Klienters och patienters valfrihet och social- och hälsovårdens finansiering utreds

Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en utredargrupp som i samband med reformen av social- och hälsovården ska ta ställning till valfrihet för klienter och patienter och förenkling av flerkanalsfinansieringen. Ordförande för utredargruppen är professor Mats Brommels. De övriga medlemmarna i gruppen är direktör för äldre- och handikappservicen Timo Aronkytö, översocialråd Aulikki Kananoja, professor Paul Lillrank och professor Kari Reijula.

Utredargruppens mellanrapport publiceras senast den 15 mars 2016 och förslag till modeller senast den 31 maj 2016.

I enlighet med regeringsprogrammet är avsikten inom social- och hälsovården att övergå till en enklare finansieringsmodell där hänsyn tas till företagshälsovårdens ställning. Dessutom stiftas lagstiftning om valfrihet.

Utredargruppen har till uppgift att utarbeta ett förslag med modeller för hur man i praktiken kan genomföra en omfattande valfrihet för klienterna och patienterna inom social- och hälsovården. Huvudregeln är att basservicen och i tillämpliga delar specialistvården inom social- och hälsovården omfattas av valfriheten. Valfriheten innebär att klienten eller patienten själv kan välja en tjänsteproducent inom den offentliga, den privata eller den tredje sektorn. Den primära avsikten är att säkra att människorna får vård i rätt tid.

Utredarna tar också ställning till hur flerkanalsfinansieringen kan förenklas så att finansieringssystemet sporrar aktörerna inom social- och hälsovården att förbättra kostnadsnyttoeffekten.

För närvarande samlas finansieringen för social- och hälsovården in från flera källor och anvisas till tjänsterna via flera olika finansiärer. De viktigaste finansiärerna av hälsotjänsterna är kommunerna, staten, hushållen, Folkpensionsanstalten, arbetsgivarna och de privata försäkringsbolagen. Socialservicen finansieras i huvudsak av kommunerna, staten och klienterna själva. Penningmedel för servicen samlas in genom skatteintäkter, obligatoriska och frivilliga försäkringsavgifter, arbetsgivaravgifter och klientavgifter som tas ut för utnyttjande av servicen.

Den nuvarande modellen för finansieringen av social- och hälsovården har lett till att människorna är i en ojämlik ställning och att de inte får service jämlikt. Beslutsfattandet kan vara osammanhängande och tjänsterna har inte alltid ordnats på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Detta är fallet särskilt i situationer där en finansiär kan överföra kostnadsansvaret till en annan aktör, även om detta helhetsmässigt betyder ökade utgifter.

Under den senaste regeringsperioden blev en utredning om finansieringen via flera kanaler klar. Den fokuserade på finansieringskanalerna mellan staten, kommunerna och Folkpensionsanstalten och på arbetsgivarnas finansieringsandel. Arbetsgruppen föreslog då sex olika finansieringsmodeller. Utredargruppen utgår från detta material i sitt arbete.

Bilagor:

• Uppdrag 18.12.2015
• Utredning om alternativa sätt att avveckla finansieringen via flera kanaler inom social- och hälsovården (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2015:19, på finska)

Ytterligare information:
Tuomas Pöysti, understatssekreterare, tfn 02951 63012
Outi Antila, avdelningschef, överdirektör, tfn 02951 63164
Kirsi Varhila, avdelningschef, överdirektör, tfn 02951 63338