Oförtröttligt mot lönejämställdhet

"Kvinnans euro på arbetsmarknaden är numera cirka 83 cent. Skillnaden jämfört med männen är alltså 17 procent eller i pengar 598 € i månaden. Denna siffra inkluderar heltidsarbete på regelbunden arbetstid. Om deltids- och övertidsarbete medräknas, ökar skillnaden eftersom det finns fler kvinnor på arbetsmarknaden som jobbar deltid och fler män som jobbar övertid", säger projektchef Outi Viitamaa-Tervonen vid social- och hälsovårdsministeriet.

Lika lön uppfattas ofta så att för lika arbete ska lika lön betalas till män och kvinnor. Termen täcker dock även likvärdigt arbete, dvs. lika krävande arbete. Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män förbjuder lönediskriminering på grund av kön och innehåller en skyldighet att främja lönejämställdhet.

"Ett rättvist system beaktar arbetets svårighetsgrad, varmed lönen ska vara lika för likvärdigt arbete. Till exempel betalas hos oss nu mer för att arbeta med teknik istället för människor, trots att båda kräver lika ingående kunnande."

Viitamaa-Tervonen anser att det i fråga om löneskillnaderna mellan kvinnor och män mer är fråga om en strukturell ojämställdhet än direkt diskriminering där kvinnor och män skulle behandlas på olika sätt i enskilda fall.

"Lönenivån inom kvinnodominerade branscher är i regel sämre än inom mansdominerade, vilket avspeglar den rådande uppfattningen i samhället om arbetenas värde. Ändå arbetar män och kvinnor i olika uppgifter även inom branscherna. Det finns färre kvinnliga chefer, och de tar också ut mer familjeledigheter."

Löneskillnaden mellan könen började minska kraftigt under 1970-talet då man i de inkomstpolitiska avtalen bland annat började inkludera jämställdhets- och låglönepotter. Fast de inte har försvunnit helt från avtalen, har skillnaden sedan mitten av 1980-talet hållit sig på en nivå på 18-20 procent. Den knappa minskning som märkts under senare år beror enligt Viitamaa-Tervonen på målmedveten verksamhet och strukturförändringarna inom arbetslivet.

"Det mest förbryllande i utvecklingen är att skillnaden förblivit så här stor trots att kvinnornas utbildningsnivå har passerat männens inom alla branscher."

En bidragande orsak till löneskillnader är att problemet är osynligt. Viitamaa-Tervonen förargas över finländarnas svaga kunskap om löner.

"Inom arbetskulturen här talar man inte öppet om löner. Man känner inte väl till de grunder enligt vilka lönerna bestäms, inte heller metoder för att påverka. Enligt forskningsrön vet hälften av de anställda inte hur de kunde få en lönehöjning eller hur den egna prestationen påverkar lönen.  Löneuppgifterna för privat sektor är än så länge konfidentiella, vilket för sin del påverkar möjligheten att föra en öppen diskussion."  

Social- och hälsovårdsministeriet inleder i september kampanjen 'Nu ska vi tala om löner'. Målet är att uppmuntra anställda, arbetsgivare och arbetsmarknadsorganisationer att öppet diskutera lönefrågor och vid behov vidta åtgärder för att utjämna skillnaderna.

www.talaomloner.fiLänk till en annan webbplats

"Öppenhet och diskussion ökar kunskapen om löner och ger incitament att utreda om det förekommer obefogade skillnader på arbetsplatserna. Alla skillnader är inte obefogade men på arbetsplatserna förekommer också diskriminering och ojämlikhet på grund av kön."

Kampanjen riktar sig till medborgare, arbetsplatser och läroanstalter med hjälp av frågor.  'Stort tack föder ingen katt - och du?' uppmanar att begrunda huruvida lönesystemet är sporrande och rättvist. Ungdomarnas medvetenhet om värdet av deras arbete väcks med sloganen 'Vem lyfter kattens svans om inte katten själv?' 'Nu lyfter vi katten på bordet!' är åter ett incitament för att gå från tanke till handling.

"Vi hoppas att kampanjen stöder kunskapen om löner och utvecklandet av rättvisa lönesystem. Arbetsgivarna ska tydligt definiera för vad och på vilka grunder man betalar i arbetet. Alla ska känna till dessa grunder. Chefen är den viktigaste kunskapskällan."

Lönen har funnits länge på agendan för jämställdhetsfrågor och problemet har fortfarande inte lösts. Enligt Viitamaa-Tervonen ger långsamheten ändå inte anledning till tungsinne.

"Vi går framåt om än med små steg. Detta är ett arbete som kräver seghet och där man inte får ge upp. Och när hastigheten är långsam är det viktigt att ta vara på möjligheterna. Kollektivavtalen är just nu aktuella och även om de är återhållsamma kan man minska skillnaderna. Genom lönekartläggningar kan man också öka medvetenheten och öppenheten samt göra korrigeringar i lönerna."

Viitamaa-Tervonen anser att det finländska maskineriet som eftersträvar lönejämställdhet är välfungerande, även vid internationell jämförelse. Även verktygslådan med sina jämställdhetslagar och likalönsprogram samt system med kollektivavtal fungerar enligt henne tämligen väl.

"Det är nu frågan om hur man smörjer detta maskineri i användbart skick för att det ska sköta sina uppgifter".