtgärder skall föreståndaren för en anstalt således inte ha befogenhet när beslut om dessa åtgärder fattas.

När det gäller inledande eller upphörande av särskild omsorg skall organets beslutanderätt inte heller kunna delegeras till en tjänsteinnehavare. Beslut om upphörande av en åtgärd kan däremot fattas också av en tjänsteinnehavare.

Tillämpningen av förvaltningslagen på enskilda

I förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om grunderna för god förvaltning och om förfarandet i förvaltningsärenden (2 § 1 mom.).

Enligt motiveringen till lagförslaget skall grunderna för god förvaltning tillämpas på myndigheternas verksamhet i allmänhet inte endast vid beslutsfattande i förvaltningen utan också i s.k. faktisk förvaltningsverksamhet, såsom skötsel av vårduppgifter (RP 72/2002 rd). Förvaltningslagen skall också tillämpas på enskilda då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter (2 § 3 mom.).

Här avses enligt motiveringen situationer där en offentlig förvaltningsuppgift genom lag har anförtrotts någon annan än en myndighet. Begreppet offentlig förvaltningsuppgift får sitt innehåll ur 124 § i grundlagen. En offentlig förvaltningsuppgift kan anförtros en privat sammanslutning, inrättning eller stiftelse eller en privatperson.

På så sätt skall förvaltningslagen tillämpas t.ex. när föreståndaren för en privat barnskyddsanstalt utöver begränsningsbefogenheter enligt barnskyddslagen.

Straffrättsligt tjänsteansvar

Om det straffrättsliga tjänsteansvaret föreskrivs i 40 kap. strafflagen (604/2002).

Vid utövandet av alla begränsningsbefogenheterna enligt barnskyddslagen är det alltid fråga om utövning av offentlig makt som avses i 40 kap. 11 § 5 punkt i strafflagen. Utövning av offentlig makt innebär vid utövandet av begränsningsbefogenheterna antingen direkt eller faktisk utövning av offentlig makt.

Enligt bestämmelserna om tjänstebrott i 40 kap. i strafflagen gäller det straffrättsliga tjänsteansvaret i hela sin utsträckning utöver tjänstemän också personer som sköter offentliga förtroendeuppdrag och personer som utövar offentlig makt på det sätt som avses i 11 § 5 punkten i nämnda kapitel (40 kap. 12 § 1 mom. i strafflagen).

Sålunda kan bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar i 40 kap. i strafflagen i hela sin utsträckning direkt tillämpas på alla dem som utövar begränsningsbefogenheter enligt barnskyddslagen oberoende av om personer hör till personal i tjänsteförhållande eller annan personal.

Utöver tjänstemän omfattar det straffrättsliga tjänsteansvaret således också personalen vid privata barnskyddsanstalter och personalen i arbetsförhållande vid statliga och kommunala anstalter.

Bestämmelserna om tjänstebrott blir tillämpliga både då det är fråga om befogenheten att fatta beslut om användning av begränsningar och då det är fråga om genomförandet av begränsningar i praktiken.

Trots att det straffrättsliga tjänsteansvaret med stöd av strafflagen utöver tjänstemän också omfattar alla andra personer som utövar begränsningsbefogenheter har till barnskyddslagen fogats en hänvisningsbestämmelse som gäller detta och som är rent informativ till sin natur (23 a § andra meningen).

Regeringens proposition (RP 225/2004 rd), social- och hälsovårdsutskottets betänkande (ShUB 7/2006 rd) med grundlagsutskottets utlåtande i ärendet (GrUU 5/2006 rd) som bilaga samt riksdagens svar (RSv 24/2006 rd) är tillgängliga på riksdagens webbsidor på adressen www.eduskunta.fiLänk till en annan webbplats > ärenden och dokument > behandlingsfaser.

Lagen och förordningen har publicerats i författningssamlingen och de är tillgängliga i elektronisk form på webbadressen www.finlex.fiLänk till en annan webbplats .

Ytterligare uppgifter ges vid behov av:

Regeringsrådet Maini Kosonen, tfn (09) 160 73246, maini.kosonen@stm.fi
Jurist Virpi Kölhi, tfn (09) 160 74206, virpi.kolhi@stm.fi

BILAGOR