En nationell ram för de elektroniska tjänsterna

"De elektroniska tjänsterna måste planeras omsorgsfullt och datasäkerhetsfrågorna tas på allvar. "Nu behövs det samarbete för att starten på den nationella utvecklingen av de elektroniska tjänsterna inom hälsovården ska bli enhetlig och inte ske i enskilda projekt och separat inom varje område", säger konsultativa tjänstemannen Annakaisa Iivari.

Enligt Statens revisionsverks bedömning den 10 januari har man genom social- och hälsovårdens IT-projekt inte lyckats uppnå några rikstäckande effektiva resultat.

Social- och hälsovårdsministeriet svarade att de problem som lyftes fram i resultatgranskningen för 2003-2009 redan har rättats till. De rikstäckande informationssystemtjänsterna - det elektroniska receptet, det elektroniska patientdataarkivet och patienternas åtkomst till sina egna hälsouppgifter - är i förverkligandefasen.

"Revisionsverket ska lyfta fram problem, ministeriet kommer med resultat och arbetar långsiktigt tillsammans med fältet", kommenterade Annakaisa Iivari.

Hon deltar som representant för social- och hälsovårdsministeriet i verkställigheten av servicehelheten för social- och hälsovården inom Programmet för att påskynda elektronisk ärendehantering och demokrati som leds av finansministeriet.   

Av en färsk rapport som grundar sig på uppgifter från sjukvårdsdistrikten och hälsocentralerna och som har sammanställts av Institutet för hälsa och välfärd framgår det att det fortfarande finns relativt ont om elektroniska tjänster för medborgarna, medan yrkesfolkets system redan är täckande.

En stor reform är att samla patient- och receptuppgifterna i Nationella Hälsoarkivet. En medborgare kan ta del av sina egna uppgifter och besluta för vilket ändamål uppgifterna får användas samt vilka som ska få tillgång till dem.

Förutom att patienterna kan ta del av sina egna uppgifter har de uttryckt önskemål om att kunna beställa och avbeställa mottagningstider elektroniskt. Den elektroniska tidsbeställningen hör också till vardagen inom den privata sektorn och vid många laboratorier.

"Inom den offentliga hälsovården grundar sig tidsbeställningen på behovsprövning, medan den privata sektorn har en annan verksamhetsidé, och målet är att sälja tjänster", påminner Iivari.

Införandet av elektronisk tidsbeställning inom den offentliga hälsovården kräver gemensamma spelregler och nationella specifikationer som bereds inom SADe-programmet.

Klienterna, och i synnerhet de långtidssjuka, har lagt fram önskemål om elektronisk kommunikation med läkaren eller sjuksköterskan. I kommunerna och regionerna har man testat skyddad elektronisk ärendehantering, eftersom e-posten inte är en säker kanal för konfidentiella ärenden.

I Uleåborg används en hälsomapp där kommuninvånarna kan upprätthålla sina egna hälsouppgifter och förmedla till exempel sina blodtrycksvärden till hälsostationen.

"Elektroniska tjänster som anknyter till hälsofrämjande är ett stort framtidsområde. Sitra har varit aktiv i utvecklingen av dessa. Visserligen är det ofta de som redan tar hand om sig själva som blir intresserade av att följa upp hälsobeteendet och kan kontrollera mätarna till och med alltför mycket", säger Iivari.

Trots att de elektroniska tjänsterna blir vanligare, måste tillträde till mottagningarna också garanteras. Tjänsterna ska vara lätta att använda och tillgängliga, inte planerade för enbart de starka och kunniga.

"I många fall byggs stora förväntningar och hype upp kring de elektroniska tjänsterna. De är bara ett verktyg som i sig inte kan lösa något utan en ny utvärdering av arbetsformerna", säger Iivari.

Redaktör: Irma Heiskanen-Haarala