Stora skillnader i invandrargruppernas välbefinnande

Antalet invandrare i Finland har vuxit i rask takt under de senaste tjugo åren. Medan år 1990 endast cirka 26 000 utländska medborgare bodde i Finland, var motsvarande siffra år 2011 över 183 000.

Ändå har myndigheterna bara haft lite information om invandrarnas hälsa och välbefinnande. Servicesystemet i Finland har ju inte kunnat tillgodose invandrarnas alla specialbehov, konstaterar socialrådet Viveca Arrhenius.

"Tidigare har vi fått förlita oss på gissningskunskap. Vi har antagit att alla har förmågan att använda våra öppentjänster. Så är dock inte fallet."

Nu görs det försök att ändra situationen. I slutet av förra året publicerade Institutet för hälsa och välfärd en undersökning om invandrarnas hälsa och välbefinnande (Maamu). Den var ovanligt omfattande och gav för första gången heltäckande information om välbefinnandet bland tre stora invandrargrupper.

"Invandrare med rysk, kurdisk och somalisk bakgrund deltog. Undersökningen bestod av flera timmar långa intervjuer och hälsoundersökningar", säger Arrhenius.

Ett av de viktigaste resultaten i undersökningen enligt Arrhenius är att invandrare inte heller i detta avseende kan behandlas som en enhetlig grupp.

"Det har stor betydelse från vilket land och vilka förhållanden människorna kommer ifrån. Inte heller sinsemellan är grupperna homogena."

I en särskilt utsatt ställning befinner sig kvinnor med kurdisk och somalisk bakgrund, vars livsfärdigheter mätt med flera dimensioner är svårare än för övriga befolkningsgrupper.

Invandrare använder inte heller olika tjänster lika väl som den finländska urbefolkningen. Det finns flera skäl till detta.

"Det är fråga om språksvårigheter och åtminstone för kvinnorna om allmän skygghet. Vissa kommer också från sådana länder där man inte har kunnat lita på myndigheterna", säger Arrhenius.

Även brist på information kan ligga bakom.

"Servicesystemet i Finland är byggt så att klienten själv ska vara aktiv. Det fungerar inte nödvändigtvis för dem som kommer från andra kulturer."

En särskild utmaning som framkom i undersökningen var psykiska problem och depression bland invandrare. Till och med varannan kvinna med kurdisk bakgrund samt var fjärde kvinna med rysk bakgrund och man med kurdisk bakgrund hade allvarliga symptom på depression och ångest.

Traumatiska erfarenheter i det tidigare hemlandet är också vanliga framför allt bland personer med kurdisk och somalisk bakgrund. Enligt dem som gjort undersökningen är det bråttom med att utveckla mentalvårdstjänster för invandrare.

"Nuvarande tjänster når inte alla som behöver dem. Olika invandrargrupper bör få familjeplaneringsrådgivning och hälsofostran som uttryckligen riktar sig till dem på deras eget språk", säger Arrhenius.

Enligt undersökningen upplever större delen trots allt att deras livskvalitet är god och många litar på vårt servicesystem. Särskilt män med somalisk bakgrund har också en stark gemenskap.

Avsikten är att invandrarnas välbefinnande i fortsättningen ska följas upp som en del av den Regionala hälso- och välfärdsforskning som Institutet för hälsa och välfärd bedriver. Det kan vara en utmaning att hitta de som ska undersökas.

"I Finland är det inte tillåtet att anteckna uppgifter om en persons etniska bakgrund i patientjournalerna. För detta krävs specialarrangemang", konstaterar Arrhenius.

Lika väl behövs det samarbete mellan kommuner och organisationer som företräder olika invandrargrupper.

"Nu har vi information om invandrarnas välbefinnande, men inte svar på hur man borde förbättra situationen. När kommunen planerar tjänsterna, vore det viktigt att man frågar organisationerna om hur man bör sköta sakerna."

Maija Luotonen