Klienter i institutionsvård bytte sällan hemort reformen belastade inte kommu

SHM och THL informerar

Personer som vårdas i institutionsvård eller familjevård utanför hemkommunen har i ganska liten utsträckning utnyttjat rätten att välja den kommun där de redan bor och vårdas som sin hemkommun. Även möjligheten att ansöka om en långvarig vårdplats och tillgång till sociala tjänster i en annan kommun har använts lite.

Därför har kommunerna och deras ekonomi påverkats mindre än väntat av lagändringarna som trädde i kraft i början av 2011 och som syftar till att underlätta byte av hemkommun.

En utredning som genomförts av Institutet för hälsa och välfärd (THL), Social- och hälsovårdsministeriet och Finlands Kommunförbund visar att sammanlagt 291 personer år 2011 och 2012 bytte hemkommun med stöd av de nya bestämmelserna i lagen om hemkommun och socialvårdslagen. Den vanligaste orsaken var att komma närmare familjen eller släkten. Mest flyttade äldre.

Största delen av de kommuner som besvarade enkäten meddelade att lagändringarna knappast hade påverkat deras ekonomi. En del av kommunerna uppgav dock att ändringarna i viss mån hade orsakat extra kostnader som varierade mellan 6 100 och 340 000 euro.

Merparten av kommunerna tyckte att klienter i öppenvård inte ska omfattas av möjligheten att byta hemkommun. Den nuvarande lagstiftningentillåter redan att dessa klienter kan flytta från en kommun till en annan. En ny lagändring kunde innebära risk för ökad byråkrati.

Rätten att röra sig och välja bostadsort

Ändringarna i lagen om hemkommun och socialvårdslagen gäller de personer som tillhandahållits sociala tjänster på något annat ställe än inom den långvariga institutionsvård, boendeservice eller familjevård som finns i klientens hemkommun. Efter lagändringarna kan dessa personer genom egen anmälan byta hemkommun, om vården eller boendet har pågått eller beräknas pågå minst ett år.

Lagändringarna gäller också personer som inte på grund av sin ålder, funktionsnedsättning eller av någon annan orsak kan bo självständigt och är därför i behov av sociala tjänster. I detta fall förutsätter byte av hemkommun att klienten ska anhålla om sociala tjänster i en annan kommun som beslutar att bevilja tjänsterna.

Lagändringarna anknyter till 9 § 1 mom. i grundlagen som handlar om rätten att röra sig fritt inom landet och välja bostadsort. Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster.

Närmare upplysningar

Specialforskare Eeva Nykänen (THL), tfn 029 524 79 01
[email protected]

Regeringsråd Anne Kumpula (SHM), tfn 029 516 35 90
[email protected]

 

På andra webbplatser

Kotikuntalain ja sosiaalihuoltolain muutosten vaikutukset kunnissa (THL)