FI SV EN

Förebyggande av utslagning och fattigdom Auttava käsi

Social- och hälsovårdsministeriet bidrar till att stärka delaktigheten och den sociala välfärden samt minska ojämlikheten genom egna åtgärder. SHM koordinerar åtgärdsprogrammet för förebyggande av fattigdom, ojämlikhet och utslagning.

Utslagning och fattigdom leder till mänskligt lidande, hälsoskillnader och ojämlikhet. Vissa riskerar att bli permanent utslagna. I strategin för social- och hälsovårdspolitiken och i regeringsprogrammet betonas att fattigdom kan förebyggas genom att

  • stärka människors delaktighet och arbetsförmåga,
  • minska arbetslösheten, fattigdomen, utsiktslösheten och utanförskapet,
  • sörja för den sociala tryggheten och basservicen.

Förebyggandet av utslagning och fattigdom förutsätter att flera olika förvaltningsområden vidtar åtgärder och samarbetar.

Institutet för hälsa och välfärd (THL) producerar statistik om utslagning och social ojämlikhet.

Utslagning har många dimensioner

Begreppet utslagning betecknar de moderna formerna av det underläge som eftersatta grupper i samhället.

Utslagning kan bl.a. bero på arbetslöshet, fattigdom, problem med den mentala hälsan, alkoholisering eller förlust av allt inflytande i samhället. Detta hindrar människor att delta fullt ut i normala samhällsaktiviteter.

Människor är särskilt utsatta för utslagningsrisken vid omställningar i livet, som när skolan, studierna, anställningen eller parrelationen tar slut. Utslagningsrisken är stor om ett barn måste leva och växa upp i en miljö där det finns flera karakteristiska drag av utslagning.

Svårt att mäta fattigdom

Personer vars utkomst är helt beroende av det sociala trygghetssystemet löper stor risk att sjunka ner i fattigdom.

Fattigdomen bland barnfamiljer har blivit vanligare i Finland. Också ensamboende arbetslösa, studerande och personer med atypiskt arbete har en fattigdomsrisk.

Det är dock svårt att mäta fattigdom. I industriländer som Finland avser fattigdom ofta s.k. relativ fattigdom. I Finland är den relativa fattigdomsgränsen 60 procent av hushållens medelinkomst.

Med relativ fattigdom avses att en person inte kan leva på det sätt som är dominerande i samhället. Han eller hon når inte upp till den förväntade lägsta levnadsstandard som är allmänt accepterad i samhället på grund av sin svaga ekonomi.

EU:s strategiska mål är att antalet personer som lever i relativ fattigdom och riskerar utslagning ska minska betydligt fram till 2020. Finland utarbetar en nationell plan med syftet att i första hand förbättra låginkomsttagarnas, de utslagnas och arbetslösas ställning samt minska fattigdomen bland barnfamiljer.

Andra myndigheter

Målet med samhällsgarantin för unga, som koordineras av arbets- och näringsministeriet, är att alla ungdomar ska skaffa sådan kompetens som behövs i arbetslivet och att identifiera behovet av stöd i tid.

Undervisnings- och kulturministeriet ansvarar för programmet för utveckling av barn- och ungdomspolitiken 2012–2015, som ska bidra till uppfyllelsen av regeringsprogrammets mål om minskad fattigdom, ojämlikhet och utslagning.

Programmet för den inre säkerheten, som koordineras av inrikesministeriet, har som mål att göra Finland till Europas tryggaste land där människorna och de olika befolkningsgrupperna upplever samhället som jämlikt och rättvist.