Offentliga sjukhus och hälsovårdscentraler kan öppnas för privat bruk

Enligt gällande sjukförsäkringslag ersätts inte sjukvårdskostnader för privat vård i den kommunala social- och hälsovårdens lokaler. Enligt arbetsgruppens förslag skulle begränsningen avlägsnas och i sjukförsäkringslagen inskrivas bestämmelser om på vilka premisser privat hälsovård i offentliga utrymmen skulle ersättas.

Ersättning skulle beviljas för läkar- och tandläkararvoden. Dessutom kunde vård och undersökningar som utförs av till exempel sjukskötare, barnmorskor, fysioterapeuter och psykologer ersättas.

Tjänsterna närmare klienten

Reformen skulle öka kommunens möjligheter att utnyttja lokaler som står tomma eller som är i otillräcklig användning. För producenter av privata hälsovårdstjänster erbjuder reformen verksamhetsmöjligheter också på orter där det finns brist på utrymmen inom den privata hälsovården.

Möjligheten för arbetstagare inom den offentliga hälsovården att hålla en privat mottagning på sin egen arbetsplats och det faktum att vården ersätts kan öka läkarens intresse att binda sig vid en tjänst inom den offentliga hälsovården på orter där det har varit svårt att få yrkeskunnig personal. Avstånden skulle också bli kortare och tjänsterna skulle komma närmare klienterna.

Reformen äventyrar inte vårdgarantin

Kommunerna kan i princip själva bestämma om de utnyttjar möjligheterna som reformen för med sig och i vilken utsträckning. Kommunerna skulle vara ansvariga för att utrymmena inte hyrs ut till för låga priser och att de hyrs ut på ett ändamålsenligt sätt ur hälsovårdens perspektiv. De privata hälsovårdstjänsterna i offentliga lokaler får inte äventyra den offentliga hälsovårdsverksamheten, patienternas tillgång till offentlig vård eller förverkligandet av vårdgarantin. Utrymmena bör till exempel alltid vid behov vara tillgängliga för offentliga hälsovårdstjänster.

Reformen får inte heller leda till att patienter inom den offentliga hälsovården förflyttas till den privata hälsovården i samma lokaler. Det skall alltid stå klart för patienten om han eller hon vårdas inom den privata eller offentliga hälsovården. Personalen inom den offentliga och privata hälsovården bör fästa särskild uppmärksamhet vid att informerar patienten om ordnandet av tjänsterna, effekterna samt om rätten att bestämma om överlämnandet av patientuppgifter.

Gränsdragningen mellan den offentliga och privata hälsovården kvarstår

Då lokalerna hyrs ut bör man enligt arbetsgruppen se till att den ursprungliga tanken bakom begränsningen av sjukförsäkringsersättningen förverkligas, det vill säga att gränsdragningen mellan det offentliga och privata kvarstår. Gränsdragningen är viktig med tanke på reglementering, arbetsfördelning och finansiering. Avsikten är att samma hälsovårdstjänst inte finansieras via två offentliga finansieringskanaler, med både skatte- och statsandelsfinansiering och sjukvårdsförsäkring.

Då den offentliga och privata hälsovården fungerar i samma lokaler bör det vara klart vem som svarar för vården och eventuella följder. Den som hyr ut lokalerna, det vill säga kommunerna, skulle ha ansvar för att gränsdragningen mellan den offentliga och privata vården kvarstår. Det skulle inte lagstiftas om kriterierna för systemets funktionsduglighet och Folkpensionsanstalten skulle inte heller kontrollerna hur kriterierna uppfylls då ersättningsansökningarna behandlas.

Social- och hälsovårdsministeriet skickar arbetsgruppens promemoria på remiss.

Promemorian finns att läsa på ministeriets webbplats www.stm.fi > julkaisut (sammandrag på svenska).

För mer information:
arbetsgruppens ordförande Anja Kairisalo, tfn (09) 160 74411
arbetsgruppens sekreterare Sanna Pekkarinen, tfn (09) 160 73174