Strukturen för specialläkarutbildningen i huvudsak fungerande

Utredningspersonerna föreslår att kritisk evaluering och hälsoekonomi tillförs till påbyggnadsutbildningen för handledande läkare. Den multiprofessionella ledarutbildningen borde utvecklas så att de som deltar i specialiseringsutbildningen får bättre grundförutsättningar att styra över sig själv och sitt jobb, att jobba som anställd och att fungera som läkarexpert i ett multiprofessionellt team.

Specialläkarnas allmänna kunskap måste förstärkas

Utbildningen inom kirurgi och inre medicin borde enligt utredningspersonerna arrangeras på följande sätt: efter den sex år långa grundutbildningen för läkare skulle specialiseringsutbildningen för kirurgi och inre medicin räcka fem år. Efter en femårig specialläkarexamen kunde man delta i ett annat utbildningsprogram för specialläkare, som koncentrerar sig på ett annat, smalare område inom inre medicin och kirurgi. Det programmet skulle ta tre år. Genom att förlänga grundutbildningen underlättas arrangemangen kring jourandet i och med att en större läkarkår får befogenheter att dejourera inom specialområden.

Utredningspersonerna vill också att specialistutbildningen för allmänmedicin får en starkare ställning. För att utveckla kvaliteten på utbildningen borde läraryrket göras mer lockande genom att jämställa yrket med forskningsarbetet och grundutbildningen i lönesystemet. Inom primärhälsovården borde man öka antalet tjänster för utbildningsläkare och handledande läkare. Ett mål är också att de som får fasta tjänster inom primärhälsovården har specialläkarkompetens inom allmän medicin.

Nya specialområden inom åldringspsykiatri och akutmedicin

Utredningspersonerna föreslår också att nya specialområden och påbyggnadsutbildningsprogram grundas för att säkra jourberedskapen samt för att se till att den åldrande befolkningen får vård för mentala problem. Med programmen för påbyggnadsutbildning och specialisering, som skulle starta parallellt, kunde man förbättra kunskapen som behövs vid dejoureringen samtidigt som man ökar på den allmänna kunskapen inom kirurgi och inre medicin. För att sköta mentala problem bland de äldre föreslås ett specialiseringsområde inom åldringspsykiatrin som komplement till den nuvarande påbyggnadsutbildningen. Dessutom föreslår utredningspersonerna att det grundas ett påbyggnadsutbildningsprogram för vård av rusmedelsproblem. Det programmet får alla som har en specialistläkarexamen delta i.

Inom tandläkarutbildningen skulle både grund- och specialläkarutbildningen utökas. I rapporten föreslås också att det inom odontologin grundas ett nytt specialområde för klinisk diagnostik och att denkliniska odontologin blir ett nytt delområde av gerodontologi.

Den nationella planeringen och koordineringen av specialläkar- och specialtandläkarutbildningen måste utvecklas. Utredningsmännen föreslår att man sammanställer ett förslag till en nationell strategi för specialläkarutbildningen på basis av planer från regionala delegationer.

Bakgrund

Utredningspersonerna, som tillsattes av undervisningsministern och omsorgsministern, hade i uppgift att utvärdera hur väl specialläkar- och specialtandläkarutbildningen motsvarar servicesystemets förväntningar och befolkningens behov. Dessutom utvärderades hur ändamålsenliga utbildningens mål och förverkligandet av utbildningen är med tanke på universiteten, organisationerna inom hälsovårdssystemet och de specialiserande läkarna. Utredningspersonerna arrangerade sex olika utfrågningar på olika håll i Finland samt bad om utlåtande av 66 aktörer. Närmare 500 personer svarade på förfrågningen.

För mer information: chefsöverläkare Hannu Puolijoki, tfn 044 415 4300 och professor Anja Tuulonen, tfn 040 7796278