Vanliga frågor och svar om rutinerna och arbetsfördelningen mellan personalen inom social- och hälsovården

Det är i regel de yrkesutbildade personerna inom socialvården och hälso- och sjukvården med utbildning för detta som får ge sådan läkemedelsbehandling vid verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården. Yrkespersonernas roll och ansvar för klienternas och patienternas läkemedelsbehandling fastställs i enhetens plan för läkemedelsbehandlingen. Vid alla de enheter som genomför läkemedelsbehandling är det ledningen som bär det övergripande ansvaret för en säker läkemedelsbehandling och för att se till att det finns förutsättningar för en säker läkemedelsbehandling. Sjukskötare, hälsovårdare, barnmorskor och förstavårdare får under sin yrkesutbildning omfattande undervisning i läkemedelsbehandling. Med den kompetens som deras utbildning ger kan de ge många olika läkemedel utan något separat tillstånd för läkemedelsbehandling. Men för krävande uppgifter inom läkemedelsbehandling, som t.ex. Intravenös administrering av läkemedel eller vätskor, behöver de dock en tilläggsutbildning och ett separat skriftligt läkemedelstillstånd. I läkemedelstillståndet ska det specificeras tillräckligt noggrant vem och vilka uppgifter inom läkemedelsbehandling som tillståndet gäller. Det skriftliga tillståndet beviljas av en läkare. I lagstiftningen och anvisningarna görs det ingen skillnad mellan de yrkespersoner som arbetar på sjukhus och de som arbetar inom hemvården.

Vid alla de enheter som genomför läkemedelsbehandling är det ledningen som bär det övergripande ansvaret för en säker läkemedelsbehandling och för att det finns förutsättningar för en säker läkemedelsbehandling. I social- och hälsovårdsenheter där man genomför läkemedelsbehandling dagligen genomförs läkemedelsbehandlingen i första hand av de yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården som fått utbildning i läkemedelsbehandling, och på det sätt som bestämts i planen för läkemedelsbehandlingen. Om arbetsgivaren bedömer att det är nödvändigt att omsorgsassistenter deltar i läkemedelsbehandlingen, ska man se till att omsorgsassistenten utbildas i uppgifterna inom läkemedelsbehandlingen och har det kunnande som krävs och att omsorgsassistenten har ett skriftligt läkemedelstillstånd. Omsorgsassistenten får ge färdigt doserade läkemedel enbart om de ska administreras på naturlig väg. Omsorgsassistenten får inte självständigt ansvara för läkemedelsbehandlingen.

En legitimerad optiker är en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården och har således beviljats rätt att utöva optikeryrket i Finland av den behöriga tillsynsmyndigheten. Den 1 augusti 2025 utökades optikers rätt att ordinera glasögon. Genom förordningen begränsas inte längre till vem en optiker självständigt får ordinera glasögon, kontaktlinser eller sådana optiska hjälpmedel som är jämförbara med glasögon. Enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården får en optiker inom gränserna för sin kompetens och utbildning ordinera glasögon och kontaktlinser i de situationer där det är ändamålsenligt och kan göras utan att äventyra patientsäkerheten. I andra situationer ska kunden hänvisas till en läkarmottagning. Det är upp till varje yrkesperson och arbetsgivare att bedöma om personen har tillräcklig utbildning och yrkeskompetens. Optikern ska för varje patients del bedöma både den nytta och de eventuella olägenheter det medför och bestämma när det inte är möjligt att ordinera glasögon utan att patientsäkerheten äventyras. Glasögon ordineras inom den offentliga hälso- och sjukvården endast av motiverade skäl, såsom till barn under 8 år som har en ögonsjukdom som kräver glasögon eller till patienter som ska vårdas på sjukhus och vars fortsatta vård förutsätter nya glasögon, t.ex. patienter som väntar på skelningsoperation.

Specialtandtekniker får tillverka delproteser självständigt till de delar deras utbildning och kunnande ger färdigheter för det. Specialtandtekniker får vanligtvis en remiss för tillverkningen av delprotesen från en tandläkare som har skött mun och tänder så att de är i skick och gjort det som behöver göras före delprotesen tillverkas.

Munhygienister får göra mun- och tandundersökningar av vuxna i alla situationer, men endast en tandläkare får fatta beslut om odontologiska undersökningar, ställa diagnoser och fatta beslut om behandlingen. Om en munhygienist konstaterar att det behövs en tandläkarundersökning eller tandläkarvård, ska kunden enligt lagen om vårdgarantin få en tid till en tandläkare inom 6 månader från den dag kunden kontaktade mun- och tandvården och vårdbehovet bedömdes. Personer under 23 år ska dock få en tid till tandläkare redan inom 4 veckor från det att behovet konstaterades eller inom 3 månader från den dag kunden kontaktade mun- och tandvården och vårdbehovet bedömdes.  Arbetsgivaren ansvarar för att den yrkesutbildade personen inom mun- och tandvården har tillräcklig kompetens för sina uppgifter. 

Det är alltid arbetsgivaren som ansvarar för arbetsfördelningen vid verksamhetsenheten och för att personalen har tillräcklig kompetens för sina arbetsuppgifter. Omsorgsassistenter får följa klienter till ett tidsbokat besök på en mottagning förutsatt att klientens hälsotillstånd inte kräver att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården gör det. Det finns inget lagmässigt hinder för att en omsorgsassistent skulle kunna göra detta. Omsorgsassistenter får dock inte bedöma klientens behov av vård eller av mottagningsbesök. Vårdbehoven bedöms av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Lagstiftningen om yrkesutbildade personer gäller uppgifterna inom reglerade yrken inom social- och hälsovården och inte alltså arbetsuppgifter i fråga om andra än de yrkesutbildade personer som avses i lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Arbetsgivaren har således full handlingsfrihet att bedöma möjligheten att placera anställda i andra uppgifter och att bedöma det kunnande som krävs. Arbetsgivaren får flexibelt skaffa och utbilda biträdande personal och stödtjänstpersonal och erbjuda tilläggsutbildning enligt behov för att säkerställa att personalen har tillräcklig kompetens när det gäller att stödja den yrkesutbildade personalen. I praktiken betyder det till exempel att man inte behöver ha någon vårdutbildning för att transportera patienter från jouren till bland annat undersökningar, förutsatt att patienten inte behöver övervakning eller vård under transporten (t.ex. stabilt hälsotillstånd, icke-krävande medicinsk vård), att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer att patienten är lämplig för att transporteras av den biträdande personen och arbetsgivaren har bestämda interna regler eller förfaranden för patienttransportörer. En ansvarig person ska säkerställa kompetensen och patientsäkerheten.

Äldreomsorgslagen tillåter att man använder sig av många olika personalgrupper för att tillgodose klienternas behov inom tjänsterna för äldre. Inom heldygnsomsorgen för äldre kan man använda sig av många olika yrkesutbildade personer inom social- och hälsovård, inte bara närvårdare och sjukskötare. I stödet för den sociala funktionsförmågan kan också delta andra personer som är lämpliga för arbetet, som till exempel yrkespersoner inom konst- och kultursektorn. När det gäller vissa personalgrupper har man begränsat arbetet så, att de inte får arbeta nattskift ensamma eller delta i läkemedelsbehandling. Man bör också alltid säkerställa att det finns tillräckligt många yrkesutbildade personer inom social- och hälsovård i alla nattskift.

Lagstiftningen om yrkesutbildade personer gäller uppgifterna inom reglerade yrken inom social- och hälsovården och inte alltså arbetsuppgifter i fråga om andra än de yrkesutbildade personer som avses i lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Arbetsgivaren har full handlingsfrihet att bedöma möjligheten att placera anställda i andra uppgifter och att bedöma det kunnande som krävs. En vårdlogistiker eller någon annan person som sköter logistikuppgifter kan samla in operationsredskapen förutsatt att processerna är tydligt definierade och det finns anvisningar för dem. Vissa sjukhus använder sig redan nu av en modell med vårdlogistiker eller instrumentskötare som sköter insamlingen av redskapen i stället för sjukskötarna när det gäller vissa bestämda operationer. Processen kan också delvis automatiseras (t.ex. med elektroniska system för beställning och lagerlogistik).

Personer som utför manuell terapi får arbeta vid social- och hälsocentraler. De fysioterapeuter som arbetar som legitimerade yrkesutbildade personer bör i Finland ha fått den rätt att utöva yrket som Valvira beviljar på ansökan. Valvira beviljar på samma sätt också rätten att använda en skyddad yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården för till exempel kiropraktiker, naprapater, osteopater eller utbildade massörer. Också andra personer med tillräcklig utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet kan vara verksamma i uppgifter som hör till en yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning. Manuell terapi på social- och hälsocentraler får också utföras av personer som inte är yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvård. Det är arbetsgivarens skyldighet att se till att de anställda har tillräcklig kompetens för sina arbetsuppgifter och att klient- och patientsäkerheten inte äventyras. Det är också viktigt att patienten vet vilken kompetens den person som utför behandlingen har.

Arbetsgivarna har omfattande handlingsfrihet och möjligheter att utnyttja flexibla arbetsarrangemang i verksamhetsmodellerna och arbetsfördelningen mellan de yrkesutbildade personerna. På direktmottagningen kan man träffa en yrkesutbildad person utan remiss från läkare. Man har redan många goda erfarenheter av fysioterapeuters direktmottagningar. Även ergoterapeuters direktmottagning lämpar sig bra för social- och hälsocentralerna. Det bästa är om behovet av en bedömning av funktionsförmågan kan konstateras när klienten eller patienten hänvisas till tjänster.